LÄSARBIDRAG Att ställa grupper mot grupper är inte en populär åtgärd enligt våra politiker och myndigheter. Detta gäller inte minst när flykting- och invandringsfrågor ska tas upp på agendan. Varje gång någon vill ta upp debatten för att i kritiska ordalag ställa ansvariga politiker och myndigheter mot väggen, kommer det redan inpräntade svaret: "Vi tänker inte ställa grupper mot grupper".
Är det inte vad som hela tiden sker och det som politik egentligen handlar om? Att prioritera är en nödvändighet när ekonomin och resurserna inte räcker till allt man vill ha och alla man vill ge. Detta gäller såväl ute i samhället som i det egna hemmet. Att våra svenska ungdomar ställts åt sidan när det gäller prioriteringar känner vi till, men frågan är om inte våra äldre är de som dragit nitlotten när pengarna inom välfärden ska fördelas.
Ingen har väl undgått debatten efter Uppdrag Gransknings avslöjande reportage om demensboendet Öjagården i Piteå? Detta är inte det enda exemplet man kan finna. 2009 kom ett skrik på hjälp från Södermalmshemmet i Örebro där personalbristen gjorde att personalen var gråtfärdiga av maktlöshet. I Mellerud knäar personalen på Fagerlidshemmet under den tunga bördan. I Borås protesterar anhöriga till de boende på Distansgatan 7 mot personalbristen som hotar verksamheten. Från Uppsala rapporteras om oegentligheter på äldreboendet Sävja. På Pölagården i Åsa drar man ned på nattpersonalen så att en person ska ansvara för 14 boende. På Morellvägens gruppboende i Halmstad är personalen helt slutkörda efter personalneddragningar. På Granhem i Laholm vill man minska bemanningen, dra in nattpersonalen och låta de boende sköta mycket av sysslorna själva. På Björkbacken i Vindeln ska man ta bort en halv tjänst per avdelning. Om ni själva googlar på nätet lär ni tyvärr upptäcka att listan kan göras längre, mycket längre och att t.o.m. Socialstyrelsen varnar för utvecklingen inom äldrevården.
Fredagen den 26/11 visade Sörmlandsnytt ett reportage från äldreboendet Tunagården i Eskilstuna där omständigheterna är sådana att de boende nu tänker vägra att betala full avgift. Bra gjort säger jag, men utsikterna för att denna protest ska gå igenom är givetvis långsökt. Se gärna inslaget här och fråga er själva om detta är ett värdigt sätt att behandla våra äldre som i sitt anletes svett byggt detta land och som under sin livstid betalat in miljoner i skatt till sin egen välfärd? Lyssna framför allt på det som en av de gamla damerna säger: -"Det är ju vi som byggt detta land". Dessa ord är några våra politiker och myndigheter avskyr, då de helst vill höra att Sverige inte vore det land vi är utan influenser från andra kulturer.
Samtidigt som detta hån mot våra äldre tillåts ske, finns inga ekonomiska och personella begränsningar när det gäller omtanken för "ensamkommande flyktingbarn". Här följer några exempel:
- Gullspång, 15 "barn" och 14 i personalen.
- Hofors, 30 "barn" och 27 i personalen.
- Västerås, 15 "barn" och 15 i personalen.
Även här kan listan göras längre och betänk också att "barnen" utöver denna personaltäthet erhålls all tänkbar hjälp dygnet runt och att det inte sparas in på faciliteterna på hemmen. Så frågan våra politiker bör ställa sig själva och framför alt svara på är denna. "Ställer ni inte själva grupper mot grupper i dagens Sverige"?
Stefan K
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
