MÖRKLÄGGNING Att massmedia och folkvalda politiker medvetet bidrar till att lura den svenska befolkningen i den största, och dyraste, statliga mörkläggningen i mannaminne är väl bekant för PI:s läsare.
Vi pratar naturligtvis om benämningen "ensamkommande flyktingbarn". Trots att rapporter strömmar in om åldersbedrägerier, bland annat från personal från Migrationsverket, vågar endast ett ytterst fåtal av landets 17,000 journalister beröra det – blott i Sverige – kontroversiella ämnet.
Istället ägnar såväl kända journalister på rikstäckande tidningar som landsortsreportrar stora delar av sina dagar åt att skriva snyftartiklar om dessa s.k. "flyktingbarn". Varje dag får PI in tips om liknande artiklar, men tyvärr har vi endast resurser att skriva om en bråkdel av dem.
Artiklar om hur det fuskas med åldern lyser däremot med sin frånvaro.
Politikerna är naturligtvis väl medvetna om den stora åldersbluffen, men endast Sverigedemokraterna vågar lyfta på locket till skandalen. Som belöning för att de tar upp problematiken blir de kallade för "främlingsfientliga" av övriga politiker och tidningarnas ledarskribenter.
Det är synd att ingen i regeringsställning vågar sätta ner foten och sätta stopp för bluffandet, för det kostar oss skattebetalare miljarder kronor varje år.
.
Varför är åldern så viktig?
Det ”ensamkommande barn” som anländer till Sverige med t.ex. släktingar ska enligt bestämmelserna rymmas i begreppet ”ensamkommande” [s. 19], om dessa släktingar hävdar att de inte tar hand om migranten. Det är sällan en ensamkommande anländer ensam.
Det finns en rad skäl till att vuxna asylsökande män försöker lura handläggare på Migrationsverket att de är under 18 år. Men sammanfattningsvis beror det på att chanserna att de får stanna i Sverige ökar dramatiskt om de klassas som ”barn”.
Det är så lockande att ljuga om sin ålder att det finns många exempel på 30-åringar och över som kallar sig för tonåringar. Ett ensamkommande "barn" behöver exempelvis inte åberopa verkliga flyktingskäl, till skillnad från asylsökande vuxna.
Enligt utlänningslagen behöver skälen dessutom inte vara av samma allvar och tyngd för barn som för vuxna.
Det räcker med att personen ifråga dyker upp på vår svenska farstukvist och säger att han (för det är nästan alltid en man) är under 18 år, så är han nästan garanterad permanent uppehållstillstånd. Speciellt om personen ifråga anländer utan identitetshandlingar – vilket sker i 95 procent av fallen.
”Om det inte går att arrangera ett ordnat mottagande i hemlandet (d.v.s. att släktingar eller en social institution kan ta emot) kan ett ensamkommande barn utan asylskäl, i undantagsfall beviljas uppehållstillstånd i Sverige på grund av synnerligen ömmande omständigheter.” [s. 11]
Släkten som finansierade resan till Sverige har naturligtvis spelets regler klara för sig, så när den svenska handläggaren eventuellt får tag på en släkting i Afghanistan via en knastrig telefonlinje, så svarar släktingarna självklart att de inte kan ta hand om ”barnet” i de fall Sverige planerade att skicka asylanten tillbaka till hemlandet.
Klart slut – case closed.
Bedöms personen vara under 18 år, öses det dessutom en mängd resurser på asylanten som inte skulle materialiseras annars. Kommuner köper in villor och restaurerar och anpassar dem för miljontals kronor. Skattemedel används till datorer och tv-apparater och Playstations. "Barnen" ska ju ha det drägligt.
Så här skriver Migrationsverket [s. 13]:
Huvuddelen av de barn som söker asyl i Sverige är mellan 15 och 17 år. Om den asylsökande saknar identitetshandlingar kan det uppstå oklarheter om hans eller hennes ålder stämmer.
[..]
Ett barn har i egenskap av barn särskilda rättigheter i Sverige. Ensamkommande barn får ett helt annat stöd under sin asyltid än vuxna. Det handlar t.ex. om god man, speciellt boende, och social samvaro med andra ungdomar.
[..]
En ung person kan av olika skäl uppge en högre eller lägre ålder än sin egentliga.
Migrationsverkets tjänstemän ska bedöma om den ålder som en ung person uppger verkar sannolik. Finns det handlingar som styrker den ålder som en ung asylsökande uppger underlättas arbetet.
Åldersbedömningar sker genom ett eller flera åldersorienterade samtal med den sökande. Migrationsverket kan ta in uppgifter om åldersobservationer från god man, personal från barnets boende eller skola.
I undantagsfall erbjuder Migrationsverket ett barn möjligheten att styrka sin ålder genom en medicinsk bedömning. Den är frivillig och är ett komplement till de åldersorienterade samtalen.
