ISLAM Det blåser upp till en perfekt höststorm för världens islamister nu, när tioårsdagen för elfte september står för dörren. Den ljuva våren i Nordafrikas länder har lockat fram islamister som säger vad de verkligen tycker om Västvärldens demokratier baserade som de är på den judeo-kristna föreställningsvärlden och på allt som har skett utvecklingsmässigt de senaste 2 000 åren. Flera händelser som potentiellt kan få mycket allvarliga konsekvenser för världens fria folk sammanfaller i tid. Frågan är om våra politiker överhuvudtaget är medvetna om vad som sker? Eller avser de även i dessa frågor försöka föra oss – folket – bakom ljuset som de har gjort med massinvasionen av muslimer till Västerlandet?
1. Att OIC-länderna (organization of islamic cooperation med 57 medlemsstater, bildades 1969) får igenom sitt krav på att FN och EU ska fördöma all kritik av islam som blasfemi/islamofobi/hatspråk.
2. Att Dalai Lama har förmåtts gå med på islamisten Tariq Ramadans (barnbarn till muslimska brödraskapets grundare och organisationens ”moderata” muslimska spjutspets i Västerlandet) och kanadensiska PK-företrädares, från vänstern, invit att träffas i Montreal idag, den sjunde september. Premissen för konferensen är följande fråga:
Ska vanhelgande och ifrågasättande av den heliga skriften i någon religion betraktas som liktydigt med att alla religioners heliga skrift kränks och ifrågasätts?
Svaret är redan givet, många månader innan konferensen ens äger rum:
Alla har rätt att inte behöva se sin religion nedvärderas eller höra den talas nedsättande om i media och i akademien.
Om det senare svaret skulle implementeras i olika Västländer kan vi förvänta oss ett oändligt antal rättsprocesser mot kritiker av islam, islamismen och jihad. Och helt oavsett om kritiken är seriös, oseriös, på skoj, satirisk, sarkastisk eller föraktfull får den inte existera på vårt jordklot enligt islamisterna, eftersom det är tecken på den allvarliga åkomman ”islamofobi”.
3. Att OIC-länderna får igenom sina krav på en ändring av FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna, som stadfästes 1948, till den version som de själva formulerade i Kairo-deklarationen 1990. Se nedan.
4. Den fortsatta mycket osäkra och skrämmande utvecklingen i Egypten där koptiska kristna förföljs och dödas i skaror och demokratiska initiativ stryps alltmer till förmån för islamisternas maktövertagande.
5. Det tilltagande vapenskramlet mot den enda demokratin i Mellanöstern, Israel. Att utplåna Israel tycks vara det enda olika muslimska grupper kan enas om.
6. Turkiets positionering som det land som vill återuppta det osmanska imperiets fallna mantel och leda det stora kalifatet framåt.
7. Irans tilltagande repression av det egna folket, dess fortsatta arbete för att skaffa sig sitt eget kärnvapen och utplåna Israel, dess tilltagande efterlevande av sharia-lagar.
Jag resonerar i det följande framför allt om punkt ett eftersom den kan skapa en bas för allt strängare islamisering även i våra kuffar-länder.
Gates of Vienna har efter terrorattackerna i Norge publicerat flera essäer i sin ‘Breivik Portfolio’. Den tredje essän handlar om sambandet mellan Breivik och den tio-åriga plan som OIC (organization of islamic cooperation) sjösatte 2006 och som har till avsikt att eliminera ”islamofobi” i vår, de otrognas, kuffernas och dhimmis värld.
All opposition mot islam i Västerlandet har obevekligen delegitimerats och demoniserats i det offentliga samtalet sedan åtminstone ett decennium. Bannlysningen av all meningsfull diskussion om vad som står på spel för våra länder har förhindrat normala politiska åtgärder och därmed lämnat dörren öppen för en massmördare som Breivik. Många vanliga människor har tystats sedan länge eftersom det har kostat alltför mycket att kritisera islam i form av utanförskap i vänkretsen och/eller familjen, förlust av jobb och annat som betyder mycket för oss.
Allt ifrågasättande av islam stoppas i Väst på ett anmärkningsvärt likformigt sätt och oavsett hur det sker – i offentligheten eller i privata sammanhang – kvävs yttrandefriheten. Ingen annan religion eller grupp kan förvänta sig samma typ av skydd. GoV frågar:
1. Alla dessa regler som stipulerar vad som får sägas och inte om islam, var kommer de ifrån? 2. Varför tillmötesgår våra regeringar och våra media OIC:s krav? 3. Hur har Väst-Europa och USA kunnat bli sådana ihärdiga och flitiga företrädare för sharia-lagen?
