ARTIKEL En elva år gammal dansk artikel väl värd att uppmärksammas, som vi fått översatt. Thomas Heine på Jyllands-posten skrev då följande:
”Invandrares brottslighet är imycket högre grad än i Danmark, något man inte talar högt om i Sverige. Det ökar risken för att Sverige ska fåen egen Jörg Haider, anser kritikerna.
Stockholm
Det är fredagsnatt, klockannärmar sig halv tolv, och den 14-åriga svenska flickan (låt oss kalla henne Linda), är tillsammans med en jämnårig vän på väg hem. I Stockholms tunnelbana, denblå linjen mot nordväst, blir flickorna antastade av ett gäng påstridiga ochhögröstade unga män. Fleramedpassagerare märker vad de uppfattar som oprovocerade trakasserier, men ingeningriper.
Framme i förorten Rissne går det två flickorna av tåget, men killarna följer efter, och ett par hundra meter från Lindas hem, blir hon indragen i ett garage och våldtagen upprepade gånger. Det lyckas hennes vän att undslippa, polis och ambulans tillkallas, och Lindakörs i all hast till sjukhuset, förmodligen märkt för livet.
Dold bakgrund
Ett dramatiskt fall, somnaturligtvis slås upp stort i media, inte minst i Stockholms morgontidningar Aftonbladet och Expressen, som anger en del detaljer om det”tortyr-liknande” övergreppet. Det gör inte berättelsen mindre intressant, att det är bara en av många gruppvåldtäkter runt om i Sverige de senaste åren.
Men en detalj får den svenska allmänheten inte: att de misstänkta har utländska rötter, närmare bestämt i mellanöstern.
Inte heller på tisdagen, då fem pojkar i 15-16 års åldern grips av polisen, eller på onsdagen, då ytterligare tre arresteras, medan en 14-årig lämnas till socialtjänsten, får tittarna,lyssnarna eller läsarna veta den etniska bakgrunden.
Och möjligtvis hade aldrig uppgifterna framkommit, om det inte hade varit för Sverigedemokraterna, ett högerorienterat parti på ytterkanten, som på fredagen den 3:e februari, skickade ut flygblad med de åtta gripna personernas namn, etniska bakgrund och personnummer. Fyra iranier, tre irakier och en marockan. Fem stycken 15 åringar, och tre 16 åringar. Fyra åtalade för grov våldtäkt, fyra för medhjälp till desamma.
Beröringsångest
Få människor kan sympatisera med att unga män – inte tilltalade, än mindre dömda – hängs ut på Internet som våldtäktsmän. Men mitt i allt skrik över Sverigedemokraterna, så hörs nu också spridda röster i Sverige, om att media har låtit sin beröringsångest ta överhanden, gällande invandrare och kriminalitet.
”Medierna gör allt de kanf ör att inte nämna invandrarkriminaliteten. Det är en olycklig och farlig strategi, säger Magnus Karaveli, ledarskribent på tidningen Östgöta Correspondenten i Linköping, själv invandrare med en turkisk far och svensk mamma.
”Klyftan växer mellaneliten – politiker, media och kulturpersonligheter – och folket som inte har myckettill övers för allt snack om mångkulturella välsignelser", poängterar han.
Svensk media har principen att etnicitet nämns när det är relevant i sammanhanget. Skillnaden är tolkningen av begreppet relevans.
I svenska tidningar kan man således stöta på notiser om fäder, bröder och kusiner, som grovt misshandlat sina döttrar/systrar/kusiner för att de gått på diskotek – och som läsare måste man gissa sig till att det inte handlar om svenska familjer. Sveriges största kvällstidning, Aftonbladet, hade nyligen en stor och detaljerad artikel om”jordgubbs-krigen”, en blodig släktfejd bland några grönsakshandlare i förorten Skärholmen, utan ett ord om etnisk bakgrund (även om många läsare vet att sannolikheten för att möta en svensk grönsakshandlare i denna förort är nära noll).
Överkriminella
Och angående våldtäkt, har det hittills rådigt bred enighet bland svenska journalister, att gärningsmannens etnicitet inte är relevant.