[..]
Migrationsverket ändrar åldern uppåt i uppskattningsvis fem procent av de ärenden där den sökande uppger sig vara under 18 år.
Således, endast en av tjugo ensamkommande "flyktingbarn" som kommer till Sverige i jakt på permanent uppehållstillstånd bedöms vara över 18 år. Och de har rätt att neka till att bli medicinskt åldersbestämda. Därför görs det mycket sällan.
I Norge, däremot, har tandtester visat att nio av tio ensamkommande flyktingbarn ljuger om sin ålder! Att fusket skulle vara mindre utbrett i Sverige kan endast Dan Eliasson tro på.
.
Hur går det till i verkligheten när Migrationsverket åldersbestämmer "barnen"?
Louise Utter, informatör på Migrationsverket:
Om vi är osäkra ska vi hellre fria än fälla, så är vi osäkra skriver vi hellre att personen är 17 år.
Rickard Appelgren på Migrationsverket utvecklar:
Det är en okulär kontroll, egentligen, vi träffar barnet under några timmar och i vanliga fall går vi ofta på den ålder som barnet uppger.
Personal på svenska gruppboende uppger att de ensamkommande erkänner att de ljugit om sin ålder:
Ensamkommande flyktingbarn är inte alltid barn, utan i själva verket äldre. Det uppger personer som har sökt och fått uppehållstillstånd, och personal och enhetschefer för flera boenden. En av dem är ungdomscoachen Sara Darabi.
– Jag måste vara uppriktig och säga att det är ett stort antal av de personer, klienter jag möter, som varit över 18, säger hon. Det kan skilja på tio år.
"Det kan skilja på tio år"! Och det gäller alltså ”barn” som redan har blivit klassade som just barn av myndigheterna.
Men det är klart, när en handläggare riskerar att bli utpekad som rasist av massmedia ifall denne ifrågasätter en asylants ålder så är det kanske mänskligt att se mellan fingrarna och kalla hela gruppen för 17 år och 11 månader? Livet för en handläggare blir ju så mycket behagligare då.
"…i vanliga fall går vi ofta på den ålder som barnet uppger…"
Det är ingen slump att Migrationsverket uppger att det endast är 12 procent av de ensamkommande flyktingbarnen som är under 14 år. Majoriteten utger sig för att vara 16 till 17 år.
Källa: Migrationsverket
I de få fall Migrationsverket skriver upp åldern, så kommer reaktionen från media och politiker omedelbart.
Farid Alissada och Mahmud Najafi kom till Sverige från Afghanistan med "identitetshandlingar" som visade att de var sexton år. Leif Andersson på Migrationsverket var emellertid övertygad om att de två afghanerna inte var minderåriga.
De flyttades således från gruppboendet till en flyktingförläggning i Grums. De blev också fråntagna sina goda män.
Naturligtvis kom protesterna som ett brev på posten:
Jag tycker det är vedervärdigt, säger Britten Fauhlér, f.d. god man till Mahmud Najafi.
Kristdemokraterna i Värmland gick också hårt ut och kritiserade Migrationsverket för att skriva upp åldern på ensamkommande "barn".
I Sverige har vi nämligen fått lära oss att man ska lita blint på främlingar.
Så fullt medvetna om åldersfusket, placerar svenska myndigheter ändå ut vuxna män på gruppboende som är avsedda för barn, där det ibland också förekommer riktiga barn. Det är vidrigt!
Ibland kan åldersfuskandet slå bakut:
Asha från Somalia, som egentligen heter något annat, sade hon att hon var 19, när i själva verket var hon 30 år och för henne har det inneburit ett annat, livshotande problem. Hon har högt blodtryck, men felmedicineras på grund av sin felaktig uppgivna ålder.
Läkaren byter medicin hela tiden, men den hjälper inte, men jag kan inte säga något till doktorn om att jag är äldre, jag måste vara tyst.
På frågan vad hon tänker kring vad hon gjort, att hon uppgett fel ålder, säger hon:Det var fel, det är jättestort fel och jag ska säga till andra att de måste säga sanningen, sedan är det för sent, det går inte att ändra i efterhand.
Ensamkommande strömmar till Sverige men antalet minskar markant i övriga nordiska länder
När politiker i våra nordiska grannländer beslutade sig för att seriöst åldersbestämma ensamkommande flyktingbarn så blev resultatet att asylanterna sökte sig till Sverige i stället.
Migrationsverket berättar: [s. 18]
Under 2010 har antalet ensamkommande barn och ungdomar som söker asyl i Danmark, Finland och Norge minskat markant.
Samtidigt växer antalet asylanter runtomkring i världen som hört talas om Sveriges generösa tolkning av åldersbestämmelse. Från att ha tagit emot 388 "barn" 2004, så är Migrationsverkets prognos för 2011 uppe i 2,400 "barn".
