DEN TOTALA FÖRNEKELSEN Det tog inte många timmar efter Sverige fått uppleva sin första, och av många sedan länge väntade, självmordsbombare till att de första reaktionerna kom. Och nog följer de konsekvent den uppställda mallen. Det är idel bortförklaringar, uppmaningar till att stå emot ”rasismen” och annat diverse smaklöst snömos i en ytterst allvarlig stund som denna.
Det som nog måste klassas som det mest smaklösa inlägget i efterdebatten står Tove Liljeholm, medlem i Ung vänsters förbundsstyrelse och ordförande för samma organisations internationella utskott, för.
Under rubriken Det är nu viktigare än någonsin att ställning mot rasism! får vi stackars medborgare förklarat för oss att ”rasistiska röster tar tillfället i akt för att lägga en kollektiv skuld på Sveriges alla muslimer”.
Rasismen får aldrig någonsin bli en rumsren punkt på den politiska dagordningen. Inte heller när vi ställs inför extrema situationer som nu. Tvärt om är det nu kanske viktigare än någonsin att våga stå upp och vara antirasist!
Det är häpnadsväckande och beklämmande, men knappast oväntat, att se de verklighetsfrånvända mångkultursförespråkarna bortförklara även något så allvarligt som en självmordsbombare på svensk mark, mitt i hjärtat av Stockholm under den pågående julhandeln. Om inte ens detta får dessa människor att reagera och kraftfullt ta avstånd från vad som skett, vad ska då krävas?
Det är förståeligt att många känner en upprördhet och en oro inför vad som hänt. Enligt nyhetsrapporteringen är det ren tur att inte fler människor råkade illa ut i julhandeln. Samtidigt är det nu viktigt att kunna hålla isär olika tankar. Främlingsfientliga bloggare och internetskribenter har genast reagerat med att lägga en kollektiv skuld på Sveriges alla muslimer. Sedan de första rapporteringarna på lördagskvällen har hårda och tydligt rasistiska tongångar regerat på internet och i nättidningarnas forum. Alexandra Brunell, sekreterare hos Sverigedemokraternas partiledare har haft smaklösheten att kommentera händelsen på Twitter med orden ”Är det nu man får säga ”vad var det jag sa”? #äntligen”.
Liljeholm anser alltså att Alexandra Brunells uttalande på Twitter är smaklöst. Själv kastar hon epitet som ”rasism” och ”främlingsfientliga” omkring sig i ett ytterst allvarligt läge och försöker på så sätt förringa vad som skett.
Vi befinner oss i ett politisk klimat där det har blivit okej att lägga sig till med allt mer rasistiska tongångar och där vi nu har ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Där högerextrema åsikter legitimeras av redan etablerade partier som gör främlingsfientliga förslag till sina egna.
[...] Exakt vad som har hänt, med vilka motiv och vilka säkerhetsåtgärder som bör vidtas måste självklart utredas. Samtidigt måste vi hålla huvudet kallt och akta oss väldigt noga för inte dela ut en kollektiv ansvarsbörda för en enskild människas handling, hur fruktansvärd den än må vara.
I lördags demonstrerade också Ung Vänster tillsammans med representanter för några av våra största folkrörelser: fackföreningsrörelsen och kyrkan, på Södermalm i Stockholm. Parollen var ”mot rasism och främlingsfientlighet” och vi visade att vi är en stark och bred antirasistisk rörelse. Den rörelsen behövs och måste växa. För det är nu kanske viktigare än någonsin att våga stå upp och vara antirasist!
Vart är fördömandet? Vart är kraven på att muslimska ledare nu ska ta avstånd från det som hänt? Var är betänkligheterna om att Sverige i dag har en stor, växande muslimsk befolkning? Så länge ”rasismen” och ”rasisterna” hålls i schack är allt frid och fröjd i Liljeholms bubbla.
Nästa ut var den vanligtvis förnuftiga Dilsa Demirbag-Sten som dock för tillfället verkar satt just den egenskapen på undantag och iklätt sig rollen som en fullvärdig medlem av förnekelseklubben.
Vi vet ännu inte exakt vad som ligger bakom attentaten i Stockholm och det kommer att ta tid innan motivet står helt klart och kopplingarna mellan de olika dåden fastställs, om det nu finns några. Vad vi vet är att främlingsfientliga krafter kommer att spela på den rädsla som likt kvicksilver sprider sig och kan förgifta ett helt samhälle. Vi har sett det förr. Några få individers handlingar kan försätta ett helt samhälle i chock och uppvigla till hat som i förlängningen äter den tillit som mödosamt byggts upp mellan invånarna.
Man måste antagligen vara både blind och döv för att inte se och förstå kopplingarna till såväl islam som sambandet mellan de båda dåden samt e-postmeddelandet som skickades till diverse instanser. Om det anses vara ”rasism” att påpeka situationens allvar och uttrycka en stark oro över framtiden kan en snabblektion i svenska språket vara på sin plats för en oroande stor del av det svenska så kallade etablissemanget.
Sverigedemokraterna kommer nu att hetsa mot alla som har ursprung i mellanöstern, som vore det en naturlag för en man med rötter i ett land i regionen att bli självmordsbombare. Trots det faktum att de flesta svenskar med ursprung eller kopplingar i mellanöstern är demokrater som inte ser några konflikter mellan att vara svensk och muslim, kommer SD peka på invandring som orsaken till dåden. Man kan undra hur Sverigedemokraterna ser på alla konvertiter som blir bokstavstroende och utför islamistiska handlingar i religionens namn?
Det förekommer knappast någon hets över huvud taget mot muslimer i Sverige. Om något har de belönats med en särskilt positiv särställning i det ultranaiva svenska samhälle. Trots alla eftergifter som Sverige och svenskarna erbjudit kommer alltså detta. Den bistra sanningen är helt enkelt att ingenting duger så länge vi alla inte krälar på våra bara knän inför muslimerna.
Lena Sundström, en av den allra värsta sortens oikofober, twittrade genast om det inträffade i går kväll och var snabb med att försöka bortförklara det hela.
På TV4 i morse svamlar hon på värre än någonsin. Ingenting är klarlagt, det är bara högerextrema krafter som kommer att dra nytta av detta. Ingenting om det som faktiskt hänt. Strutsmentaliteten är total. Det är förkastligt, horribelt och sorgligt – för att inte säga synnerligen skrämmande.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
