OPINION Det har blivit litet av en trevlig, återkommande sommartradition för delar av vår kulturella, kyrkliga och islamofila elit att fara på kryssning i Medelhavet med slutdestination Gaza. När deltagarna sitter på översta däck med klirrande is och paraplyer i glasen kan de nöjt berömma varandra för kraft i arm, mod i barm och korrekta ställningstaganden i politiska frågor. Att delar av Gazas befolkning lever i armod, trots att alla förnödenheter nu kommer via Egypten, är deras politiska ledares fel. Inte Israels, inte Sveriges. Att bry sig om att, och varför, Israel är tvunget att hålla gränserna gentemot omgivande länder närmast hermetiskt stängda för sin överlevnads skull, betraktas som skamligt och närmast sjukt politiskt inkorrekt.
Svenska skattebetalare har alltsedan sexdagarskriget 1967, via SIDA, betalat flera gånger om för att befolkningen i Gaza skulle få ett fungerande kloak- och vatten-system. Gång efter annan har pengarna förslösats på exempelvis palats till ledareliten i de palestinska organisationerna. Kloak- och vattensystemen fungerar ännu inte. Korruption är en ädel tradition i den muslimska världen.
När staten Israel bildades uppstod, som efter alla andra krig, flyktingströmmar. Den muslimska världen hade vare sig då, eller nu, för vana att ta hand om olycksbröder (systrarna är ju ändå bara ett bihang, värda hälften av sin broder) utan placerade dem i flyktingläger. Inte tal om i den muslimska världen att se sin medmänniska som lika mycket värd som man själv, på sikt en medborgare i ens land. Skillnaden är enorm om vi jämför hur Europa och andra i Västerlandet har tagit hand om stora flyktingströmmar. Liksom Israel har tagit hand om miljontals judar under sin existens.
Trots muslimers omänsklighet och förtryck av medmänniskor i enlighet med koranens bud, trots att rättrogna muslimer fortfarande ägnar sig åt slavhandel exempelvis av småflickor från Afrika till Saudiarabien lyckas de ständigt framställa sig som offer. Offer för Västerlandets, ja vad? Offer för Israels, ja vad? Det måste vara det senaste halvseklets största PR-framgång att få sin egen oförmåga, sina egna misslyckanden att bli någon annans fel.
”Den arabiska våren” har på ett avgörande sätt visat vad de muslimska länderna går för, hur ledarna beter sig, hur utblottad på positiva lösningar för människor som lever här på jorden, idag, den islamistiska ideologin är. När jag för ett halvår sedan sa samma sak kallades jag islamofob. Idag läggs säkert rasist till. De styrande i Gaza är terrorister, som inte vill se några fler fria, demokratiska val i sitt land. De kastar ner sina meningsmotståndare från hustak och skjuter raketer mot civila i Israel. Men vad betyder avslöjanden under en ”arabisk vår” eller konstaterande av muslimskt förtryck och terror jämfört med att klinga med glasen på övre däck under en härlig Medelhavskryssning under vilken man dessutom får känna sig både stark, modig och politiskt korrekt?
Madame du Nord
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
