TERRORDEBATTEN Maj Grandmo, utbildad psykolog och bloggare/debattör, borde vara bekant för de någorlunda rutinerade PI-läsarna. Hon har vid ett flertal tillfällen levererat insiktsfulla och träffande texter om det absurda tillståndet i Sverige, så även i dag då hon på Newsmill skriver om terrordåden i Norge och den vämjeliga efterföljande debatten.
[...]
Här i Sverige har nu framför allt vänstermedia som EXPO fått ett oproportionerligt stort utrymme och givits tolkningsföreträde för detta fruktansvärda dåd. Dessa väljer då den allra enklaste vägen, nämligen att lägga ansvaret på partier som Sverigedemokraterna och de främlingsfientliga och rasistiska strömningarna man tycker sig se överallt. Man har börjat dissikera innehållet på sidor och bloggar som uttrycker tvivel och kritik mot den förda invandringskritiken i Sverige.
Vänstermedia, dit faktiskt SVT platsar, tycks nu brinna av iver att skuldbelägga oss som ser stora problem med det multikulturella samhället. Helt plötsligt har alla som har en kritisk åsikt om mångkulturalismen blivit högerextremister. Ett sådant kollektivt skuldbeläggande brukar såväl politiker som media hävda är orättfärdigt. Exempelvis gäller ju det i högsta grad terrorismen. Att de flesta terroristbrott begås av islamister betyder ju inte att alla muslimer är terrorister.
Vi ska inte generalisera. Sund kritik mot en invandringspolitik som för varje år tycks bli alltmer ohanterlig, stämplas nu redan som rasistisk och främlingsfientlig. Och nu dessutom högerextremistisk. Det gäller sannnerligen att göra det enkelt för sig. Det kollektiva skuldbeläggandet gynnar inte någon, men det missgynnar det viktigaste av allt; demokratin. Michael Jalvings bok ”Sverige – en resa i tystnadens rike”, rörde om ordentligt i grytan. Om nu vänsterkrafterna med sina enkelspåriga resonemang och lösningar ska ta kommandot i debatten kommer Tystnadens rike att bli helt stumt.
Ska då en psykopatisk massmördare medföra att yttrandefriheten kraftigt beskärs? Ja, tyvärr verkar det så efter att man har läst de senaste tidningsledarna och soffdiskussionerna. I sådana fall har Breivik vunnit. Det han vill ha är inte öppenhet och demokrati. Han vill ha starka ledargestalter som håller folket med järnhand. Och som godtyckligt straffar de som inte passar in i systemet.
Så om makteliten kommer att fortsätta sitt kollektiva skuldbeläggande av de som känner misstro inför det mångkulturella samhället så kommer det att ge kraftiga försämringar i det demokratiska systemet då munkavlar kommer att tillverkas på löpande band. Då uppstår paradoxen att Breiviks fruktansvärda attack mot demokratin medför att vi begränsar densamma. En sådan utveckling tror jag ingen egentligen vill ha.
Vi vet alla vilka metoder som ligger vänstern närmast hjärtat när man väl börjar studera det och ta EKG. Censur, nedstängning av internetsidor, minskad tolerans för allt oliktänkande, sanktionerat våld vid högerradikala demonstrationer. Förtryck blir accepterat eftersom det kommer från vänsterhåll. Allt naturligtvis legitimerat genom att de säger sig bekämpa högerextremismen.
Ska vi tillåta ytterligare försämringar av våra demokratiska rättigheter än de vi faktiskt har? Vilket är då viktigast? Det fria ordet eller kampen mot högerextremismen? Och är högerextremismen extra ”ond”? Ja, om vi går tillbaka i nutidshistorien så har kommunistiska diktaturer omhuldats (70-talet), vem minns inte puss-o-kram-kalas på Cuba under Palmetiden och stödet för Kambodja som mördade hundratusentals människor.
Vänsterextremism är minst lika mordisk och grym som högerextremismen. Hur kommer det sig att media ger dessa grupper snygga namn som ”anti-rasister” (vid Sverigedemokraternas demonstrationer) när de går till handgripligt våld; och ”protestaktioner” när våldet blir grövre.
[...]
Newsmill
majgrandmo.com
PI: Maj Grandmo
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
