LÄSARBIDRAG Som vi vet är det rena utopin. All makt utgår från media. Syns du inte så finns du inte. Och media försöker inte ens längre anstränga sig att göra intressanta, objektiva nyhetsartiklar. Artiklarna är istället ofta ett uttryck för en politisk hållning i olika frågor. Antagligen är det därför journalister har slutat ställa följdfrågor, för då kan något slinka in bakvägen. Och sen plankar man några TT-meddelanden rakt av. Debatt- och insändarsidor censureras och bara godkända åsikter tillåts komma fram. Man har tagit på sig den svåra uppgiften att uppfostra ett helt folk.
Folket är små rasistiska trynen som inte förstår hur fint det är med mångkultur. Men det gör media. Kulturarbetare som sitter på ändan hela dagarna och berättar vad vi ska tycka. För att inte tala om våra politiker. En gång i tiden gick politiker ut till folket och efterfrågade deras mening. Man var intresserad och ville arbeta i linje med vad väljarna önskade. Idag försöker man med alla medel ignorera, smutskasta och misstänkliggöra en del av sin väljarkår.
Det känns inte längre som om de politiker vi har, arbetar för oss. De bor i sin egen lilla värld, så varm och god och fylld av drömmar och visioner. Det underlättar naturligtvis också med en månadslön på 60 000:-. Frågan är om de verkligen är intresserade av oss längre, mer än vart fjärde år. Vi verkar mest vara till besvär eftersom vi tydligen inte bor i samma värld. De sitter där i sina elfenbenstorn och besjunger mångkulturens lov. Fast själva beblandar de sig naturligtvis inte med den. I teorin är den jättebra, på lagom avstånd. De bor inte i de områden där invandrare bor, och jag skulle bli förvånad om deras barn gick i skolor med stor andel invandrare.
Verklighetens folk, snickare, målare, murare, affärsbiträden, brandmän, poliser, sjukvårdspersonal mm, ser ofta en annan, lite otrevligare sida. Men om man ger en ordentlig käftsmäll till var och en som vågar nämna baksidan, så kanske de slutar hålla på och gnälla? Man tittar allvarligt på sitt folk och säger: "vi inte vill veta av några rasister." Sen ser man till att det blir rasistiskt att ens nämna ordet invandringspolitik.
Våra grannländer har börjat att drastiskt ändra sin invandringspolitik. Men i Sverige strävar man vidare med en åsnas envishet. Att lyssna på sitt folk vore tydligen helt vedervärdigt för våra politiker." Det var bara 5,7 % som ville nåt annat," är det stående argumentet. Med den helt hysteriska propagandamaskin man hade mot sig under valet är 5,7 % mycket bra. Många fler hyser samma åsikter, men man är rädd. Rädd om jobbet och det sociala livet. Vad säger det om vårt land och dess politiska klimat? Man har gjort oss till ett folk av hycklare. Som rabblar vår smörja om värdegrund och allas lika värde och alla de andra flosklerna.
Man tar en speciell grupp, SD, och försöker med alla medel kasta ut dem ur gemenskapen. Jag undrar om det inte är både dumt och farligt att göra så. För det första kanske man dumförklarar sina väljare lite för mycket. För det andra, att ignorera en växande grupps farhågor för den förda politiken och dessutom hela tiden komma med nya mångkulturella idiotier är kanske rent av farligt.
Man säger sig inte vilja ha en vi- och dom -situation men skapar en sådan själv. Mot sitt eget folk. Man försöker visa på alla sätt, hur föraktliga den här delen av väljarna är. Dessa lågutbildade puckon. Som vi definitivt inte kan samarbeta med i riksdagen. Då drar vi hellre tillbaka eller röstar mot våra egna förslag. Är det verkligen så intelligent att ösa förakt över sitt eget folk?
Jag har länge känt att det är en farlig väg man väljer att gå i Sverige. För egen del har mitt förakt för journalister och politiker snart nått all time high. Och det här är inte bra. För efter föraktet har jag en hemsk känsla av att ilskan ligger. Och då är vi illa ute om man driver sina medborgare så långt. Men eftersom vi är några stycken som ser en helt annan sanning än den våra politiker och vår media predikar kan vi inte tiga.
Vi vill helt enkelt inte ha den här helt måttlösa invandringen med allt vad den för med sig. Dessutom, hit kommer människor som står så långt bort som möjligt ifrån oss vad gäller kultur. Jag tror inte vi delar samma värdegrund, som det ska låta på nyspråket. Vi vill inte ha det här samhället där mångkulturen är helig och det som är svenskt är gammalt och kasserat. Vi vill inte ha det här samhället där de människor vi tar in, inte bidrar för fem öre utan ägnar sig åt att förstöra.
Vi tror inte på det där om att de ska rädda pensionen och välfärden. I så fall tar vi in fel sorts människor. Vi tar in människor som ska försörjas under hela deras och deras släktingars liv. Vi vill helt enkelt inte mer. Dessutom förstår vi att ni antingen inte vet vad ni pratar om eller också ljuger oss rakt i ansiktet. För allt som är negativt, som man faktiskt kan hitta fakta på, förnekas direkt.
