KRÖNIKA I Sverige slås man ofta av det faktum att radikal islamism såväl inrikes som utrikes har sina starkaste försvarare bland vänstern och dess anhängare.
Under de senaste tjugo åren har en allians vuxit fram mellan islamister och vänstern i Sverige som väcker en viktig fråga; hur kan en rörelse som har extremt sekulära värderingar som utgångspunkt välja att samarbeta och beskydda ljusskygga islamister vars största drivkraft är att teokratisera och förslava samhällen de lever i?
Ett förenklat svar kan vara de anti-israeliska och anti-amerikanska ståndpunkter som vänstern delar med islamisterna. Den starka animositet som vänstern hyser mot dessa länder och deras förda politik är en gemensam värdegrund för den här alliansen.
En kompletterande förklaring är den globala tillbakagång som vänstern och deras ideologi har upplevt under de sista tjugo åren. Under 70-talet fanns det flertal olika vänsterterroristgrupper i Mellanöstern. Då fanns det naturliga bundsförvanter för vänstern i kampen mot Israel och USA och för främjandet av deras egna socialistiska ideal. I takt med Sovjetunionens fall och islamisternas framfart i Mellanöstern har dessa grupper trängts undan och finns endast i marginalen numera.
Vänstern har kontinuerligt och på plats efter plats förlorat kampen för ett utopiskt socialistiskt samhälle under mer än två decennier nu. Det har skett i Sydamerika och Mellanöstern. Man har då inom vänstern gjort ett aktivt val att samarbeta med den ideologi som ligger närmast den egna och mest fjärran från kapitalismen.
Förutom den självskrivna avskyn mot Israel och USA har den islamistiska ideologin en hårt styrt teokratisk men framförallt teknokratisk stat där alla får finna sig i att lyda under en "universell" lag och de få personer som kan tolka den. En stat där alla lyder under en högre lag, andlig eller ideologisk är mindre viktig. Viktigast är förminskningen av den enskildes vilja och drömmar. Det påminner starkt om tesen "proletariatets vilja" inom socialismen. Få utvalda ska styra många. Enskildas drömmar offras på gemenskapens altare. Islamism och socialismen har mer gemensamt än man kan tro vid första anblick. Det kan vara en av anledningarna till att västerländska islamkonvertiter ofta är före detta vänstersympatisörer och dessutom generellt mer fanatiska än gemene muslimen.
Vänstern gör allt för att bekämpa kapitalismen med alla medel som står till buds. Ytterst innebär det att man hellre offrar hela folkslag i Mellanöstern under islamisternas ok, än erkänner sig besegrade i den hundraåriga kampen mot kapitalismen. För det finns ingen tvekan om att vänstern är fullständigt på det klara med att kapitalism är ett av villkoren för att besegra dessa element. Ökad personlig frihet och välstånd är grundläggande förutsättningar i kampen mot islamism och extremism.
Om man tycker att det är att dra det för långt, och menar på att vänstern faktiskt är demokratisk i Sverige, kan man beakta några frågor och hur dessa hänger ihop. Hur kunde vänstern blunda för kommunismens illdåd under kalla kriget? Hur kan det vara möjligt för vänsterpartiet att aktivt stödja Hamas nu, samtidigt som man är fullständigt medveten och tysta kring förföljelsen av vänstersympatisörer som Hamas bedriver i Gaza? Är det för att det inte gagnar deras sak att belysa det, samma resonemang som gick kring förföljelserna av oliktänkande i öst? Kampen mot kapitalismen kom först då och gör det fortfarande.
Eller för den delen kan man fråga sig hur en person som Jan Myrdal lyckas hålla sig aktuell år efter år, fast han har stöttat den värsta av vänsterdiktaturer under hela sitt liv? Det omvända hade varit lustigt och tänka sig. Hade en författare eller debattör som hyllat Hitler och tredje riket kunnat hålla sig aktuell på en nationellt plan under ens en enda vecka? Nej, inom vänstern är kapitalismens nederlag det viktigaste, allt annat kommer i andra hand, friheten inkluderad.
Islamister å andra sidan har aldrig varit petiga med vem de samarbetar med så länge deras agenda skrider framåt. De är medvetna om det faktum att man måste smyga islam på befolkningen så att den gradvisa förändringen av samhället inte är abrupt och framträdande, inte innan man har hela makten. Sådant var fallet under den iranska revolutionen 1979 då islamister och kommunister samarbetade under en tid efter revolutionen tills islamisterna kunde stjäla hela makten med rått våld och så är fallet i Egypten idag då det Muslimska brödraskapet väljer att samarbeta med alla tills att deras maktposition blir så pass stark att behovet av allierade inte längre finns.
I Sverige är vänsterns vurm för islam och islamister en reaktion som liknar deras globala tankegångar kring frågan, fast här är kampen främst mot nationalismen som de anser är ett lika stort hot som kapitalismen. Om det innebär bundsförvanter i moskéer så må det vara så.
För islamister finns det dock bara en fiende som är värre än judar och det är ateister. Av ren självbevarelsedrift bör vänstersympatisörer därför inse att i en stat som är islamistisk eller där islam breder ut sig stark, är sanningen inte det första offret utan det är dom själva.
Daniel
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
