LÄSARBIDRAG Söndagen den 12 december: Ett Sverige i chock. Hur kunde detta hända? Vi som varit så snälla…Sanningen är dock att svenskarna borde vara ungefär lika chockade som engelsmännen var 1939 när en viss tysk filur invaderade Polen, trots att Chamberlain nyss hade utropat “fred i vår tid” i samma andetag som han givit bort Tjeckoslovakien till Hitler.
Åter till Sverige 2010. Att gå och rösta var fjärde år och betala skatt fungerar i ett land där de styrande åtminstonde har folkets väl med någonstans på agendan. Men i ett samhälle där regeringen hyser ett mer eller mindre öppet förakt för medborgarna och vars politiska gärning består i att bygga monument över sig själva (helst i Bryssel så klart!) samt genomdriva en politik som är att beteckna som vanföreställningar, så krävs det att varje svensk, inte bara vaknar upp, utan faktiskt också agerar.
Förlåt, men följande måste sägas: Vi svenskar må vara uppväxta delvis i en skyddad verkstad, fostrade till att rätta in oss i leden och med leksaksvagn åt alla. Detta måste dock förr eller senare kontrasteras med att ansvaret för våra liv i slutändan faller på oss själva. Denna kontrast levererades med sprängkraft i lördags.
Att den officiella svenska strategin ända sedan andra världskriget har varit att stryka diktaturer och extremister medhårs är ju ingen nyhet. Att SÄPO tillät iranska dödspatruller att operera på svensk mark under stor del av 1990-talet säger väl egentligen allt.
Tyvärr kan jag inte annat än konstatera att denna undfallenhet verkar ha spridit sig som en cancer i hela det svenska sammhället. Vanliga svenskar vågar inte öppet säga att de röstar på Sverigedemokraterna, civilkuragets frånvaro är numera mer eller mindre normen. Men undfallenhet som försvarsstrategi, resulterar inte det oundvikligen i förlängningen att det till slut inte finns nåt kvar värt att försvara?
Vår svenska maktelit har ju nu länge försökt, och till stor del lyckats, att få oss att tro att nationalism och patriotism är något oerhört fult och farligt. Men att skydda sin familj, sitt land mot yttre hot och inre förfall är faktiskt något som är positivt och också djupt mänskligt rotat. Detta kan dock aldrig uppnås om målet är att till varje pris undvika konfrontation i varje situation.
Det är naturligtvis ofrånkomligt i varje land att folket i viss mån blir beroende av statsapparaten och med påföljande ovilja att byta ut eller gå emot denna som följd. I Sverige har dock detta beroende varit påfallande stort i jämförelse med andra västländer. Årtionden av detta förhållande har lett till en passivitet hos folket och ett osunt (för en demokrati) maktförhållande mellan politiker/myndigheter å ena sidan och vanligt folk å andra. Jag skulle nog vilja hävda att denna passivitet är ett av de största hindren som måste övervinnas för att kunna genomdriva en förändring.
Detta har ju som bekant efter valet 2010 tagit sig det till synes bisarra uttrycket att svenska folket, som normalt brukar beskrivas som passiviserade, har reagerat våldsamt på en företeelse (SD) som egentligen för deras talan. Istället för att reagera mot de verkliga hoten, islamiseringen och den urskinningslösa massinvandringen.
Detta är dock ett välkänt fenomen i diktaturer, de styrande är väl medvetna om att de måste tillåta folket att kanalisera sin frustration och ilska mot någon, ofta inbillad fiende, eftersom detta ju aldrig kan tillåtas riktas mot ledarna själva eller deras ideologi. Att det är de styrande själva som genom inskränkande av frihet är upphov till frustrationen glöms efter årtionden av förtryck bort. När folk upplever ett minskat självbestämmande och en vanmakt över sin situation så måste likt en tryckkokare ångan komma ut någonstans. I och med SD har man fått en lovlig måltavla utpekad, serverad på silverfat av självaste statsministern.
Den slutsats jag drar av allt detta är att vi som ser igenom dimridåerna måste ta vårt ansvar och våga agera. Att inte stå upp för det som är rätt och det man tror på får alltid konsekvenser. Vare sig det är en självmordsbombare i Stockholm eller en kulturberikare som mördar pensionärer på en parkeringsplats i Landskrona.
För nationellt självbestämmande är ingen självklarhet. Ens nationella identitet, vårat kulturella arv är inget som är hugget i sten, det är något man måste vara beredd att försvara, varje dag. Och detta hot har aldrig varit närmare. Och för er som tror att Säpo skall rädda ert skinn så har jag saxat följande från deras senaste jobbannons angående en spaningstjänst. Skratta eller gråt; det är upp till er.
Vi värdesätter de kvaliteter som etnisk och kulturell mångfald kan tillföra verksamheten.
Man kan tycka vad man vill om den svenska vänstern, men den har i alla fall vett att organisera sig. Som det är nu så får SD:s tappra medlemmar stå ensamma och bli bespottade för åsikter som många av oss delar. Var är alla vi som faktiskt inser vad som pågår? Om vi vill att våra barn även i fortsättningen skall kunna sitta i knät på en jultomte när vi är ute och julhandlar och inte hamna i händerna på en skäggtomte med Muhammeds krut i säcken så har vi nog inte råd att fortsätta vara tysta.
Statsministern har ju lovat att vidga sina annars så små öron gentemot folket för att lyssna av varför väljarna röstade på SD. Låt oss då för guds skull(nej inte Allah) ge honom ett otvetydigt svar som inte går att misstolka:
Inte förrän Fredrik “jag skall ansvara Sverige ner i avgrunden” Reinfeldt är beredd att inhysa tio zigenare med järnrör i sin källare och lika många Allahu Akhbar-svamlande islamister på vinden så betyder inte han och hans gelikars pladder om öppna gränser och kulturell mångfald ett jota.
Det bästa, och i nuvarande politiska landskap enda, sättet att framföra detta budskap torde ju vara att alla som känner ens en gnutta lojalitet med det vackra Sverige som för faktiskt inte så länge sen fanns löser medlemskap i SD och ser till att nästa upplaga av SIFOs väljarbarometer blir den murbräcka som spränger den mentala “berlinmur” som omgärdar det politiskt korrekta Stockholm och som makteliten desperat försöker täta varje spricka i.
Den etablerade makteliten har lämat ett tydligt besked: Vi tänker inte lyssna, allt fortsätter som förr. Därmed är det också sagt att striden kommer att stå på gator och torg! Jag tänker lösa medlemskap i SD det första jag gör på måndag. Tänker du?
Och till sist en julhälsning till alla medlöpande kretiner till skolchefer som inte vill fira julavslutning/julspel i kyrkan. Fortsätt så och ni kommer att fira “julavslutning” i en moské inom en snar framtid. Som en bonus kommer ni inte heller behöva oroa er över det årligen återkommande dilemmat att alla vill vara Lucia: Det kommer vara idel skäggtomtar.
Så medans makteliten sitter i tv-sofforna och spottar fram samma perversa apologetiska förklaringsmodeller de använt i 30 år är det dags att ta av sig den svenska rädslekostymen och stå upp för det vi tror på, eller så kan vi ju börja odla skägg…
//AE
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
