måndag 18 oktober 2010

Argument för islam?

ISLAMISERING Under en rad av år drev signaturen Reinhard ett informations- och diskussionforum som hette FOMI (Forum mot islamisering) som nu tyvärr lagts ned. På forumet kunde man läsa islamkritisk debatt och information, och som regel deltog utomordentligt kunniga personer i diskussionerna, inte minst Reinhard själv. Då Reinhard nu inte längre driver forumet har Politiskt Inkorrekt tillfrågats om vi kan publicera några av de texter som han under åren författat. Det gör vi naturligtvis gärna. Så här kommer den första.

Som islamkritiker möts man av vissa återkommande argument som används för att försvara islam i debatter. Det är ofta samma argument som förs fram, om och om igen. Det kan vara nyttigt att gå igenom dessa argument och redogöra för deras brister, samt presentera motargument.

1. ”Det är bara en liten minoritet av alla muslimer som är terrorister.” – Tanken är att majoriteten inte kan klandras för minoritetens aktiviteter och tolkningar. Argumentet gör gällande att det förvisso finns muslimska terrorister, men att dessa inte kan läggas islam till last. Argumentet kan också formuleras som: ”Eftersom de flesta muslimer är fredliga så är islam fredligt”.

Motargument: Argumentet tar inte fasta på skillnaden mellan muslimer och islam. Islam definieras inte utifrån hur muslimer beter sig, islam – i betydelsen religionens teologiska och juridiska doktriner och påbud – definieras av den normativa ortodoxin, ulama och fuqaha, och inte av vanliga muslimer. Argumentet hör således inte hemma i en debatt om islam, men däremot i en debatt om muslimer. Islam kan endast beskyllas för vad jihadisterna gör om deras agerande och ideologi har stöd i islams normativa ortodoxi. Problemet är att så ofta är fallet. Argumentet kan dras till sin spets: om 49 % av all världens muslimer ägnar sig åt terrorism så skulle det ändå innebära att majoriteten av alla muslimer är fredliga.

2. ”Det finns våldsamma kristna också.” – Används gärna i samband med hänvisningar till våldet i Gamla testamentet.

Motargument: Detta är ett tu quoque-argument som inte hör hemma i en debatt om islam. Varje religion måste kunna bedömas på sina egna villkor, då varje religion är unik. Kristendomens våld har inget att göra med islams våld; islam blir inte mindre våldsam bara för att kristendomen också är våldsam. Argumentet ignorerar den kristna teologin, som inte innehåller någon motsvarighet till doktrinen om jihad, det vill säga en doktrin om evigt krig mot alla som inte följer den egna religionen. Våldet i Gamla testamentet ligger inte till grund för någon doktrin inom kristendomen som påbjuder angreppskrig. Kristna terrorister har det också långt svårare att motivera sina dåd genom att hänvisa till kristen teologi än vad fallet är med muslimska terrorister.

3. ”Det är USA:s fel att de muslimska terroristerna gör som de gör.” – USA kan ersättas med Israel eller västvärlden i största allmänhet. Kolonialism och västerländsk imperialism ses som roten till all muslimsk terrorism.

Motargument: Detta argument reducerar de muslimska terroristerna till barn som inte kan agera självständigt. De reagerar bara, de agerar aldrig. Man behöver inte mer än att påpeka att islams teologi existerar oberoende av vad USA och Israel gör för att vederlägga detta argument. Jihad bedrevs i mer än tusen år innan USA grundades.

Se även Christopher Hitchens utmärkta svar på detta argument.

4. ”Du citerar islamofober.” – Man förkastar källorna. Eftersom en viss person anses hata muslimer så blir hans argument ogiltiga.

Motargument: Styrkan i ett argument avgörs inte av vem det är som för fram argumentet. Detta argument är dessutom ett subtilt personangrepp – den som kritiserar islam framställs som hatisk, och hatiska människor behöver man ju inte lyssna på – och hör inte hemma i en seriös debatt.