Det trots en serie uppseendeväckande och mycket medialt uppmärksammade gruppvåldtäkter – i Södertälje söder om Stockholm – med övervägande unga människor av syriskt ursprung, som gärningsmän. Och detta även fast alla tillgängliga studier tyder på att invandrare i Sverige är kraftigt överrepresenterade, vad är brottslighet i allmänhet och överfallsvåldtäkter i synnerhet.
Den mest omfattande studien utfördes av statistikchefen Jan Ahlberg från Brottsförebyggande rådet ochpublicerades 1996. Den konkluderade, efter argumentation fram och tillbaka, att invandrare är 4,5 gånger mer benägna än svenskar att begå våldtäkt. Och att invandrare och deras barnmellan 1985 och 1989, begick 51 procent av alla våldtäkter i Sverige, medan deras andel av befolkningen utgjorde 18 procent.
En undersökning utförd av Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, visade att av 871 anmälda våldtäkter i Stockholms län 1986-1990, ledde 116 till fällande domar, och av dessa brottslingar hade 68 procent utländskbakgrund. År 1990 var cirka 25 procent av befolkningen i Stockholms län invandrare i första eller andra generationen.
Polisen i Stockholms län konstaterade i en undersökning av perioden 1994-1997, att 42 procent av offren för överfallsvåldtäkter hade pekat ut gärningsmannen som utlänning, 27 procent som svensk, medan 31 procent av offren var tveksamma.
Vidare har kriminalpolisen iStockholm, år efter år, analyserat de anmälda gruppvåldtäkterna. Förra året registrerades 35 gruppvåldtäkter i länet, varav 14 med utländsk förövare, 6 med svenska gärningsmän, 3 med både och, och 12 där offren inte kunde avgöra förövarnas bakgrund. 1998 registrerades 40 fall, varav 18 med endast utländska brottslingar, 10 med enbart svenska, 6 med både och, och 10 där offret var osäkra.
Statistik med förbehåll
”Detta är ytterst känsliginformation, som kan ge främlingsfientliga grupper blodad tand. Men det verkar vara så att de flesta gruppvåldtäkter begås av personer med utländsk bakgrund, och att deras offerhuvudsakligen är svenska kvinnor", berättar Toni Demitz-Helin, analytiker på kriminalpolisen i Stockholms län.
Naturligtvis måste sådan statistik behandlas med försiktighet.
Långt ifrån alla våldtäkter anmäls. Långt ifrån alla anmäldavåldtäkter leder till fällande dom. ”Utlänningar” kan också vara danska turister som besöker Stockholm. Det kan tänkas att våldtäktsoffer är mer benägna att rapportera, poliser mer benägna att utreda, eller domstolar mer benägna att döma utlänningar än svenskar.
”De tillgängliga bevisen är inte tillräckliga för att dra meningsfulla slutsatser om våldtäktsmännens etniska bakgrund", hävdar professor Sarnecki, som bedömer att våldtäktsoffer är mycket mer benägna att anmäla utländska män, även direkt när de har blivit attackerade.
Andra kriminologer och statistiker oense, till exempel anser Jan Ahlberg som är övertygad om hans materials giltighet, att det är överbevisat. Men det märkliga är att siffrorna så sällan förekommer i svenska medier – och då enbart i bisatser.
Stockholmspolisen analys av invandrare och gruppvåldtäkter (som Jyllands-posten fick efter ett enda samtal) har inte nämnts någonstans, även fast det skrivits spaltkilometer gruppvåldtäkter.
Huvudet i sanden
”En enastående fallenhet för att stoppa huvudet i sanden, härskar i Sverige. Myndigheterna får hjälp med att slippa göra någonting, eftersom ingen påtalar problem. Och växer en främlingsfientlighet fram, som egentligen inte är främlingsfientlighet, utan en helt rimlig reaktion mot elitens nonsens och slapphet", menar Knut Carlqvist, författare och kulturredaktör på Finanstidningen.
Det är nämligen inte så att media och politiker, genom att tysta ned invandringsdebatten, har hämmat den. Personligen upplever deras korrespondent i Stockholm sällan att ett privat samtal varar längre än 20 minuter, innan invandringsfrågor tas upp. Och alla opinionsundersökningar tyder på en stor offentlig skepsis mot invandrare, även om frågorna sällan formuleras kristallklart.
