INSÄNDARE Jag är inte rik. När jag behöver tandvård, vilket är något jag försöker att prioritera, så går jag till folktandvården. Sist jag var där, för första gången på två år, så hade en plomb ramlat ur och behövde fixas. Samtidigt gjordes en ordinär undersökning och lite tandsten togs bort. Kostnad: 2500:- lite drygt. Eftersom jag inte kunde hosta upp den summan på stående fot så ringde jag för att dela upp räkningen. I två fick den delas. Ny policy. Tufft när man inte har så mycket att röra sig med.
Nästa gång jag ska gå till tandläkaren, så planerar jag att åka till andra sidan stan. Gå in på en klinik och klaga högt. Lämna fram en lapp där det står något i stil med: ”Jag är illegal, trots att ingen är det och har ondare än någon annan någonsin haft! Jag får inte stanna i landet och lider alla helvetets kval! Hjälp mig eller du är en rasist.” Nej, så ska det inte stå på lappen och inte heller kommer jag gapa och skrika. Är lite för svensk för det. Däremot: ”Jag har ingen asyl, inget personnummer och ont. Hjälp mig.” Vad tror ni, kan det funka, eller måste man ha någon form av intyg på avslag? Måste man ha bevis på att man är illegal?
Ni vet ibland, då man ser en eller annan film som handlar om en avlägsen framtid, då funderar man över hur bra man egentligen har det. På film så kan framtiden ibland gestaltas hemskt mörkt. Med en massa våld, konstiga lagar, censur och maktfullkomliga ledare som sitter i semifolkvalda regeringar och bestämmer fullkomliga vansinnigheter. Dessa filmer är ibland så vridna att man nästan kan uppfatta dem som smått komiska. Idag slog det mig. Men nu då? Hur är det nu och hur skulle någon som såg en film om nu för hundra år sedan ha uppfattat oss? Är vi så indoktrinerade och verklighetsfrånvända att vi inte kan uppfatta vad som håller på att ske mitt under näsan på oss? Skrämmande egentligen och tyvärr ingen framtidsfilm, utan nu.
Det finns en sak som jag har väldigt svårt för. En sak jag förstår, men inte vill förstå. Det är det fenomenet med att svenska ungdomar, uppvuxna i svenska hem med svenska föräldrar, helt plötsligt börjar bryta. Helt plötsligt börjar bryta och använda sig av nysvenska ord. Nysvenskan kan jag leva med. Låneord är ju inget nytt och det ser jag inget större fel i, men brytning. Jag förstår att det tas till i ett försök att passa in, men det är rent patetiskt. Jag känner mig kränkt i hörselgångarna av dylikt beteende. Man får ju rent ut sagt en oroväckande lust att utöva nymodigheten ”arabisk toffel” på dessa ungar. Det borde inte vara coolt att anpassa sig till nykomna. Det borde däremot vara coolt för nykomna att anpassa sig till oss. Det är något som vår regering borde ta och jobba med. Att göra det svenska coolt.
Ja, kunde Mona stå och helt seriöst tala om hur häftigt det är att betala skatt, så är väl inte detta helt oöverkomligt?
Olsson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
