INSÄNDARE Åtskilliga eftervalsanalyser har producerats sedan den 19 september – av statsvetare, ledarskribenter och politiker. Men alla verkar de, avsiktligt eller oavsiktligt, ha samma blinda fläck. Många varianter har lagts fram på temat vad de rödgröna gjorde för fel. Var det politiken, Mona Sahlins person eller kön, var det samarbetet med vänsterpartiet och/eller miljöpartiet, var det medias fel som skrev för negativt om Sahlin?
Outtalat och underförstått i alla analyser är att det var jätteviktigt vem som vann. Men var det det?
Alliansen “vann”, d.v.s. deras block är den största minoriteten, 5,68 procentenheter större än de rödgröna, och Reinfeldt satt kvar utan omröstning, ty det tillät den dåvarande grundlagen. Men om man antar att de rödgröna hade gjort det mesta rätt och siffrorna blivit de omvända, med de rödgröna på 49,3 procent, hade det egentligen spelat någon större roll? Tidningarna skulle förstås ha skrivit att de rödgröna vann, vilket vore en symbolisk triumf för Sahlin personligen och samarbetet. Ingen skulle kräva Sahlins avgång, få anhängare skulle i detta läge ifrågasätta samarbetet.
Reinfeldt hade väl avgått som lovat, men sedan? Talmannen hade föreslagit Sahlin, men skulle hon ha valts av en majoritet? Både Åkesson och Söder har sagt att SD inte kan tänka sig att rösta för henne som statsminister. Även om Alliansen lade ner sina röster och släppte fram henne, skulle de rödgröna sedan kunna få igenom sin budgetproposition? Skulle Alliansen blivit ett passivt, icke-opponerande stödparti till regeringen, något de rödgröna inte är idag, trots allt tal särskilt från det hållet om att inte ge SD ens indirekt inflytande. Knappast troligt.
Rimligen skulle talmannen efter några turer ändå nödgas föreslå Reinfeldt som statsminister och han skulle tolereras av SD, precis som SD tolererade regeringens budgetproposition. Hans mandat skulle vara symboliskt sett svagare än idag, men rent maktpolitiskt skulle det inte vara någon skillnad överhuvudtaget. Precis samma lagförslag skulle sannolikt röstas igenom respektive fällas som idag. Så det är inte utan att de talrika valanalyser som publicerats i allehanda medier framstår som tämligen inkompetenta, vare sig det beror på bristande analysförmåga eller en medveten ovilja att erkänna SD:s makt.
Diskussionerna som nu går heta kring Socialdemokraternas framtida partiledare och inriktning saknar också detta perspektiv. Om S inte väljer en ledare och en politik som kan fördras hellre av SD än Reinfeldt och alliansen, så måste de rödgröna samla ihop över 50 procent av rösterna. Något som ser väldigt svårt ut och bara blir svårare i takt med att SD växer.
Erik E.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
