INSÄNDARE PI och andra medier rapporterade i veckan att integrationsminister Erik Ullenhag tillsätter en utredning som skall sjösätta en kampanj för att ”skärpa kampen mot främlingsfientlighet” och att ”skolan pekas ut som en central arena” för kampanjen. Av artiklarna förstår man också att gymnasister (till stor del förstagångsväljare) är av speciellt intresse.
Av rapporteringen framgår också att kampanjen är riktad mot Sverigedemokraterna. Det ser man även på att kampanjmålet innehåller ordet "främlingsfientlig" – ett nyskapat ord vars främsta användningsområde är att vara nedsättande epitet framför ordet Sverigedemokraterna. Och om en politiker säger sig vilja motverka "främlingsfientlighet" så torde det i själva verket oftast vara en omskrivning för att han vill motverka nämnda parti. Vi kan alltså se fram emot en statlig förtalskampanj mot Sverigedemokraterna – denna gång framförallt bedriven i våra skolor och mot våra barn och ungdomar.
Kampanjens syfte skall vara att motverka "främlingsfientlighet". Vad är det då som utmärker en person som kallas främlingsfientlig av etablerade medier och politiker? Någon anmärkningsvärd fientlighet mot främlingar har jag inte lyckats hitta bland personer som fått detta epitet. Däremot finns en gemensam nämnare: de ifrågasätter alla den svenska invandringspolitiken. Det får man inte göra om man inte vill stå vid skampålen.
Och skampålen består idag i att man
1. Ej bereds utrymme att tala för sin sak i etablerade media
2. Omnämns med nedsättande epitet (typ "främlingsfientlig") i nämnda media
3. Karriär och yrkesutövning kan i värsta fall påverkas (om man jobbar inom media)
Detta har lett till en absurd situation, där de allvarliga och eskalerande problemen med den nuvarande invandringspolitiken (en politik som saknar motsvarighet någon annanstans i världen) är tydliga för alla fritt tänkande människor, men där den uppenbara och helt nödvändiga första åtgärden – att ändra invandringspolitiken – överhuvudtaget aldrig nämns i media. Man får idag (inom vissa gränser) diskutera de problem som följt av massinvandringen. Men att diskutera själva invandringspolitiken är fullständigt tabu. Den som försöker får omedelbart epitet "främlingsfientlig".
I praktiken kan vi alltså nu – på våra skolor – förvänta oss en kampanj vars syfte är att tysta det fria ordet inom vissa områden och att förtala vissa politiska partier. Framförallt kan man förmoda att kampanjens avsikt blir att få ungdomar att ta avstånd från Sverigedemokraterna, så att de i kommande val röstar på något av de – av regeringen – godkända partierna.
Om den här typen av indoktrineringskampanj faktiskt iscensätts i våra skolor så kan man knappast säga att vi har demokrati i Sverige längre. Redan tidigare har statliga SR och SVT bedrivit en regelrätt förtalskampanj mot Sverigedemokraterna. När man nu hör talas om den nya propagandasatsningen i skolorna kommer man att tänka på politiska förhållanden i Iran, Venezuela eller Sovjetunionen.
Om man frågar en regeringsföreträdare i Iran, så råder det demokrati i hans land. Man får rösta på vem man vill – inom vissa gränser förstås. En felaktig (= icke-islamsk) ideologi får naturligtvis inte förekomma. I samma anda vill nu regeringen i Sverige säkerställa att svenskarna inte röstar på något parti som inte företräder den statligt sanktionerade ideologin. Metoderna är visserligen lite annorlunda än i Iran där ”fel” partier helt enkelt förbjuds att verka. Men statligt finansierade indoktrineringskampanjer i skolan är inte heller fy skam. Det använde man till exempel med viss framgång i Sovjetunionen, där alla barn och ungdomar fick "socialistisk fostran" i skolan. Även andra europeiska diktaturer på 30- och 40-talen praktiserade den här typen av indoktrinering. Hoppas vår regering gillar det sällskap de verkar vilja sätta sig i.
Man kan också dra paralleller till Hugo Chavez i Venezuela som gärna använder statsapparaten för att bedriva kampanj mot sina ideologiska motståndare. Den svenska regeringen ligger idag inte långt efter.
Resignerad
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt