OPINION Det politikerförakt som numera är av vardagskaraktär i Sverige är ett resultat av en mångårig och beständig nedvärdering av den verklighet som svensken stöter på i sin vardag av politiker. Det finns en underton i all politisk diskurs i Sverige som i mångt och mycket bygger på att väljarna inte har något helhetsbegrepp kring sakfrågor, och att man bör hålla deras vilja åtskild från politikers beslut. Det är ett väljarförakt som uppenbarar sig dagligen.
Politikerföraktet är varken påhittad eller en missnöjesyttring. Det är en avspegling av det samhälle som vi lever i idag. När miljöpartister, som vill förmå alla till att åka kollektivtrafik och förespråkar dyrare bensin, själva väljer att åka taxi för hundratusentals skattekronor och ändå sitter kvar vid makten efter det, då bör och börjar sanningen så sakteliga gå upp för var och en.
Visserligen kan man skylla en del av problematiken på att vår demokrati i Sverige idag är av den karaktären som befäster riksdagspartier och deras styrelseorgan som maktens centrum och inte personliga val som politiker gör varje dag, men det förklarar inte hela saken. Det är någonting som saknas och det är ett personligt ansvar hos dessa politiker.
Gång på gång har vi sett hur politiker på lokal- och riksnivå kan vända kappan efter vinden gång på gång eller trampa i klaveret på det grövsta sättet och ändå anses valbara av sina partier. Listan kan göras lång och var och en av er läsare kan med all säkerhet nämna politiker i era hemkommuner som passar in i beskrivningen men om det hade funnits en typmall för den sortens politiker, behöver man inte titta längre än till Skåne och Malmös starke man sedan 1994, Ilmar Reepalu.
Kontoverserna har följt denna skånska politiker som är från Östergötland, under i princip hela hans karriär. Från att ha varit åtalad för mutbrott till att ha uttryckt antisemitiska åsikter i media. Ingenting har bitit på den här helhjärtade populisten. Hans senaste utspel är också en sida riven ur populistens handbok. Dit vindarna blåser där har Reepalu sin rygg. Att Sydsvenskan, som är sydsveriges största tidning, har valt att inte inta en mer kritisk inställning gentemot honom är som nämnt i tidigare krönikor ett resultat av ”gunga inte båten-mentalitet” som idag genomsyrar hela den svenska politiska och mediala eliten.
Det kan tyckas häpnadsväckande att ingen verkar välja ställa denna man till svars för hans gärningar och utspel som i vissa fall direkt appellerar till odemokratiska krafter i det svenska samhället och i andra fall till islamistiska grupperingar i Malmö och Sverige. De senare har också fått stöd för sin agenda genom de många antisemitiska uttalanden som Reepalu har slängt ut ur sig i samband med den exodus av judar som pågår i Malmö idag. Det bör inte vara någon som tvivlar på att dessa uttalanden var en del av valarbetet för Reepalu som vill appellera till den stora muslimska befolkningen i Malmö inför kommande val. I samband med Israels Davis Cup match i Malmö ställde sig han också indirekt på vänsterextrema terroristorganisationers sida som ville bojkotta matchen.
Den tunga brottslighet som har ett stadigt grepp om Malmös invånare, vare sig det är unga människor som är rädda för att bli rånade på sina mobiltelefoner eller vuxna som aktar sig för att ge sig ut i vissa områden i staden, har aldrig varit föremål för Reepalus vrede eller direkta utspel, men en, läs EN, supporter som i ett berusad tillstånd väljer att beträda planen i Malmö Stadion väcker sådana känslor hos denna rättskaffens man att han känner sig tvungen att vända sig direkt till justitieministern och kräva snabba regeländringar. Populisten lever.
Nej, personligen har jag lärt mig att inte förvänta mig någonting av politiker. Jag har nästan slutit fred med mig själv angående det. Politiken och politikerna i Sverige idag har inte som mål att vara vårt samhälles stöttepelare. Man kan nästan i alla avseenden härleda politikers utspel och ställningstaganden till en vilja för ett förlängt mandat och en tillgång till, och detta må vara ett utnött talesätt men likaväl sant, våra skattepengar. Och om det sker genom lögner, villfarelser och populism, må så vara.
Makt korrumperar. Det är en sanning som inte behöver någon som helst modifikation i Sverige idag. Att väljarna finner sig i det är tyvärr också en sanning , då det inte verkar finnas några konsekvenser för dessa valda politikers handlingar. Ju närmare maktens centrum i det svenska samhället man kommer idag, desto mer uppenbarar sig det faktumet.
Visst kan det ibland kännas som om att det är friska vindar som blåser i och med senaste valet då svenska folket började att göra sin röster hörda och rösta utanför konventionerna, men ibland kan jag känna att det inte har någon betydelse. Hela svenska makteliten har unisont satt som mål att svartmåla alla meningsmotståndare och hylla den nuvarande ordningen. Förhoppningen är väl att människor med genuin vilja till förändring som har blivit valda till maktpositioner i vårt samhälle vid det senaste valet kan stå på sig och försöka driva igenom förändringar, men luttrad som jag och många andra är med mig, känns det som om att i längden kommer det inte spela någon roll. 17 år med Reepalu i Malmö är bevis nog.
Daniel
Relaterat
Bakgrund: Debatten om judefientligheter i Malmö
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