"Svenska medier har aldrig insett, att deras uppgift är att hålla ett öga på staten och makten. De tror att deras uppgift är att uppfostra folket. De tror, att om man inte förnekar detta problem, så blir folk rasister. Det är nonsens. Svenska folket är som utgångspunkt toleranta, lite kyliga kanske, men toleranta ”, säger Knut Carlqvist.
Thomas Gûr, som är ledarskribent på SvD, och även han invandrare från Turkiet, pekar på ett annat problem med medias försiktiga rapportering. Nämligen att folk kan få uppfattningen att alla invandrargrupper som begår alla möjligasorters brott – vilket ju alls inte är fallet.
Skillnad mellan olika invandrare
T.ex. visade Jan Ahlberg studie 1996, att invandrare från de flesta länder i Asien, nästan är lika lite brottsbenägna som svenskarna själva – och mindre kriminella än, till exempel invandrare från Danmark, Norge ochFinland. Däremot är det en betydligt större andel kriminella invandrare från framförallt Mellanöstern, Nordafrika och Chile.
”Det är inte lätt att förklara siffrorna. Det är främst män från östra Medelhavsområdet, som är överrepresenterade när det gäller överfallsvåldtäkter. Det kan vara turkar, kurder, syrier eller araber, men det är både muslimer och kristna, såväl fattiga som rika, både bybor och folk från provinsen”, påpekar Thomas Gûr, som tillhör de få i den svenska pressen, som har tagit sig an kontroversiella invandrarfrågor.
Ett svenskt Haider?
Thomas Gûr är skeptisk till framväxten av en svensk Jörg Haider. Han poängterar att det svenska folket redan har experimenterat med en variant av invandringskritisk högerpopulism – duon Bert Karlsson och Ian Wachtmeister,vars Ny demokrati var representerat i riksdagen 1991-1994 – och därmed kan vara”vaccinerade”.
Men såväl Knut Carlqvist som Magnus Karaveli från Östgöta Correspondenten anser det sannolikt att Sverige förr eller senare får en motsvarighet till Jörg Haider, Norges Carl I Hageneller Danmarks Pia Kjærsgaard.
”Det finns stor potential för ett ”svenskt folkparti ”, men hittills har saknat den karismatiske och tillitsväckande ledare som kan mobilisera den för tillfället hemlösa, nationalistiska opinionen, säger Karaveli.
”Det är häpnadsväckande att partiet inte redan finns”, konstaterar Carlqvist och fortsätter:
”Problemen med kulturkrockar är en realitet, och gör man inget åt det, så växer de. Fortsätter eliten att moralisera över folket, samtidigt som man i helt orealistisk gradhyllar invandrarnas bidrag till den svenska kulturen, så är man i en återvändsgränd. Och så riskerar man att svenskarna reagerar med att göra dumma saker. ”
Förändring på väg
Något kan emellertid tyda på att en vändning är på gång i den svenska medievärlden. Den gångna veckan har radio och tidningar haft några småkritiska inslag om invandrare, och närJyllands-posten bad några redaktörer om deras synpunkter, var de förvånansvärt självkritiska:
”Det finns en rådvillhet i den svenska medievärlden, som jag inte sympatiserar med. Vi ska publicera den etniska bakgrunden när det är relevant, och det var det nog i målen i Södertälje, och den senaste från Rissne. Vi borde vara mer offensiva, och däri ligger också självkritik", säger Joachim Berner, chefredaktör på den ofta tongivande dagstidningen Dagens Nyheter.
»Svensk media stoppade huvudet i sanden på 1990-talet, när Sverige genomlev en hög invandring. Jag tror att vi har missbedömt situationen och lurat oss genom att kalla det irrelevant, om brott begåtts aven invandrare eller svensk", säger chefredaktören Anders Gerdin, påAftonbladet.
”Konsekvensen är en reaktion bland vanliga svenskar, som har en jävla massa fördomar om invandrare, och inte längre litar på media, säger Gerdin", som – utan att vilja avslöja detaljer – inleder en mer intensiv täckning av också kontroversiella invandringsfrågor i framtiden.”
Som sagt, artikel är elva år gammal.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