5. ”Dina källor är inte trovärdiga.” – En variation av argument #4. De källor man anför förkastas, men islamofobcitat-kortet tillgrips inte. Om man anför en akademisk text så sägs det att den är undermålig; en anförd opinionsundersökning angrips för dess metod; nyhetsrapportering anklagas för att vara partisk; islamologer anklagas för att (medvetet eller omedvetet) gå kolonialismens/imperialismens ärenden.

Motargument: Det finns källor, exempelvis Encyclopedia of Islam, som är okontroversiella inom den islamologiska forskningen. Det enda sättet att underkänna den typen av källor är att säga att endast (ortodoxa) muslimer kan uttala sig om islam, vilket är ett oseriöst argument. Man bör också vända argumentet mot den som använder sig av det: om den personen själv tar till opinionsundersökningar och nyhetsrapportering för att bevisa att islam är fredligt så anklagar man i sin tur dessa för att vara undermåliga och partiska.

6. ”Det finns många olika tolkningar av islam.” – Argumentet ”islams mångfald”.

Motargument: På vissa punkter, exempelvis när det gäller doktrinen om offensiv jihad, råder det konsensus bland ulama (ijma), och då finns det ingen tolkningsrikedom, då är det bara en eller ett fåtal tolkningar som gäller. Argumentet har en spegelbild när islam skall försvaras: när till exempel konceptet ”tvång i religionen” diskuteras så heter det att det bara finns en enda tolkning, att tvång är förbjudet i trosfrågor. Då existerar det plötsligt inte någon tolkningsrikedom. Dessa båda varianter är sällan kompatibla, men används omväxlande för att försvara islam från kritik (angrepp) och sälja in en missvisande bild av islam (propaganda).

7. ”Du är hatisk.” – Kombineras gärna med att kritiken resulterar i a) hat mot muslimer och att b) muslimer blir hatiska.

Motargument: Detta är inget annat än ett personangrepp och en variation av #4. Svaret på denna anklagelse är att be motståndaren bedöma argumenten och inget annat. Om kritik av islam som visar sig stämma resulterar i hat mot muslimer, borde det ligga i muslimers intresse att komma tillrätta med de aspekter av islam som kritiseras; om muslimer blir hatiska av att islam kritiseras, visar det att islam behöver kritiseras. Religiös fanatism kan inte bemötas med tystnad och en avsaknad av kritik.

8. ”Du skiljer inte mellan islam och muslimer.” – Hör samman med #1.

Motargument: Detta är i själva verket precis vad varje kritiker av religionen islam gör.

9. ”Islam är en privat tro.” – Det handlar bara om religion, inte politik. Anförs gärna i samband med argumentet att jihad endast betyder en moralisk kamp för att bli en bättre människa.

Motargument: För många muslimer är islam en fråga om privat tro, men islams ortodoxi skiljer inte mellan religion och politik. Att en muslim ignorerar islams politiska aspekter bevisar inte att dessa inte existerar. Argumentet att jihad kan innebära moralisk kamp ignorerar på samma sätt vad sharia säger om saken. Sharia omfattar både religiösa, politiska och juridiska frågor. Till och med bön kan bli ett politiskt verktyg. [Se not 1.] Synen på jihad som moralisk kamp är f.ö. ett koncept som ytterst härstammar från den sufiska traditionen, där den moraliska kampen ”renar” jihadisten innan det fysiska kriget tar vid. Det finns således inget motsatsförhållande mellan att säga att jihad både är moralisk kamp och fysiskt krig – dessa två begrepp hör samman, just eftersom jihad är ett heligt krig, det vill säga en religiös handling.

10. ”Koranen kan tolkas hur som helst.” – Eftersom det rör sig om en religiös text så kan man lika gärna läsa den metaforiskt.

