Det är osmakligt att ställa grupperna mot varandra

DEBATT Kommer ni ihåg debatten om Sverigedemokraternas valfilm? Självklart gör ni det.

Sverigedemokraternas budskap med sin film var att pengar inte växer på träd, och att det vi svenskar betalar för att genomföra västvärldens mest expansiva invandringspolitik faktiskt medför att man får dra ner på annat i samhället. All politik handlar om prioriteringar. Ganska logiskt egentligen.

Sverigedemokraterna illustrerade detta med budskapet "Invandringsbroms eller pensionsbroms?".

Den bärande kritiken mot valfilmen var att det är oetiskt, omoraliskt och o-allting att ställa grupper i samhället mot varandra. Såväl politiker som gammalmedia, i brist på saklig kritik, använde sig av detta argument intill leda.

Kritiken nådde orkanstyrka, och påverkade t.o.m människors levebröd. SR-frilansmedarbetaren Anders Königsson, som gjorde Sverigedemokraternas valfilm, blev fullständigt utfryst av medieetablissemanget. Han pekades ut som förrädare.

Efter valet har regeringen nått en uppgörelse med Miljöpartiet om asyl- och migrationspolitiken som kommer leda till ytterligare miljarder i ökade kostnader för svenska skattebetalare. Detta på toppen av en okänd summa kostnader som politikerna inte vill prata om.

Men vad har vi svenskar prioriterat bort för att genomföra denna invandringspolitik? Och får vi prata om prioriteringar idag?
.

Här följer en liten påminnelse om kritiken i höstas:

Expressen:

- Det är osmakligt att ställa grupperna mot varandra. I det svenska samhället är standarden så god att välfärden kan omfatta båda områdena. Att göra en sån prioritering är att göra det väldigt svart och vitt. En sån motsättning är fullständigt horribel enligt vårt sätt att tänka, säger Jöran Rubensson, förbundsordförande i Sveriges pensionärers riksförbund (SPRF).

Expressens Isobel Hadley-Kamptz gjorde en egen, högst fantasifull tolkning, av valfilmen:

Sverigedemokraterna har alltså gjort en skräckfilm där horder av niquabklädda [sic] kvinnor med barnvagnar hotar en stackars ensam svensk pensionär.

I filmen är hotet fysiskt, de svartklädda kvinnorna stormar fram, och det ekonomiska samband som förs fram är att antingen har vi råd med alla de här muslimska barnen eller också har vi råd med äktsvenska pensionärer.

Moderaten Kent Persson skrev:

Återigen visar Sverigedemokraterna sitt rätta ansikte. Ett rasismens och intoleransens ansikte. SD vill ha ett samhälle där människor ställs emot människor.

Det finns en uppsjö av liknande kommentarer att finna på nätet.

Det gemensamma budskapet är att i det toleranta, mångkulturella Sverige är det vidrigt, ja rent utav rasistiskt, att ställa grupper i samhället mot varandra. De menar att Sveriges ekonomi klarar av samtliga ekonomiska åtaganden.

Kosta vad det kosta vill.
.

Nu skriver vi åtta månader senare, och tiderna, och tidningarna, har uppenbarligen förändrats.

Aftonbladets ledarsida:

Skatten sänks – de sjuka betalar

Något som däremot inte är myter är att sjukförsäkringen går med 63 miljarder i överskott. Detta överskott går till skattesänkningar, säger regeringen helt öppet.

Blekinge Läns Tidning:

Stängda dörrar hos Försäkringskassan slår hårt mot utsatta grupper.

Försäkringskassans besparingskrav innebär att servicekontoren i Blekinge läggs ned. När självbetjäning införs och spontana besök slopas drabbas många medborgare.

Socialdemokraten Håkan Liljeblad skriver:

I stora drag handlar det om att Norrköpings kommun valt att prioritera framförallt skola och omsorg. En prioritering jag delar. Konsekvenserna för Tekniska nämnden är dock att nämnden tvingas göra många stora neddragningar.

Helsingborgs Dagblad skriver:

Skuggbudgetarna visar nämligen inte bara att S, MP och V numera gör helt olika praktiska prioriteringar; de visar att partierna skiljer sig åt på ett mycket mer grundläggande plan.

