SANNINGEN Den skattefinansierade utpressarmyndigheten DO (Diskrimineringsombudsmannen) har efter sitt icke-beslut i ärendet med den niqabklädda extremmuslimskan Alia Khalifa kritiserats hårt från flera olika håll. Många anser att DO:s handläggning har varit bristfällig, tagit alldeles för lång tid och präglats av feghet eftersom man inte vågade dra ärendet inför domnmstol för att få prövat om avstängningen av extremmuslimskan från skolan var korrekt. Istället väntade man tills hon var klar med sin utbildning för att sedan kunna använda det som argument för att ej gå till domstol.
I politiskt korrekt media har man närmast unisont hyllat DO:s ”beslut” att ärendet har inneburit ett brott mot diskrimineringslagstiftningen. Vad man dock helt ignorerat är att DO inte kan ”besluta” att något är ett lagbrott då man inte är någon domstol, även om media naturligtvis gärna sett att myndigheten hade kunnat få agera både åklagare, domare och bödel.
En av de få som dock inte skriat med i den infantila åsnekören är Dagens Nyheters ibland mycket adekvata journalist och ledarskribent Hanne Kjöller. I en ledarartikel som starkt påminner om äkta journalistiskt arbete redovisar hon en del av de saker som ställer myndigheten DO i just den ljusskygga dager den hör hemma.
I artikeln ”Hur länge tänker regeringen blunda för en myndighet i fritt fall?” skriver Kjöller om några av de märkligheter som Alliansregeringen helt verkar ha ignorerat.
Besvärande för DO är också att myndigheten förlorar fler mål än den vinner. Men ett nederlag i rätten är en sak. En juridisk örfil en annan. För drygt en månad sedan förlorade DO målet med två romska barn mot Vetlanda kommun. I vanliga fall döms den förlorande parten att betala rättegångskostnaderna, men lagen säger också att undantag kan göras om talan förs av en ombudsman eller om det framgår att talan varit befogad.
Tingsrätten resonerar kring detta men kommer ändå till slutsatsen att DO ska stå för hela notan:
"DO har tilldelats en betydelsefull roll i samhället, inte minst när det gäller att vaka över att de olika diskrimineringslagarna efterlevs. Det är av väsentlig betydelse att DO inte driver en skadeståndstalan mot en kommun eller en skola utan att det verkligen finns grund för en sådan talan. I förevarande fall har DO inte tillräckligt utrett sakomständigheterna och talan mot Vetlanda kommun har varit dåligt underbyggd".
Tidigare i år förlorade DO ett mål mot elektronikkedjan Media Markt. En man med mörk hudfärg hade gripits av vakter sedan han brutit upp en förpackning till en kamera. Också här känner sig rätten uppenbart nödgad att redogöra för DO om diskrimineringslagstiftning, förarbeten, övergångsregler och rättspraxis. Innan frågan om diskriminering prövas konstaterar rätten att DO har stämt fel företag. Det är bevakningsföretaget som är juridiskt ansvarigt. DO döms att betala 300.000 skattekronor till Media Markt.
Delar av det oförståeliga och vidlyftiga spenderandet av skattemedel redovisas också av Kjöller.
När Katri Linna fick jobbet som ny diskrimineringsombudsman 2008 valde det ansvariga statsrådet Nyamko Sabuni att lyfta fram hennes "förmåga att kommunicera rättshjälpsfrågor". Säga vad man vill, men nog har hon god uppbackning där. En myndighet med ett 90-tal anställda och hela tre press- och kommunikationstjänster är få förunnat.
Men det räcker tydligen inte. En konsult kontrakteras för att bistå med medieträning och "strategisk kommunikationsrådgivning". Där går 95 469 kronor. Sedan ska cheferna "coachas". För detta, en arbetsmiljöenkät och något som kallas "organisationsutveckling" betalar DO drygt en diskrimineringsmiljon (1 072 113 kronor).
Men denna organisationsutveckling räckte tydligen inte utan parallellt arbetar Pandora Management och drar under 2009 in en kvarts miljon på sina tjänster (266 876 kronor). Samma år engageras också konsultfirman Faugert & Co för en utvärdering av DO:s organisation. Kostnaden där stannar på 113 438 kronor innan DO bestämmer sig för att fortsättningsvis bara hålla sig med en konsultfirma.
Ramböll vinner upphandlingen och drar genast i gång med att intervjua cheferna. Konsulten går som brukligt igenom frågorna med Katri Linna. Hon stryker några, formulerar om andra och lägger till några egna. När svaren sedan redovisas, som till exempel kritik mot att ledningen ännu inte kunnat förmedla en bild av målet med verksamheten, säger Katri Linna upp avtalet med Ramböll. Enligt företaget med motiveringen att konsulterna missförstått uppdraget. Där försvinner 120.000 kronor innan Pandora kommer tillbaka – för att till en kostnad på ytterligare 595.627 kronor följa upp och utvärdera bland annat sin egen organisationsutveckling.
För att komma till rätta med alla oklara chefsmandat föreslår Pandora att ytterligare några chefstjänster inrättas. DO håller med. Att Katri Linna är chef för verksamheten räcker inte, utan här behövs också en verksamhetschef. Och trots att det finns en verksjurist så tycker Pandora att det behövs en chefsjurist. Vidare behövs en chefsanalytiker och en påverkansstrateg. Den sista ska bland annat planera och förbereda ombudsmannens medverkan i olika forum och fungera som talskrivare.
Det betyder i praktiken att Katri Linna förstärker mediestödet till sammantaget fyra personer. Det är två fler än statsminister Fredrik Reinfeldt har.
På hela myndigheten är i dag 90 personer anställda. 31 arbetar med utredning av ärenden, 59 med annat. Med tanke på att tillsynsärendena, som också åligger myndigheten, lämnats därhän under den dignande ärendebördan måste det betraktas som en tämligen imponerande byråkratisk överbyggnad.
Hanne Kjöller har, som det också anstår ett journalistiskt grävjobb, kontaktat Nyamko Sabuni som var det statsråd som ansvarade för att den odugliga Katri Linna tillsattes som chef för det som då kallades super-DO.
Jag har sökt Nyamko Sabuni, det statsråd som anställde Katri Linna och som fram till höstens val varit ytterst ansvarig. Jag ville fråga om hon inte kände till kritiken från bland annat Riksrevisionen och JO eller om hon bara valde att strunta i den. Genom sin pressekreterare hänvisar hon till sin färske efterträdare Erik Ullenhag. Jag poängterar att det är hennes nästan tvååriga ansvar jag frågar efter, inte Ullenhags knappa tre månader långa. Men det ansvaret är Nyamko Sabuni uppenbart inte beredd att ta.
En läsvärd artikel och ett bra genomfört journalistiskt arbete av Kjöller. Läs hela artikeln här.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