För att förstå i vilken häpnadsväckande grad OIC har underminerat Västerlandets institutioner krävs litet OIC-historia. Under den kris som följde på muhammedteckningarna yttrade Professor Ihsanoglu, OIC:s generalsekreterare följande:
Den muslimska världens ilska… är en följd av den avsiktliga och överlagda attacken på den vördade profeten, vars heliga ställning, budskap och lära så ondskefullt och beräknande vanhelgades av de så kallade försvararna av frihet.
För professorn är Västerlandets fri- och rättigheter illegitima och gör sig förtjänta av hån. OIC har en helt annan standard som sätter väldefinierade gränser för vad som får sägas i enlighet med islams regelverk. OIC:s utrikesministrar antog nyligen en resolution som bl.a. innehöll följande punkter.
1.Uttrycker djup oro över att man associerar islam med förbrytelser mot mänskliga rättigheter och missbruket av tryckta och audiovisuella media för att propagera sådana missuppfattningar vilka leder till fördomar och diskriminering av muslimer. /…/ 2. Noterar allvarligt bekymrade att olika islamofoba aktiviteter i Västerlandet understryker vikten av att dessa stater med allvar tar itu med problemet och säkerställer att islam får full respekt genom att inte tillåta någon att hänvisa till yttrandefriheten eller tryckfriheten som ursäkter för att svärta ner islam. /…/ 3. Uttrycker behovet av att, med högsta prioritet, sträva efter allmänna regler som förebygger förtal av islam där man hänvisar till yttrandefriheten och tryckfriheten, särskilt gäller det i media och internet.
‘Mänskliga rättigheter’ och ‘blasfemi=förtal av religion’ betyder inte samma sak för en muslim som det gör i Västerlandet. Här utgår vi från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, UDHR, som antogs så snart FN bildats efter andra världskriget. http://www.un.org/en/documents/udhr/
OIC betraktar UDHR som icke tillräckligt långtgående och den är dessutom oislamisk. OIC antog därför ‘Cairo Declaration’ 1990. http://www.oic-oci.org/english/article/human.htm I artiklarna 22, 24 samt 25 av Kairo-deklarationen konstateras att:
a) Alla ska ha rätt att uttrycka sina åsikter på ett sådant sätt att de inte strider mot sharia-lagens principer. 1. Alla ska ha rätt att förespråka vad som är rätt och propagera för vad som är gott, varna mot sådant som är fel och ondskefull i enlighet med normerna i sharia-lagen.
b) Information är av största betydelse för samhället. Men den får inte exploateras eller missbrukas så att den kränker heligheter eller profeters värdighet, underminerar moral och etiska värden eller skadar samhället, gör det korrupt och klent eller försvagar dess tro.
c) Det är inte tillåtet att uppegga till nationalistiskt eller dogmatiskt hat eller att göra någonting som kan uppfattas som en uppmaning till rasdiskriminering.
Alla fri- och rättigheter som stipuleras i denna deklaration är underställda islamsk sharia-lag. Den islamska sharia-lagen är den enda referensen för klargöranden och förklaringar till alla deklarationens olika artiklar.
Vid en närmare inspektion av islams sharia-lag visar det sig att de i mångt och mycket står i direkt konflikt med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Sharia-lagarna baserar sig direkt på koranen och haditherna. Svartmålning av islam, förtal, uppfattas som att man lämnar religionen och blir en avfälling. Några av de saker som utgör förtal av islam är följande:
4) Att smäda allah eller hans profet… 5) Att förneka allahs existens… 6) Att uttala sig sarkastiskt om allah… 15) Att anse att någon av allahs budbärare eller profeter är lögnare, eller att förneka dem tillträde… 16) Att smäda religionen islam… 19) Att vara sarkastisk om någon av domarna som fälls enligt den heliga lagen. 20) Att förneka att allahs mening var att profetens budskap … skulle bli den religion som hela världens befolkningar följer.
Man ska ha klart för sig att om man bryter dessa regler är straffet döden.
Viktigast av allt är att dessa regler inte endast gäller muslimer, utan även icke-muslimer. Det är orsaken till OIC:s iver att få både FN och Västerlandet med på båten.
När OIC möts deklarerar de sig som Ummah – den muslimska staten. Deras långtgående mål är ett kalifat under ledning av Turkiet. I kalifatet ingår de nuvarande muslimska länderna, och hela Europa. Man drömmer sig bakåt till det Osmanska imperiet och glömmer förlusten i Poiters, man glömmer Ferdinand och Isabellas religiösa, katolska nit och man glömmer den misslyckade belägringen av Wien.
Madame du Nord
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
