DESINFORMATION Under de senaste årens alltmer eskalerande brottslighet, i stor utsträckning invandrarrelaterad, har Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) flera gånger presenterat rapporter som då anses visa att våldet inte alls ökat, våldtäktsvågen är resultat av ökande anmälningsbenägenhet och så vidare. Att tillgänglig statistik från andra håll visar på helt annorlunda siffror verkar man inte direkt bry sig särdeles mycket om.
Så när Klara Hradilova Selin (BRÅ:S ”våldtäktsexpert” och aktiv SD-motståndare) avfärdar Sverigedemokraternas redovisning av våldtäkter i Sverige med diverse mer eller mindre virriga bortförklaringar, och när Jerzy ”Bagdad Bob” Sarnecki avfärdar den ökande våldsbrottsligheten trots att andra, och sannolikt mer adekvata, källor säger tvärtom (1, 2, 3), hur skall vi tolka det?
Vi måste ju naturligtvis försöka ta reda på vems ärenden BRÅ egentligen går.
I en intressant artikel från 2002 som publicerades i Aftonbladet och har titeln ”Det är katastrof överallt på BRÅ” kan vi kanske få en liten aning om hur det politiska spelet bakom BRÅ:s ofta disparata rapporter egentligen går till. Professor Sten Levander anger tonen direkt.
Det är katastrof överallt på BRÅ. Rapporterna som de gör är filtrerade, det utövas censur. BRÅ:s uppdrag är att serva regeringen med forskning och kunskap. Det gör de inte. BRÅ tillhandahåller istället önskad information på beställning av justitieministern och departementet.
Känns kritiken igen?
Professor Johannes Knutsson vid polishögskolan i Oslo hade gjort en utredning om polisresurser som BRÅ beställt. När dåvarande generaldirektören Ann-Marie Begler läste den försökte hon stoppa rapporten. Hon hade enligt Knutsson ”väldigt starka synpunkter på vad jag skulle skriva och inte skriva. Det var ett kontroversiellt resultat, och jag hade väldiga problem innan den kom ut.” Styra forskning så resultatet passar uppdragsgivaren?
Men den värsta salvan avlossar Knutsson mot den utredning som BRÅ gjorde av Fryshusprojektet Exit som arbetade för personer som vill lämna nazistiska eller rasistiska grupper. Dess dåvarande ledare Kent Lindahl sammanställde själv statistiken om nazistiska avhoppare och det hela presenterades sen som fakta med tabeller i BRÅ:s utvärdering.
Hanna Otterdal, som jobbade som kontorist på Exit, berättar hur det gick till.
Vi hade inga papper, Kent Lindahl tog allt ur huvudet och sen förde jag in det i BRÅ:s rapport.
BRÅ fick bara intervjua 14 av de 125 påstådda avhopparna – men slog ändå fast att alla 125 hade hoppat av. När Exit vid årsskiftet 2001-2002 sökte nya miljonbidrag hos regeringen hänvisade man till BRÅ:s positiva utvärdering av verksamheten.
”Den här så kallade utvärderingen är en regelrätt skandal”, sade professor Johannes Knutsson vid tillfället.
En som då uttalade sig ytterst kritiskt till BRÅ:s verksamhet var vid denna tidpunkt Justitieutskottets moderate ordförande som ansåg att BRÅ måste göras om i grunden.
Forskningen måste stå fri. Den måste vara opolitisk och inte bunden av regeringen.
Enligt denne moderate ordförande får BRÅ:s rapporter ett väldigt medialt utrymme – trots att de ofta är tunna.
De säger att brottsligheten inte växer. Jag kan bara konstatera att åtminstone när det gäller våldsbrottsligheten och organiserad brottslighet så säger alla att det ökar – utom BRÅ.
Känns tongångarna igen från den kritik som också på senare tid mött BRÅ:s verksamhet?
Den moderate ordföranden från Justitieutskottet hette då och heter idag Fredrik Reinfeldt. Men nu jobbar BRÅ åt hans justitiedepartement. Har vi hört Reinfeldt klaga på BRÅ:s trovärdighet nu, när de serverar rapporter som passar Alliansregeringens agenda som hand i handsken? Nej, det har vi inte hört. Reinfeldt har sedan valet 2006 haft fyra år på sig att förändra den verksamhet som han så starkt kritiserade när Moderaterna var i opposition. Har det hänt något? Nej…
Vems ärenden går BRÅ egentligen?
Gustaf Janson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