Motargument: Åtskilliga verser i Koranen, i första hand de där Muhammed uttalar sig om lagstiftning, är inte metaforiska och tolkas inte som metaforiska av islams ortodoxi eller ens av särskilt många muslimer. Om Koranens verser kan tolkas metaforiskt så borde muslimer världen över kunna dricka alkohol, äta fläsk och ägna sig åt riba (utlåning mot ränta), men det gör de bevisligen inte – för att de vet att dessa verser är praktiska påbud och inte metaforiska. Detsamma gäller påbuden om krig mot icke-muslimer (exempelvis vers 9:29).

11. ”Du ser inte till helheten.” – Eller kontexten, eller sammanhanget. Kritikern anklagas för att lyfta fram ett par detaljer och göra dem representativa för islam i dess helhet.

Motargument: Argumentet har sin spegelbild hos de som försvarar islam, som gärna tar en eller ett par verser ur Koranen för att bevisa att islam är fredligt, exempelvis vers 5:32. Helhetsbilden när det gäller jihad är emellertid att samtliga ortodoxa lagskolor påbjuder angreppskrig mot icke-muslimer tills hela mänskligheten lever som muslimer eller dhimmis (huvudsaken är att alla lyder sharia, då jihad syftar till att etablera islamiska stater, vars funktion är att upprätthålla sharia). Denna doktrin utgår från Koranen och Muhammeds sunna; den omfattas av konsensus bland ulama och har tillämpats med jämna mellanrum genom historien. Det är ett exempel på en doktrin där helheten faktiskt inte gör saken bättre.

12. ”Det ansågs inte vara fel vid den tiden.” – Används gärna för att försvara Muhammeds agerande.

Motargument: Argumentet baserar sig på att vissa saker inte ansågs vara omoraliska i Muhammeds samtid, och därför kan man inte klandra honom för det, även om det han gjorde anses vara omoraliskt idag. Men argumentet används selektivt: sharia (till skillnad från fiqh) är evigt gällande och universell, och åtskilliga saker som ansågs vara fel då anses av muslimer vara fel idag, som alkoholförtäring och riba. Islam har en tydlig uppsättning regler som gäller för all tid. Att då säga att vissa saker som Muhammed gjorde både var fel när han levde och är fel idag, men att andra saker inte var fel när han levde men är fel idag, är inkonsekvent, eftersom sharia är tidlöst och universellt.

Muslimer som ser Muhammed som en moralisk förebild ignorerar Muhammeds historiska kontext: de ser honom som en evigt gällande förebild. Det han gjorde i sin samtid inspirerar muslimer än idag. Om man då gör en åtskillnad mellan vissa saker han gjorde som kan inspirera muslimer idag, och andra saker som endast hör hemma i hans samtid och inte i vår tid, så ignorerar man det faktum att Muhammeds sunna är evigt gällande. Alla åtskillnader mellan bra och dåliga saker som Muhammed gjorde kommer att vara subjektiva och variera från person till person.

Men den muslim som inspireras av Muhammeds goda sidor, kan inte motsätta sig att en annan muslim inspireras av Muhammeds dåliga sidor, eftersom båda dessa muslimer utgår från samma person, samma sunna, och tillämpar samma princip, att det är legitimt att låta sig inspireras av Muhammed än idag. Den enda kritik som den fredlige muslimen kan rikta mot den våldsamme muslimen är att den senare betonar ”fel” sidor av Muhammed, men vad som är fel är återigen subjektivt. Muslimer dömer dessutom Muhammeds samtida motståndare (i första hand Quraish-stammen) enligt den tidens moral: det de gjorde som av Muhammed ansågs vara fel då är fel i all evighet. Muslimer tillgriper inte detta argument för att visa att Quraish inte gjorde någonting fel.

13. ”Man måste läsa Koranen på arabiska.” – Gäller islam i största allmänhet, lagmanualer, hadither, och så vidare. Koranen antas inte kunna översättas.

Motargument: Man bör påpeka att detta argument sällan används av debattörer som använder sig av argument #2. Om Koranen endast kan läsas på arabiska så kan Bibeln endast läsas på hebreiska, arameiska och grekiska, och den som inte behärskar de språken borde då inte kunna kritisera våldet i Gamla testamentet. Majoriteten av alla muslimer läser dock inte Koranen på arabiska, vilket innebär att argumentet är irrelevant, särskilt som det bortser från all den islamologiska forskning som finns tillgänglig på europeiska språk, och som räcker väl för att belysa islams våldsamma sidor.

