OPINION Det finns kompetenta politiker och det finns mindre kompetenta politiker och sedan finns det Fredrick Federley. Om han inte står och hulkar i riksdagens talarstol och pratar om mamma innan han röstar igenom STASI-lagar eller klär ut sig till femme fatale och kallar sig Ursula, så hittar man honom inte sällan på kammaren förfärdigande något nytt pekoralistiskt bottennapp i invandrings- och integrationsdebatten. Det senaste i raden av dessa är en sällsynt smaklös krönika i DT där han ogenerat sätter likhetstecken mellan Hitlers koncentrationslägerbödlar och svenskar som problematiserar massinvandringen och dess konsekvenser.
Krönikan har rubriken ”Samma dröm då som nu”, där ”då” befolkas av 30- och 40-talets tyska nazister medan ”nu” bemannas med dem i Sverige som anser att vi har tagit på oss en för stor kostym när det gäller flykting- och anhöriginvandring och som heller inte gärna ser att modern svensk demokrati ersätts med medeltida islamistisk teokrati. Som den pekoralist han är brer Federley sin vana trogen på ordentligt. Således får vi mer än vårt lystmäte av ord och fraser som ”utresningarna i tredje riket”, ”mördarmaskin”, ”ta av daga”, ”arbetsläger”, ”dödsläger”, ”massgravar”, ”koncentrationsläger” osv. Ska man vara smaklös så ska man uppenbarligen vara det med övertydlighet också.
Därefter hoppar Federley raskt 70 år framåt i tiden och en bit norrut, lägger örat mot marken och tycker sig ”höra hur samma argument börjar ta allt mer plats i debatten”. Bland vilka är det då vi ska förstå att det idag argumenteras på samma sätt som en gång på Hitlers generalstab? I vilka kretsar är det som det nu dras upp planer för var koncentrationslägren ska byggas och massgravarna grävas? Med utgångspunkt från den historiska fond av vedervärdigheter Federley tecknar och relaterar till skulle man kunna tro att han varit på besök i något ensligt beläget paramilitärt extremistläger. Men så är alltså inte fallet.
I stället är det de nya bänkgrannar i riksdagshuset Federley fick i valet 2010 som avses och den bortåt halva miljon svenskar som röstade in dem i denna församling. Det är också de ännu fler skolungdomar som på flera håll i landet såg till att samma parti blev Sveriges största i skolvalet och som gjort detta partis ungdomsförbund till det med flest medlemmar. Vidare är det den gamla damen i Janne Josefssons senaste SVT Uppdrag Granskning-reportage från stadsdelen Backa i Göteborg som vittnade om att hon skulle rösta på detta parti i nästa val eftersom hon ledsnat på att behöva ducka för vinande kulor på sin balkong när invandrargängen hade showdown på gatan nedanför.
Adolf Hitlers arvtagare i såväl teori som praktik är enligt Federley alla vi som tycker att Sverige var ett bättre land före de senaste decenniernas exempellösa utomeuropeiska massinvandring, före den etniska segregation, den grova organiserade brottslighet, den religiösa radikalism, det patriarkala kvinnoförtryck, den höga arbetslöshet, de omfattande sociala problem, den mångmiljardrullning av skattepengar, den överbelastning av rättsväsendet, den växande otrygghet på gator och torg, det alarmerande förfall av skolan osv som följt i spåren av sagda massinvandring.
Federley driver tesen att var och en av oss som formulerar dessa problem och betraktar ytterligare 40 miljoner av hans partis ”nybyggare” som att försöka släcka en brand med bensin, vi vill ha det som i Hitlertyskland. Federley är född 1978 och ungefär jämnårig med den svenska massinvandringspolitiken. Allt han vet om Sverige innan dess är således hörsägen. Kanske har Federleys kompisar utsatt honom för något elakt practical joke beträffande vad Sverige ska ha varit för land innan han avlades, kanske har han fantiserat ihop sin vrångbild alldeles på egen hand.
Eftersom jag är född 1958 kan jag dock intyga för Federley att det Sverige utan massinvandring som jag växte upp i ingalunda var något nazistiskt tredje rike. Att insinuera att Sverige var detta då eller skulle förvandlas till det idag om vi i likhet med dåtidens svenska politiker inte bedrev Europas mest expansiva massinvandringspolitik är naturligtvis fullkomligt befängt. Samtidigt är det den sortens logik och smaklösa kränkningar man har vant sig med från den politikertravesti som Fredrick Federley är.
Mats Dagerlind – Demofon
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
