ORDMISSBRUK Bahareh Andersson, kvinnorättsaktivist, kvinnofridssamordnare samt vice ordförande i Nätverket mot hedersrelaterat våld vars utsökta debattinlägg på Newsmill vi återgivit vid tre tidigare tillfällen, publicerade på fredagen åter igen ett minst lika insiktsfullt och skarpt inlägg i debatten om det sjuka svenska debattklimatet. Andersson menar att problemen i kölvattnet av det mångkulturella samhället knappast förbättras av att våra politiker inte våga tala öppet om problemen som finns. Hon ifrågasätter också hur det är möjligt att den statliga radion kan sända, och således indirekt sanktionera, ett dödshot från en imam gentemot kristna konvertiter.
För en tid sen läste jag en artikel på nätet som var obegriplig. Artikeln fick mig i mina tankar att förflytta mig till ett medeltida land med regler och värderingar som inte alls överensstämmer med modernt och demokratiskt samhälle som det svenska.
Det är varje muslims skyldighet att döda dem som lämnar islam. Så lät det nyligen i Sveriges Radio, då en imam från Rinkeby fick lägga ut texten om hur man skulle agera mot somalier som konverterar till kristendomen.
Så tänkte jag bättre än tystnaden kring Waberi (M), men de skriver inte ens namnet på imamen. Politikernas och mediernas tystnad är beklämmande och skrämmande! Hur tolkar man deras tystnad?
Försiktigheten i Sverige att prata kring individens rättigheter och dess skyldigheter är många gånger skenhelig speciellt när det handlar om människor med invandrarbakgrund. Alla har rättigheter vilket i sig är en mycket positiv men kopplat till rättigheter kommer ju också skyldigheter. Men det verkar vara som att man inte vill prata om det. Är det för att inte bli kallad rasist? Ordet rasist har blivit en skrämselfaktor idag för att tysta folk eller för att få folk att gå i den riktning man själv vill. För mig innebär rasist att man menar att alla av annan etniskt härkomst än svensk skall ut ur Sverige och att de inte har här att göra. Samtidigt så vet vi väl att rädslan för att bli kallad rasist ofta hindar oss från att reagera mot grupper eller personer som i skydd av kultur, tradition eller religion tar ifrån andra sina lagliga rättigheter.
Konsekvenser av detta är ett skapande av extremt kulturrelativism. Vi kan inte vara tysta när barn inte får delta i vissa skolundervisningar, när unga flickor gifts bort eller när pojkar får i uppgift av familjen att övervaka sina systrar i rädsla för att bli kallad rasist. Vi kan inte vara tysta under rädsla av främlingsfientlighetsnamn när en omam i Sverige offentligt dödshotar en helgrupp människor. Idag är man rasist så länge man inte vrider ut och in på sig själv för att bemöta andra kulturer eller religioner. Jag förstår verkligen inte detta! Dessa handlingar är fel och kan inte accepteras av det svenska samhället. Att av utöva rädsla för att deras barn skall bli försvenskade utövar en form av rasism mot svenskar.
Jag följer integrationsdebatter i andra länder och i Frankrike till exempel man är mycket modigare att ställa krav när det gäller gemensamma och konstruktiva värderingar. Allt är inte perfekt i Frankrike men där är åtminstone många politiker (jag pratar inte om högerextremister) och inte rädda att utrycka sig fritt och sakligt utan att bli kallade för rasister. Naivitet (eller försiktigheten?) som råder bland våra svenska politiker är oroväckande och den gynnar extremisterna samt Abdirisak Waberis, som sitter i riksdagens försvarsutskott (mannen som vill leva i ett land där sharialagarna råder som han sa i SVT-dokumentären) framgångar i riksdagen. I Frankrike säger man ”Att kalla en katt för en katt”: man ska kalla saker med deras namn och inte försöka hitta på. Att jämt vara politiskt korrekt löser inga problem.
Därför blir jag inte förvånad men mest besviken på vårt dubbelmoraliska samhälle när jag till exempel blir kallat islamofob, rasist och massa andra påhittade påhopp bara för att jag vågar skriva. Avslutningsvis måste jag påpeka igen att integrationsdebatten och baksidorna av det mångkulturella samhället inte löser sig av sig självt om våra politiker inte bryta tystnaden. Hur kan den stadliga radiokanalen, Sveriges Radio, godkänna att en imam som är bosatt i Sverige uttalar ett dödshot mot en hel grupp som konverterat från islam till kristendom? Hur hade samhället reagerat om en någon högerextremistisk organisation hade hotat en grupp människor som hade brutit mot deras normer och värderingar?
Nu är det dags att bryta mönstret och börja rensa upp. Det politiska etablissemanget har missat detta under många år. Konsekvensen av detta misslyckande är att bland annat högerextremisterna fått fotfäste och energi. Så jag håller med dig, Mauricio Rojas. Mycket tyder på att invandrardebatten fortfarande befinner sig långt från ”öppenhjärtlighetens råmärken” och ännu längre ifrån det sansade och resonabla samtalets revir. Synd för Sverige!
Relaterat
"Gynekologernas råd till invandrarflickor borde inte förvåna"
"Waberis medeltida åsikter accepteras för att han är invandrare"
Kvinnorättsaktivist vill utvisa fler kriminella utlänningar
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