14. ”Hetsen mot muslimer är precis som hetsen mot judar på 30-talet.” – Även massakrerna i Balkan-kriget passar in i detta argument. Kombineras gärna med att muslimer inte bör kritiseras eftersom de är en utsatt minoritet i västvärlden.

Motargument: Judarna på 30-talet ägnade sig inte åt terrorism. Dagens nazister är snarare de jihadister som hotar och mördar judar i Sverige, Europa och Israel. Gårdagens judar är fortfarande judarna. Argumentet är endast relevant om islamkritikern likställer de muslimska terroristerna med all världens samtliga muslimer, men så resonerar ingen seriös islamkritiker. Muslimer är globalt sett inte en minoritet, och de icke-muslimska minoriteterna i den muslimska världen utsätts konstant för våld och förtryck; när islamkritikern påpekar detta ses det som islamofobi, vilket visar på att argumentet är ett utslag av hyckleri.

15. ”De muslimska terroristerna är fattiga.” – Eller dåligt integrerade eller på annat vis förtryckta.

Motargument: Det finns många grupper som är fattiga och förtryckta, men det är sällan de begår självmordsdåd i europeiska städer för att de diskrimineras. Usama bin Laden är (eller var) en rik man, och jihadist-läkarna i Skottland tillhörde samhällets elit; jihadisterna är överlag relativt välbeställda och välutbildade. Fattiga, obildade bönder ägnar sig sällan åt terrorism; jihadism kräver en viss förtrogenhet med islams urkunder som fattiga analfabeter inte gärna kan tillkämpa sig.

16. ”Men den här versen i Koranen är fredlig.” – Hör samman med #11. Valfri Koran-vers förs fram som bevisar att Koranen är fredlig.

Motargument: Det är den kronologiska utvecklingen som är det viktiga. Koranens budskap går från icke-våldsamt predikande i Mekka till försvarskrig i Medina (även om Muhammeds ”försvarskrig” redan från första början bestod av stråtröveri) till öppet angreppskrig. Den som tar till detta argument ignorerar också doktrinen om nashk, som innebär att tidiga verser som predikar tolerans upphävs och ersätts med verser som predikar angreppskrig. Detta är samma typ av ”cherry-picking” som islamkritikern anklagas för att bedriva.

17. ”Det är bara saudiska wahhabister som är farliga.” – Kan ersättas med jihadister i största allmänhet, eller specifika uttolkare som Ibn Taymiyyah. Dessa grupper och indivier antas avvika från islams normativa ortodoxi.

Motargument: Islams ortodoxi, alltså de högst ansedda uttolkarna genom tiderna (personer som Ibn Rushd, al-Ghazali och liknande) lär också ut doktrinen om offensiv jihad. Argumentet bygger på att det inte finns något samband mellan ”extremisterna” och ortodoxin, vilket bevisligen inte är sant.

18. ”Tror du verkligen att hudud kommer att börja tillämpas i Europa?” – Används för att bemöta personer som talar om islamisering.

Motargument: Så sker redan i muslimska enklaver i Europa, där självutnämnda islamiska domstolar dömer ut böter, ”blodsstraff”, för att ”lösa” våldsbrottslighet mellan muslimer. Men vad finns det egentligen för garantier för att hudud aldrig någonsin kommer att tillämpas i Europa? Exakt var kommer de muslimer som vill leva i enlighet med sharia i västvärlden att sätta gränsen, vem definierar vad som är ”tillräckligt”? Argumentet bortser också från det faktum att sharia, om det accepteras till viss del, då anses ha en legitim funktion att fylla i västerländsk lagstiftning. När sharia principiellt accepteras till viss del så får sharia en position i samhället. Men saken är den att samtliga jihadister och islamister världen över kämpar för sharia och i enlighet med sharia. Att då bereda sharia utrymme i samhället är att tillmötesgå dessa gruppers önskemål.