Kristdemokraten skriver:

Folkhälsofrågorna tycks alltmer drunkna i Socialdepartementets sjukvårdsekonomiska prioriteringar. Det förebyggande arbetet har inte längre samma dignitet. Viktiga områden som skador, tobak, övervikt och alkohol får vika.

Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson skriver:

Budgetdebatter i riksdagen brukar inte alltid kunna användas för att väcka människors lust till att gå med i ett politiskt parti. Det är synd eftersom det är i budgeten som vi politiker visar våra prioriteringar. Att snacka vackert är ganska enkelt. Att våga prioritera i en budget är något annat.

[..]

Människor drabbas varje dag. Bakom varje siffra finns en människa av kött och blod.

Vänsterpartiets Veronica Palm skriver:

Det är inget lätt arbete att utrota barnfattigdom. Det krävs politisk mod och prioriteringar. Nu vässar vi politiken.

Vänsterpartisten Kaj Raving är inne på samma spår:

Politik handlar om prioritering. För 15 miljarder skulle barnfattigdomen kunna avskaffas enligt ny forskning. Ungefär lika mycket kostar det femte jobbavdraget.

Sveriges Kommuner och Landsting håller seminarier under Demokratidag 2011, där de hävdar:

Politik handlar i hög grad om att göra prioriteringar utifrån tillgängliga resurser.

Moderaten Fredrik Antonsson menar att:

Politik handlar om att prioritera, men frågan är vad Carin Jämtin då skulle prioritera bort…?

Socialdemokraten Fredrik Petterssons tal vid 1:a maj i Strängnäs:

Politik är att vilja och politik handlar om prioriteringar. Att min 53-åriga mamma, efter snart 35 år som skattebetalare, ska behöva leva av allmosor från familj och vänner är inte bara förnedrande för henne – Det är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.

Regeringens skattesänkningar, som sedan länge passerat anständighetens gräns, bekostas av min mammas och hennes tusentals utförsäkrade olycksbröders och systrars uppsagda trygghet och vårt samhälles anständighet.

Socialdemokraten Sussie Berger skriver:

I den bästa av världar skulle vi inte behöva göra politiska prioriteringar där man ställer verksamhet mot verksamhet. Men det är bara möjligt om resurserna är obegränsade.

Så länge de inte är det måste man alltid väga olika krav och önskemål mot varandra, och välja bort några för förmån för andra.

LO-tidningen skrev strax före jul:

De dåliga tiderna 2008 – 2009 slår igenom i sänkt pension 2011. Men sänkt skatt räddar pensionärernas ekonomi någorlunda. Hösten 2008 slog finanskrisen till. 2009 stod lönerna i Sverige praktiskt taget stilla, och jobben blev färre. Därmed ströps inbetalningarna till pensionerna. Men pensionärerna – både de som får pension nu och de som har pension att fordra i framtiden – blir bara fler.

För att klara den ekvationen måste pensionerna sänkas. Så är nu systemet konstruerat: Pensionärerna får rätta mun efter matsäcken, och sänkningen sker automatiskt, utan att några politiker behöver smutsa sina händer.

Nästa år räknas de inkomstbaserade pensionerna ner med hela 4,3 procent.

Politiskt Inkorrekt blir förbryllad efter att läst alla dessa samstämmiga åsikter om att politik i grund och botten handlar om prioriteringar.

Är det okej att säga så nu? Tydligen.

Men om det är okej att nämna politiska prioriteringar, varför i hela fridens namn fick inte Sverigedemokraterna säga det med sin valfilm?

Eller är sanningen så enkel att vi svenskar får tala klarspråk om finansiella prioriteringar, så länge det inte handlar om invandringspolitiken?

Är det med andra ord tillåtet att tala om prioriteringar så länge man inte talar om vad vi prioriterar bort för att genomföra världens mest extrema invandringspolitik?

Jo, så är det nog. PI har sagt det förr, och vi säger det igen:

Det råder inte ett friskt debattklimat i Sverige – något är mycket sjukt.

Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt