DUMHETER I samma anda som kulturrelativisterna och mångkulturförespråkarna, vars uppfattning går ut på att ingenting betyder någonting i grunden, finns förskolan Egalia på Södermalm i Stockholm där varken pojkar eller flickor sägs existera. Ett område som träffande nog även är hemvist för en stor del av Sveriges åsiktsfostrande journalister.
– Vi hemlighåller inte att det finns olika kön. Men ett barn ska inte placeras i ett fack på grund av sitt biologiska kön, säger Gabriella Martinson, föreståndare.
Lotta Rajalin är chef för sex förskolor i Stockholm och har arbetat med genuspedagogik innan Egalia startades i maj 2010. Hon berättar att hela idéen baserar sig på jämställdhet som tar sig uttryck i allt de gör, säger, köper, i hela varandet och tänkandet.
– Skillnaden är att här är genus och jämställdhet vår grundpedagogik, precis som en del har Montessoripedagogik som grund. Det är inte bara ett ämne, säger hon.
Gabriella Martinson, förskolelärare och huvudansvarig pedagog på Egalia
I förskolans lekrum finns en spis, brödrost och kundvagn. Böckerna är noga utvalda. Martinson berättar att de gärna väljer böcker med ensamstående föräldrar eller samkönade föräldrapar. Målet sägs vara att erbjuda mångfald men då ett val måste göras är det de traditionella böckerna som drar det kortaste strået. ”Heterofamiljsböckerna” får barnen ändå överallt, säger Martinson, och poängterar att de hela tiden måste agera motvikt till ett ”könssegregerat och konservativt samhälle”.
Tygdockorna är mörkhyade och identiska, förutom könsorganen. Rajalin berättar att dom inte vill ta bort det biologiska könet utan att det är det sociala könet de arbetar med.
Även språkbruket regleras hårt på Egalia. I stället för ord som pojkar och flickor används förnamnet, ”kompis” eller ”person”.
– Vi säger ju inte "Nu ska alla svenskar leka med det här". Varför ska vi då dela upp utifrån kön? Visst har barn preferenser – men de hänger inte ihop med biologiskt kön, säger Gabriella Martinson.
”Hon” och ”han” är inte bannlysta men varvas med det könsneutrala ”hen”.
– Till luciafirandet skrev vi faktiskt om "En sockerbagare". "Han" blev "hen", säger Gabriella Martinson.
Rajalin medger att även hon gör fel i bland och säger ”lilla gumman” eller ”lilla gubben”. Och ”sopgubbar” är en svår vana att göra sig av med. Och om hur dessa barn kommer att klara sig då de växer upp säger hon att det är skolan som ligger efter och att de inte ska börja med något dåligt redan nu bara för att det blir sämre sedan.
– Vi tror att de kommer vara starka när de kommer ut. Att det vi ger dem är en rikedom som breddar, säger Lotta Rajalin.
Karin Svensson, 34, har sin 2-årige son Tom på Egalia.
– Jag vill att mitt barn ska bli en person i stället för att tryckas in i ett fack. Jag tyckte själv att det var svårt att växa upp som tjej med allt man väntades leva upp till. Fast det var inte förrän jag var kanske 25 som jag insåg det.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