19. ”I Saudiarabien tillämpas inte sharia korrekt.” – Eller i Iran, eller vilket annat land som helst som tillämpar sharia.

Motargument: Argumentet är av typen ”kommunism har aldrig tillämpats korrekt” och hör inte hemma i en seriös debatt. På frågan om när sharia har tillämpats korrekt brukar muslimer peka på Muhammeds tid i Medina – men Muhammed lät avrätta äktenskapsbrytare, beordrade att homosexuella och apostater skall mördas, och så vidare. Sharia som det tillämpades i Muhammeds Medina är lika intolerant och brutalt som den sharia som tillämpas i länder som Iran idag.

20. ”Du är inte en islamolog.” – Eller ”du är inte en muslimsk teolog”. Endast experter kan uttala sig om islam, lekmän göre sig inte besvär.

Motargument: Islamologer och muslimska teologer har inte någon mystisk förmåga som förläner dem en högre grad av förståelse än vanliga läsare. Deras kunskap är resultatet av idoga studier – samma kunskap kan lekmän tillkämpa sig. Och som sagt finns det gott om erkända islamologer som bekräftar islamkritikerns bild av islam.

21. ”Man kan inte bedriva offensiv jihad idag eftersom det inte finns någon kalif/imam.” – Man erkänner att lagen påbjuder offensiv jihad men påpekar att påbudet inte kan följas eftersom umman saknar en rättmätig ledare. Används gärna om sharia i största allmänhet; man kan inte utdöma hudud-straff eftersom det inte finns någon äkta islamisk stat.

Motargument: Argumentet skiljer inte på vad man kan göra rent praktiskt och vad man bör göra om man har möjlighet. Även om man inte kan bedriva offensiv jihad så kvarstår faktum att man enligt lagen bör göra det. Äktenskapsbrott bör enligt sharia bestraffas med stening, även om man inte kan göra det eftersom det är olagligt enligt den sekulära lagen. Man kan illustrera skillnaden med ett hypotetiskt exempel: två nazister talar om att mörda judar. Den ene säger ”Det är fel att mörda judar”. Den andre säger ”Vi kan inte mörda judar idag”. Endast den förre motsätter sig principiellt att man mördar judar.

22. ”Du är en rasist.” – Eller islamofob.

Motargument: Islam är inte en ras utan ett individuellt val. Muslimer som känner sig kränkta av Muhammed-karikatyrer väljer att bli kränkta. Begreppet ”islamofob” blandar de båda fenomenen ”islamkritik” och ”hat mot muslimer”, är retoriskt ohederligt, och bör således ignoreras helt.

23. ”Det finns moderata muslimer.” – Kombineras gärna med punkt b) i #7. Moderata muslimer varnar för de radikala muslimerna.

Motargument: Ja, men finns det ett moderat islam? Var finns den islamiska ortodoxi som tar avstånd från konsensus bland ulama och förkastar lagskolornas påbud om offensiv jihad? De moderata muslimer som varnar för en ökad radikalisering bör förstås enligt ”good cop, bad cop”-principen. Man kan sammanfatta deras argument som: ”Om ni inte ger oss pengar och inflytande så kommer de här andra muslimerna att bli arga.” Dessa moderata muslimers agerande – om de inte samtidigt tar kraftfullt avstånd från sharia – bör ses som ett politiskt maktspel och inget annat.

För exempel på hur bön kan bli en politisk handling, se:

http://gatesofvienna.blogspot.com/2009/05/can-prayer-be-political-act.html
http://www.dailymail.co.uk/news/worldnews/article-1106987/Vatican-uneasy-Muslims-praying-outside-cathedral-hate-filled-Gaza-protest-rally.html
http://atlasshrugs2000.typepad.com/atlas_shrugs/2009/01/rememeber-this.html
http://atlasshrugs2000.typepad.com/atlas_shrugs/2009/01/europe-embraces.html

PrintFriendly Share




Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt