CENSUR Äntligen! – tänkte PI, när vi fick reda på att fyra chefredaktörer, nämligen Thomas Mattson, Expressen, Jan Helin, Aftonbladet, och de två f.d. chefredaktörerna Otto Sjöberg, Expressen samt Anders Gerdin, Aftonbladet, äntligen adresserade det största och viktigaste problemet inom svensk massmedia:
Den självpåtagna censuren som gör att 17,000 svenska journalister varje dag är betydligt mer informerade om tillståndet i Sverige än vad befolkningen är!
Ordet censur definieras som "att genom förhandsgranskning hindra information från att nå allmänheten". När tidningar och andra massmedier censurerar sig själva, så kallas det självcensur.
Idag har de fyra chefredaktörerna författat en debattartikel i Dagens Nyheter som argumenterar för att den censur som råder i svensk massmedia är ”absurd”! Ska vi nu, äntligen, få ta del av den information som göms på tidningsredaktionerna och aldrig når oss läsare?
Men vänta! Korka inte upp champagneflaskorna än.
.
Bakgrund
Under andra världskriget distribuerade Statliga Informationsstyrelsen (SIS) så kallade grå lappar till svenska medieföretag. Dessa grå lappar berättade för tidningarnas chefredaktörer vad de inte skulle skriva om, företrädesvis information som av politiska och/eller militära skäl inte fick komma till allmänhetens kännedom.
SIS placerade även en censor i telegrafstyrelsens hus på Slottsbacken i Stockholm, där telegram, brev, telefonsamtal, och massmedier censurerades och granskades.
Krigshemligheter var naturligtvis tabu att skriva om. Men dagstidningar och övrig media fick heller inte skriva om den tyska naziregimens judeutrotningar eller hur svenska regeringsrepresentanter hade samarbetat med nazister.
Även kungahusets handel och vandel var höljt i censurerat mörker. Allt som bedömdes vara ofördelaktigt för Sverige – och dess regering – censurerades.
Eller rättare sagt, med hjälp av dessa grå lappar censurerade svensk media sig självt, i motsatt till krigsförande länder där en statlig byrå förhandsgranskade artiklarna och utförde censuren. Tidningarna själva kallade detta förfarande att de satte upp "grindvakter", som kontrollerade vad som skulle tryckas.
Staten och tidningsredaktionernas censursamarbete fungerade smärtfritt. Även efter andra världskriget fortsatte media med självcensuren, även om de grå lapparna och Statens Informationsstyrelse formellt sett försvann.
Denna självcensur var i det närmaste unik i västerländska demokratier, men blev desto vanligare i kommunistländerna bakom järnridån efter andra världskrigets slut.
Det fria ordet drabbades hårt av detta system.
.
Tingsten och Moberg – de största kritikerna av massmedias självcensur
Herbert Tingsten, legendarisk chefredaktör på Dagens Nyheter mellan 1946-1959, gjorde understundom allvarliga försök att få ut viktig information till befolkningen. Information som övrig media vägrade publicera.
Herbert Tingsten
Tingsten var en av Sveriges mest debattvilliga ledarskribenter genom tiderna. Han angrep känsliga ämnen som kungahusets skandaler och FN:s hyckleri och flathet inför diktaturer. Denna principfasthet gjorde att han förlorade många vänner inom etablissemanget, däribland Dag Hammarskjöld.
Herbert Tingsten drev även en hård kamp mot den socialdemokratiska regeringsmakten, som han beskrev som alltför inriktad på socialisering, inställsamhet mot östblocket och i motsvarande grad orimligt negativt kritiskhet mot USA, NATO och Israel.
När han förespråkade att alla svenskar skulle ha rätt till lagstadgad pension, ATP, så blev det för mycket för tidningens ägare, dvs. Bonnierfamiljen. De avskedade honom och tillsatte en ny chefredaktör.
