KRÖNIKA/DANSKA VALET Gårdagens danska folketingsval blev något av ett ytterligheternas och paradoxernas val. Det stora borgerliga regeringspartiet Venstre med statsminister Lars Løkke Rasmussen i spetsen ökar till 26,7% och konsoliderar sin ställning som Danmarks största parti men tvingas ändå överlämna makten och statsministerposten till Socialdemokraterna och Helle Thorning-Schmidt trots att partiet minskar till 24,9% och gör sitt sämsta val på hundra år. Förändringarna för dessa de två största partierna är dock små, under en procent. De dramatiska svängningarna har i stället ägt rum bland de mindre partierna. Det gäller dock inte, som man kan förledas tro av svensk medierapportering, Dansk Folkeparti som bara tappar på marginalen.
Valets stora förlorare är Venstres regeringspartner Konservative Folkeparti som får se sitt väljarstöd mer än halverat från 10,4% till 4,9% och vänsterpartiet Socialistisk Folkeparti som minskar från 13% till 9,2%. De stora vinnarna är dels mittenpartiet Radikale Venstre som nästan fördubblar sitt väljarstöd från 5,1% till 9,5% och i än högre grad vänsterpartiet Enhedslisten som tredubblar sina röstsiffror från 2,2% till 6,7%. Även det liberala partiet Liberal Alliance gör ett bra val och ökar från 2,8% till 5,0%. Kristdemokraterna ökar med en tiondel från 0,8% till 0,9% och får inga platser i folketinget heller under kommande mandatperiod.
Invandringskritiska Dansk Folkeparti, som här i Sverige tippats som den stora förloraren i ett Danmark där medborgarna påstås vara trötta på hårdför migrationspolitik, håller ställningarna förhållandevis väl. Man tappar dock något från 13,9% till 12,3%. Statsvetare, som i motsats till svenska journalister inte ägnar sig åt önsketänkande, menar dock att DF:s tillbakagång har andra förklaringar än minskat stöd för invandringspolitiken. De menar också att inte heller terrordåden i Norge inverkat särskilt mycket på DF:s väljarstöd.
När man studerar väljarströmmarna står det också helt klart att det är helt andra frågor än invandring som orsakat de stora svängningarna i hur danskarna röstat. Mer än något annat handlar det om landets ekonomi. Ekonomin kan också bli en av de stora knäckfrågorna för den nya koalitionsregeringen. Socialdemokraternas flankpartier, Radikale Venstre på ena sidan och Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten på den andra står mycket långt från varandra beträffande vilken ekonomisk politik man vill bedriva.
Svårigheterna för Socialdemokraterna att få med sig flankpartierna på bägge sidor i viktiga frågor är också orsaken till varför det är för tidigt att påstå att Dansk Folkeparti nu är ”ute i kylan” så som SVT Aktuellts nyhetsankare Anna Hedenmo med illa dold förtjusning gjorde igår. DF är ett pragmatiskt parti och kommer att söka former för samarbete med den nya regeringen likväl som man gjorde det med den förra. DF kan visserligen inte längre räkna med en ställning som fast stödparti men i frågor där partierna i den nya regeringen har svårt att komma överens – och de lär bli många – kommer Dansk Folkeparti stå berett att ge Socialdemokraterna och Radikale Venstre sitt stöd i utbyte mot att man får igenom en del av sin egen politik.
Här hemma förefaller samhällsjournalister utgå ifrån att något liknande svenska partiers beröringsskräck inför Sverigedemokraterna skulle drabba Dansk Folkeparti efter ett danskt regeringsskifte. Så är det förstås inte. Det finns en bred parlamentarisk enighet kring stora delar av den danska invandringspolitiken. Att göra upp med Dansk Folkeparti är inget som betraktas som kontroversiellt, vare sig för en borgerlig eller socialdemokratisk regering.
Inte heller finns det några indikationer på att den nya regeringen skulle vika ned sig inför EU-kommissionens påtryckningar när de gäller de skärpta gränskontroller man infört gentemot Sverige och Tyskland. Det råder därför gott hopp om att Danmark även efter regeringsskiftet kan fortsätta vara ett föredöme för oss svenskar när det gäller migrationspolitik och kampen mot gränsöverskridande brottslighet. Den stora frågan är i stället om Helle Thorning-Schmidt kan hålla ihop sin regering kring den ekonomiska politiken. Det parlamentariska underlaget är brokigt och osäkert och ett nyval inom ett år är inget man kan utesluta.
Mats Dagerlind – Demofon
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