De flesta av oss har väl för fasiken inget personligt emot människor från andra länder. Man bemöter varje människa som den individ hon är. Vad vi har något emot är den invandringspolitik som bedrivs i landet, där många vill ha stramare tyglar. Självklart tar jag emot asylsökande som flyr från outhärdliga förhållanden. Men då vill jag veta att det är just så Migrationsverket jobbar, att det är de mest ömmande fallen som får stanna. Och vill de stanna ska det vara på våra villkor.
Skolan har gått åt pipsvängen nu också. Vi förstår alla vad det beror på. Vad tror ni våra politiker tänker göra då? Minska invandringen? Skulle inte tro det. "Mer pengar till skolor i problemområden" skulle jag gissa på. Genom det får naturligtvis andra skolor mindre. Tbc och hiv ökar stadigt. Helt självklart eftersom vi naturligtvis inte kräver att få läkarundersöka folk så fort de kommer. Så de kan gå runt rätt länge och smitta alla de kommer i kontakt med. Fast vi vet att det är från Somalia och Afrika det kommer. En sanningskommission måste vi också ha, där vi erkänner att vi har varit elaka mot zigenarna. Du vet, de där som stjäl som korpar. Och det är ditt fel. För det säger Maria Leissner.
Nu ska vi lägga miljarder på att ge invandrarna jobb. Vilka jobb då, undrar många av oss. Etableringslots blir nästa område att lura skiten ur samhället. Personlig assistans har våra nya entreprenörer redan lyckats mjölka miljarder ur. Behöver man lite extrapengar kan man med fördel ringa DO. Kan ge en rejäl hacka. Inte fasen ska man behöva ta kvinnor i hand. Eller ta på kläder som arbetsgivaren vill. När man kan ha sin zigenarutstyrsel. Dessutom ska man naturligtvis kunna gå insvept i tyg med två hål för ögonen. Men jag tror att Katri Linna ska slänga ett getöga på platsannonserna under 2013.
Jag tror att en förändring oundvikligen kommer. Men frågan är hur den ska se ut. Politiker kan arbeta i samförstånd med sitt folk och arbeta för stegvisa förändringar. Eller också fortsätter man den inslagna vägen och varje yttrande om invandring får fortsätta kallas rasistiskt. Då har SD växt till ett stort parti 2014. Men det har ilskan också, så risken är att det blir ett riktigt hårt samhälle. Väljer man att spotta på ett politiskt parti och deras företrädare så är det konfrontation som gäller, det har den som har makten bestämt då. Det blir så konstigt när man samtidigt står och lovsjunger vår demokrati. Det var länge sen vi såg till den.
Och det är svårt att höra alla dessa mångkulturförespråkare. Ofta lite yngre människor som är uppväxta i den här tron. Några fakta har de inte, det är som sagt mer att likna vid en trosföreställning. Lite om mänskliga rättigheter och allas lika värde och andra politiska påhitt som man måste rabbla för att vara korrekt idag. Mer substantiellt än så brukar det inte vara. Men i det här fallet har skolan varit framgångsrik. Tyvärr har man inte varit lika duktig på det man skulle ha lärt dem, sådana bagateller som svenska och matte.
Jag undrar om politiker i allmänhet verkligen tänkt igenom det här och tagit ställning utifrån det? Vill man verkligen ha det samhälle man så träget arbetar för? Ett samhälle där man öser skit över oliktänkande. Politikerna kan se hur liknande partier i Europa växer. Varför tror man att det är så? För att alla blivit rasister? Eller också brukar man använda sig av frasen att vi känner "bitterhet över att jobben försvinner".
Att vi skulle kunnat analysera det man kallar invandringspolitik och funnit den vara ett undermåligt skämt, verkar man inte ens ha funderat över. Bittra rasister. Nej, men man kanske kan bli det om ingen lyssnar. Och misslyckandet att inte kunna lyssna på sina väljare inom de etablerade partierna är en farlig utveckling. Avståndet till makten och ilskan mot den kan växa. Vill ni verkligen det?
Jag har också på nätet förstått att det finns en ilska hos män över den förhärskande Gudrun Schyman-feminismen. Och vad jag är oroad över, är en samhällsutveckling där man driver feminism och invandring in absurdum. Där kvinnor och invandrare alltid har offerrollen och något annat får man inte nämna. Våra politiker, i samförstånd med media, slåss om att vara deras förkämpar om det kan generera röster. Att både kvinnor och invandrare kan vara annat än helgonlika offer måste tydligen komma som en överraskning för många? Var finns balansen?
Men när protesterna kommer för att det blir för mycket att svälja och människor slår tillbaka kan vi drivas in i ett samhälle som blir det nuvarandes motsats. Samhällsförändringar brukar ofta vara så. De blir sällan genomtänkta och balanserade. I stället kan allt gammalt kastas ut, även det som fungerar bra, för här ska minsann nya vindar blåsa. Och det blir inte bra det heller. Fast eftersom de politiska partierna vägrar ta upp frågan på dagordningen, utom för att göra svenskar mer maktlösa, så kan man inte heller göra en lugn och stegvis förändring. Politikerna väljer det här.
Frågan är inte om SD kommer att få mycket större politiskt inflytande. Med dagens politik är istället frågan hur stort det blir år 2014.
Magica de Hex
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
