INVANDRINGSPOLITIK Paulina Neuding, chefredaktör på Neo och kolumnist på Svenska dagbladet, skriver i dag om den stora generositet som präglar en invandrares väg in i det svenska samhället och att man måste fråga sig varför många av dessa ändå väljer att inta både en offerroll och fientlig inställning gentemot staten och samhället de påstår glömmer bort dem.
Kanske är felet staten. Staten glömmer oss, och sen är den orättvis mot oss. Och sen vill vi visa på det här sättet att vi också kan vara orättvisa (…).
Så resonerar en Rosengårdsbo kring brottsligheten i stadsdelen i rapporten Det är inte stenarna som gör ont från Malmö högskola (december 2010). Våldet, bränderna och stenkastningen i Rosengård förklaras i rapporten genomgående som en konsekvens av att invånarna blir orättvist behandlade. Oroligheterna säger något "om vårt samhälle idag och hur klyftorna mellan olika grupper har ökat vilket på ett ogynnsamt sätt har drabbat olika delar av befolkningen med ursprung utanför Norden, och Europa" konstaterar man.
Neuding berättar om sin egen farmor som bodde i Rosengård och var flykting från Polen. Även hon utsattes för våldet och brottsligheten då hon under en promenad blev fälld till marken av ett gäng killar med resultatet att hon hade ont i ena benet resten av livet och var rädd varje gång hon skulle lämna lägenheten.
Vi anhöriga förväntas förstå sådana våldshandlingar som ett resultat av strukturella orättvisor. Samtidigt är Rosengård inte en London- eller Parisförort där invånarna har upplevt konsekvenserna av det nya hemlandets imperialistiska härjningar.
[...]
Denna generositet visar sig inte bara i hur många invandrare vi tar emot, utan också i det sätt på vilket man blir mottagen i Sverige. Svenska för invandrare är gratis, och man får betalt om man slutför kurser (6000, 8000 eller 12000 kronor beroende på kurs). Man kan få boende och dagersättning. Anhöriga kan få flygbiljett av Migrationsverket för att ta sig hit. Har man inget jobb får man försörjningsstöd som beräknas för att täcka livsmedel och övriga hushållsutgifter, hälsa och hygien, kläder, skor, "normala kostnader" för fritid och rekreation, dagstidning, telefon och tv-licens.
[...]
Detta leder inte omedelbart till slutsatsen att "staten glömmer oss, och sen är den orättvis mot oss".
Det gäller att ha det i åtanke när man söker förklaringar till våldet. Vi vet att diskriminering och polisvåld förekommer. Analysen bör ändå rymma det faktum att Rosengård är ett område som präglas av en generositet gentemot människor i nöd som förmodligen saknar motstycke i världen.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
