SMUTSKASTNING Attackerna mot PI fortsätter. Den frustration som gammelmedia ger uttryck för i tidningar, radio och TV är påtaglig. De börjar så sakteliga förstå att deras dagar med ensamrätt på informationsflödet är räknade eller förbi men smutskastning kan man ju alltid fortsätta ägna sig åt resonerar de. PI är en av Sveriges största nyhetssajter och har den irriterande ovanan att publicera sådant som andra medier vanligtvis förtiger. Den här gången är det Sydsvenskan som under Kultur och Nöje (!) går till hårt angrepp på PI.
Reportaget inleds med en rekapitulering av vår historia från 2008 och framåt och lite om varför vi uppstod och vilka ämnen vi huvudsakligen bevakar. Rätt snabbt kommer man dock in på huvudspåret om hur vi pga utlandsplacerade servrar och redaktionell anonymitet ostraffat kan bryta mot svensk lag. Talande nog kan man dock inte ge ett enda exempel på sådana redaktionella lagbrott. Som vanligt är enskildheter som skrivits av mindre omdömesgilla läsare i kommentarsfälten det enda man kan skrapa ihop för att misskreditera PI som lagbrytare.
I stället för att redovisa att de anmälningar till JK, polis osv som gjorts mot oss har varit rent okynne försöker man framställa det som att vi regelbundet skulle göra oss skyldiga till förtal, hets mot folkgrupp osv och skyller på att det är pga att vi håller oss undan som dessa instanser inte kunnat gå vidare med sina ärenden. Men – återigen – inte ett enda exempel på vad i vårt redaktionella material som har anmälts och borde fällts som brottsligt kan man redovisa.
På ett ställe i artikeln blir man nästan komisk när man ska förklara hur vi arbetar:
Ambitionen är ofta att lägga till det som svenska medier utelämnar på grund av etiska riktlinjer. De omskrivna personernas etnicitet, religiösa tillhörighet och personuppgifter lyfts fram som det viktigaste. Tips från läsare och medborgargrävare på diskussionsforum som Flashback bidrar till att fylla i saknade pusselbitar. En i de flesta fall objektiv nyhetstext förvandlas genom Politiskt Inkorrekts filter till något subjektivt, inte sällan ren politisk propaganda.
I själva verket är det som alla PI-läsare vet precis tvärtom. Först efter att vi fyllt i luckorna i gammelmedias politiskt korrekta, bedrägligt selektiva och tendentiösa texter kan de sägas göra anspråk på att ha någon objektivitet och journalistisk integritet. Och när det gäller uppgifter om etnicitet och religiös tillhörighet så kastar man sannerligen sten – det konstiga är inte att vi redovisar dem, det är gammelmedias notoriska censur av dessa fakta som är det anmärkningsvärda där man t o m tar sig för att ”vitpixla” en mörkhyad utlänning/invandrare som begått ett allvarligt brott i syfte att få läsarna att tro att gärningsmannen är svensk – om något borde vara ett tryckfrihetsbrott så är det väl detta.
Justitiekanslern, JK, Anna Skarhed, har uttalat en viss förståelse för att nätsidor behöver få vara anonyma. ”Den arabiska våren” skulle t.ex. inte ha varit möjlig om inte grupperna hade hållit sig anonyma, säger hon. Problemet är bara att Skarhed & Co inte inser att denna typ av ”samizdat”-publikationer fyller ett behov inte bara i fullblodsdiktaturer där pressfrihet saknas utan också i ”demokratier” som Sverige. Om PI:s redaktion vore känd skulle vi dränkas i okynnesanmälningar, kanske rentav dömas i farsartade tryckfrihetsmål med karaktär av politiska justitiemord och vi skulle dessutom drabbas av hot, trakasserier och våld från vänsterextremister, islamister och kriminella. Vi skulle inte kunna leva ett normalt liv. Detta är verkligheten i Sverige 2011 för den som sticker ut hakan om massinvandring och till den hörande islamisering och kriminalitet.
Om Sverige ska leva upp till att vara en demokrati, så borde det inte uppröra att en tidning utövar grävande journalistik på ett helt annat sätt än gammelmedia. Men det urvattnade begreppet ”rasism” ligger som bekant långt fram i munnen hos den alltmer frustrerade makteliten. Att i dagens Sverige våldsbrott och sexuella brott domineras av invandrare från i huvudsak Mellanöstern och Nordafrika, dvs muslimska länder, är fakta. Fakta kan inte vara rasistiska, däremot kan de vara obekväma för den som har en viss politisk agenda. Då är det ett lättköpt knep att kasta ord som främlingsfientlighet och rasism omkring sig och hoppas på att folk är tillräckligt korkade för att inte se igenom det.
Naturligtvis ska detta med PI:s kontakter med Sverigedemokraterna i allmänhet och Kent Ekeroth i synnerhet rapas upp också. Syftet är ett slags dubbelriktad och helgarderad guilt by association där SD och PI ska dra ned anseendet för varandra i läsarens ögon beroende på vilken av dessa två man uppfattar som värst. Det här med PI och SD har vi rett ut så många gånger att vi inte ids en gång till.
PI skriver inte om allt, bevakar inte lika brett som en normal dagstidning, det är inte vår publicistiska idé. Vi är nischade som så de flesta tidskrifter och bloggar. Vi fyller en funktion som motpol och komplement till gammelmedia där dessa lämnar stora hål i rapporteringen pga politisk korrekthet. Kommentarsfälten övervakas så gott det går av frivilliga externa personer med instruktioner att ta bort rent olagligt och rasistiskt innehåll. Att de missar en del är förståeligt i beaktande av hur många kommentarer som görs och att moderatorerna arbetar ideellt med detta på sin fritid. Ett konstruktivt förslag till Sydsvenskan och andra om de upprör sig över en kommentar är att mejla oss och be oss ta bort den i stället för att slå upp den i en artikel som exempel på hur otäcka vi är. Det vore onekligen mer renhårigt.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