Även författaren Vilhelm Moberg kritiserade tidningarnas påtagna självcensur, och förespråkade ett avskaffande av tv-monopolet långt innan detta skedde. Vilhelm var, liksom Tingsten, djupt engagerad i kampen mot vad han såg som den svenska rättsrötan. Detta engagemang kulminerade i de två relaterade Kejne- och Haijbyaffärerna.
Den senare handlade om pressens undfallenhet att berätta om den dåvarande svenska kungens sexaffärer, eller rättare sagt implikationerna på rättssamhället av dessa.
Ingen kan väl undgå att dra paralleller till det faktum att media känt till den nuvarande kungens kvinnoaffärer i mer än tjugo år utan att skriva om saken förrän kriminella ex-jugoslaver hotade med att publicera komprometterande fotografier. Självcensuren i massmedia lever kvar i allra högsta grad.
Moberg dömdes även till dagsböter efter att ha stulit och offentliggjort dokument som bland annat avslöjade att svenska polisen hade samarbetat med Gestapo. Från 1960-talet var Moberg en av Olof Palmes häftigaste kritiker, och kritiserade Palme för dennes politiska hyckleri.
.
Självcensuren lever kvar
Idag är den oheliga alliansen mellan politiker och massmedia starkare än någonsin. Det är framför allt i den viktigaste samhällsfrågan Sverige någonsin stått inför som självcensuren visar sig allra tydligast:
Den demografiska förändring av Sveriges befolkning som skett på ett fåtal decennier och de konsekvenser som förändringen har, och har haft, på såväl samhällsstrukturen som den svenska ekonomin.
Runt en och en halv miljon nya invånare har kommit till Sverige sedan början 1980-talet. Denna snabba samhällsomvandling kommer med all sannolikhet att fortsätta. Med SCB:s prognos kommer det att mellan 2010 fram till 2050 komma ytterligare 3,15 miljoner invandrare till Sverige.
Att ett så – befolkningsmässigt – litet land förändrar sin demografi på så kort tid har aldrig tidigare inträffat i den moderna världshistorien!
Bördan på de svenska skattebetalarna ökar för varje år, samtidigt som den procentuella andelen av befolkningen som förvärvsarbetar stadigt krymper. Kort sagt, allt färre skattebetalare ska underhålla allt fler invandrare.
För regeringens utopi, dvs. att procentuellt fler invandrare ska komma ut i arbetslivet, har hitintills visat sig vara en enorm missräkning.
Trots alla statliga dimridåer för att snygga till statistiken, såsom instegsjobb och statligt finansierade kamelskötarutbildningar (!), lever fler somaliska invandrare i Nybyggarlandet Sverige på bidrag än någonsin tidigare.
.
Dagens debattartikel i Dagens Nyheter
Mot denna bakgrund, så chockades, som tidigare nämnts, PI:s redaktion när vi nåddes av nyheten att fyra chefredaktörer adresserade den så tabubelagda frågan om presscensur.
Hade Tingstens och Mobergs långtgående kritik av svensk massmedia äntligen nått fram till dagens generation av chefredaktörer? Kommer tidningarna äntligen, efter alla dessa år, lätta på förlåten vad gäller de oerhörda ekonomiska konsekvenser som massinvandringen har på det svenska samhället?
Så läste vi debattartikeln.
Debattinlägget som publicerades idag, under buller och bång, handlar om:
"det absurda faktum att svenska dagstidningar inte får publicera samma reklam som ändå får visas för svenska tv-tittare i svenska tv-kanaler som exempelvis TV3 och Kanal 5."
Chefredaktörerna på de konkurrerande kvällstidningarna har tillfälligt lagt ner stridsyxan för att beklaga sig över att de inte tillåts tjäna ännu mer pengar på reklamannonser. De kallar den rådande situationen för absurd.
Ridå.
När det gäller girighet så ska tydligen inte censur stå i vägen.
Tingsten skulle vända sig i sin grav om han finge bevittna hur dagens media fortfarande mörkar sanningen för befolkningen!
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
