INSÄNDARE Det är ibland rent plågsamt att se vad d
en svenska makteliten gör med landet jag växte upp i. Det gör ont att se hur deras svenskförakt smular sönder landet med en destruktiv invandringspolitik, en farlig ekonomisk politik och en ofta rent anti-svensk rättspolitik.
Jag slits mellan hopp och förtvivlan om landets framtid, men jag tror någonstans fortfarande på Sverige. Det finns en svensk identitet, en svenskhet, och jag hoppas att det finns tid att, med utgångspunkt i denna identitet, rädda Sverige från ett socialt och ekonomiskt sammanbrott. Men det hastar. Sverige har inte många år kvar att leva som nation, och även om den svenska identiteten överlever nationen, skulle det innebära en förlust av enorma dimensioner om den svenska identiten skulle separeras från sitt land.
Makteliten har förtrampat, belackat och föraktat den svenska identiteten sedan åtminstone 80-talet. Orsaken finns delvis i det socialistiska projekt som ofta kallas välfärdsstaten. Denna byggdes i grund och botten på värderingar som är grundläggande för den svenska identiteten, såsom plikttrogenhet och jämlikhet.
Men det socialistiska projektet stannade inte vid gränserna för vad Sveriges ekonomi tålde och den svenska identiteten accepterade. På 70-talet blev välfärdsstaten för stor och tung. Verkligheten tvingade socialdemokraterna att välja mellan välfärdsstaten och Sverige.
De valde sitt socialistiska projekt, ett projekt som vid det laget inte längre byggde på grundläggande svenska värderingar, utan tvärtom hade börjat göra våld på dessa. Man inledde i praktiken ett krig mot den svenska identiteten, och som för att sätta pricken över i:et öppnade man landet för en stor immigration av människor med en kulturell bakgrund fjärran från den svenska.
Detta lågskaliga krig mot svenskheten har gjort stor skada. Där USA är en smältdegel av kulturer, sammanhållna av grundläggande värderingar som ekonomisk frihet och självförverkligande, har Sverige blivit en kompott där ingredienserna aldrig blandas utan konkurrerar med varandra. Vad värre är: genom att särbehandla invandrarkulturer har makteliten i praktiken talat om för svenskarna att de invandrade kulturerna har ett högre värde än den svenska.
Samtidigt har kriget mot svenskheten givit svenska folket en chans att, som en motreaktion, återupptäcka sin identitet. Jag vill med den här artikeln starta en konversation om vad svenskhet faktiskt är.
Låt mig dock först slå fast, en gång för alla, att jag med "svensk identitet" inte avser någonting genetiskt. Alltför länge har maktelitens springpojkar kommit undan med sitt mångkulturella projekt genom att utpeka meningsmotståndare som rasister. Det får vara slut på det nu. Vi ska inte låta dem slippa undan så enkelt. Från och med idag ska ingen maktelitist kunna reducera frågan om den svenska identiteten till en DNA-sekvens.
Jag ser framför allt fyra hörnstenar i den svenska identiteten:
- En svensk är plikttrogen. Svensken gör rätt för sig. Hundratals år före välfärdsstaten uppfostrade svenska föräldrar sina barn till att arbeta hårt, inte ligga andra till last och att hålla vad man lovat, i ord såväl som i handling. Svenska immigranter till Amerika var kända för att vara exceptionellt hårt arbetande; när den federala regeringen öppnade Alaska för immigration riktade man särskilda inbjudningar till svenska immigranter att flytta upp dit och etablera jordbruk där. (Anchorage, Alaskas största stad, byggdes exempelvis av svenskar.) Men även idag finns det tydliga drag av plikttrogenhet kvar hos det svenska folket: ytterst få svenskar tar emot bidrag utan att i det tysta skämmas för att man ligger andra till last.
- En svensk är jämlik. Svensken har alltid respekterat kvinnor. Vår urgamla kvinnofridslag är kanske den äldsta i världen. Idag är svenskar kända för att tilltala sina chefer vid förnamn, något som i princip är otänkbart i många andra länder. Här i USA heter jag "Mr. Larson"; det skulle låta helt fel i Sverige att kalla mig för "Herr Larson". Denna känsla för jämlikhet missbrukades av socialdemokraterna, men den finns fortfarande kvar i många former. Man respekterar varandra som lika värda och lika viktiga medlemmar av samhället.
- En svensk är trofast. Jag har ofta förvånats över hur många människor jag träffat från runtom i världen som med förundran berättar om hur de behållit kontakten med svenska vänner genom årtionden. Till skillnad från många andra investerar svenskar gärna i långsiktiga vänskapliga relationer. Den här trofastheten skapar lojalitet och tillit, men också sociala skyddsnät där folk hjälper varandra utan inblandning av den offentliga makten.
- En svensk är stolt. En svensk förlåter gärna, men inte ofta. Den som tolkar svenskens pliktkänsla, jämlikhet och trofasthet som naivitet begår ett enormt misstag. Svenskarna är stolta över sitt hårda arbete, sin givmildhet och sin respekt för andra som jämlikar. Den här stoltheten går hand i hand med ett starkt och delvis hårt rättspatos. Svenskar delar gärna med sig av vad man har, men man avskyr också folk som missbrukar givmildheten. Det här är ett bra kulturellt drag hos svenskarna, men makteliten har utnyttjat det för dunklare syften. De senaste 20 åren har svenskarna tolererat ofantliga nedskärningar i offentlig verksamhet därför att man trott att många missbrukar givmildheten i välfärdsstaten. I själva verket har det handlat om dödsdömda försök att fortsätta att ställa en överdimensionerad välfärdsstat mot svenskarnas grundmurade identitet som ett folk som kan ta vara på sig själva och varandra.
Maktelitens värsta missbruk av den svenska identiteten har dock manifesterats i den bidragsdrivna massinvandringen. Man har missbrukat svenskens plikttrogenhet genom att tala om för honom att han måste betala välfärd till all världens folk. Man har missbrukat svenskens jämlikhetskänsla genom att tala om för honom att han måste acceptera den arabiska kvinnosynen som jämlik hans egen. Och man har framför allt gjort våld på svenskens rättspatos genom att tala om för svensken att han gör orätt om han inte betalar för massinvandringen via skattsedeln.
Svenskarna är ett av makteliten hårt prövat folk. Men den svenska identiteten innebär också att svenskarna står väl rustade att ta hand om sig själva och varandra. Det bådar gott för framtiden.
Det innebär också att svensken, när han åter blir herre i sitt eget hus, kommer att ge alla invandrare en ärlig chans att assimileras in i det svenska samhället. Ty den som…
- är villig att leva upp till svenskens plikttrogenhet;
- vill bli svenskens jämlike (i stället för att se ner på honom som en naiv dumskalle);
- förstår att svenskens trofasthet är en utsträckt hand och inte en öppen dörr;
- lär sig acceptera och bli trygg med svenskens stolthet och rättspatos;
…den kommer alltid kunna bli svensk.
Med dessa fyra hörnstenar vill jag, som sagt, ge mitt bidrag till ett samtal om den svenska identiteten. Låt oss fortsätta det här samtalet, och låt oss göra klart för den kulturella och mediala eliten att den svenska identiteten är mycket större än små grodor och falukorv.
S R Larson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