Betänk då att varje ensamkommande barn kostar oss skattebetalare en dryg miljon per år fram till de fyller 21 år.
Källa: Migrationsverket
Med tanke på att ca 9,000 ensamkommande barn tas emot i hela Europa, så innebär det att Sverige tar emot fler än de två näst största mottagarländerna tillsammans – och fyra gånger fler än de fyra länder som kommer efter i ligan.
För att få perspektiv på eländet så bör det nämnas att Malmö allena tar emot fler "ensamkommande flyktingbarn" än hela Storbritannien!
Trots denna närmast parodiska statistik skriker politiker och organisationer högljutt och anklagande att fler kommuner "måste ta sitt ansvar" och ta emot ännu fler ensamkommande.
För de här barnen bär vi alla ett ansvar. Därför var vi på Rädda Barnen mycket positiva när kommunerna för fyra år sedan tog över ansvaret från Migrationsverket för de ensamkommande barnen. Äntligen skulle barnen snabbt få komma vidare från transitboendena. Äntligen skulle de här barnen, som flytt från förföljelse utan sin familj, få ett värdigt omhändertagande i Sverige.
De barn som kommer hit bär alla på olika historier och erfarenheter, men en sak har de gemensamt: De har flytt till ett land där de inte har något kontaktnät, inte talar språket och inte kan de sociala koderna. Att vi alla inte aktivt ger dem en chans är svårt att förstå.
Kommunpolitiker runt omkring i landet spelar dumsnällt med i charaden, och försöker tuta i kommuninvånarna att detta är en "lönsam business" alternativt att det inte kostar något.
Situationen och debatten har med andra ord urartat fullständigt. Och hela tiden tickar taxametern.
Vad som aldrig nämns i debatten är att endast en bråkdel av alla ensamkommande flyktingbarn som kommer till Sverige bedöms av Migrationsverket ha konventionell flyktingstatus (röd färg i staplarna nedan).
Källa: Migrationsverket
Migrationsverket skriver [s. 11]:
Av dem som får uppehållstillstånd klassas en liten del som flyktingar enligt Genèvekonventionen. Om Migrationsverket eller domstolen bedömer att ett barn inte är flykting eller skyddsbehövande, prövar man också om det kan finnas skäl att bevilja uppehållstillstånd utifrån synnerligen ömmande omständigheter.
Enligt lagstiftningen ska denna paragraf tillämpas i undantagsfall. En samlad bedömning av skäl knutna till individens hälsa, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet kan leda till uppehållstillstånd.
Men av stapeldiagrammet ovan framgår tydligt att de hemvävda, och unika för Sverige, skälen ”synnerligen ömmande omständigheter” samt ”övriga skyddsbehövande” förklarar majoriteten av de ensamkommande ”barnen” – trots att lagstiftningen stipulerar att denna paragraf endast ska tillämpas i undantagsfall!
.
Familjeåterförening
Så här skriver Migrationsverket om familjeåterförening:
Barn har enligt barnkonventionen rätt att vara med sin familj. Huvudregeln i svensk lagstiftning är att om familjeåterförening inte bedöms kunna ske någon annanstans får familjen uppehållstillstånd i Sverige, förutsatt att övriga kriterier uppfylls.
Dessa ensamkommande barn får av någon mystisk anledning nästan alltid kontakt med sina försvunna föräldrar först efter de erhållit permanent uppehållstillstånd.
En utredning av Integrationsverket visade att under 1998-2000 hade 87 procent av de undersökta ensamkommande barn som fått uppehållstillstånd senare fått kännedom om var föräldrarna befann sig. [s. 31]
.
Sammanfattning
De svårt undernärda riktiga barnen finner du nere i ett sargat Afrika. I Haitis urfattiga slumområden. På landsbygden i Kina. Småbarn som aldrig någonsin kommer att sätta sin fot utanför sina byar eller flyktingläger exempelvis i Sudan. Småbarn som dör av svält, krig och sjukdomar.
Kostnaden för ett enda ensamkommande barn hade t ex kunnat rädda livet på 2,774 svårt undernärda barn på plats i deras hemland.
Istället importerar vi unga välmående män från Mellanöstern eller muslimska somalier som i många fall har mycket svårt att förlika sig med våra jämställdhetsbegrepp, arbetsmoral och lagar – och så fort de har fått PUT kallar de hit sina släktingar.
Det finns en anledning till att Migrationsverket ger asylanterna en möjlighet att välja mellan en manlig eller kvinnlig handläggare, offentligt biträde och tolk. [s. 26]
Svenska politiker och journalister borde skämmas ögonen ur sig!
.
PS. Graferna återfinns i Migrationsverkets egna broschyrer – här och här.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
