DOM Pappan tungkysste och misshandlade sina döttrar. Det och barnens vittnesmål fick förskolans personal att larma socialtjänsten i Sigtuna kommun. Efter olika turer i rättsinstanserna har nu Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att det var helt rätt av socialtjänsten att omhänderta de små barnen och upphäver därmed Kammarrättens dom.
Det handlar om
Pappan Mukhtar Ahmed Dhirani, 1969, och mamman Nafisa Ahmed Dhirani, 1984, mantalsskrivna i Märsta. Barnen är födda 05, 06, 09.
De tre barnen omhändertogs enligt LVU, lagen om vård av unga, under 2010. Då hade förskolan larmat sedan personal blivit oroliga över att fadern tungkysste sina döttrar när han lämnade dem och barnen hade också sagt att de blivit slagna. Familjen de placerades hos fotograferade också av blåmärken på barnens ryggar och barnen har berättat hur den minsta lillasystern blivit skakad och kastad i sängen. Trots detta upphävde kammarrätten beslutet om omhändertagande när fallen prövades. Det borde man inte ha gjort, skriver Högsta förvaltningsrätten i sin dom.
Föräldrarnas egna förklaringar, att barnen blivit missförstådda och att de egentligen mår bra och är lyckliga, tar Högsta förvaltningsrätten ingen större hänsyn till. Föräldrarnas invändningar har varit vaga och skiftande, skriver rätten. Bland annat tog modern tillbaka ett uttalande om att de slog barnen på händerna när de inte lydde och hävdade att hon blivit missförstådd. Högsta förvaltningsrätten, som tidigare hette Regeringsrätten, är högsta instans för LVU-ärenden. Att rätten går på kommunens linje betyder nu att föräldrarna förlorar tvisten om omhändertagandet.
Tillägg ur förvaltningsdomstolens dom:
Barnen har berättat för daghemspersonal, jourhemsföräldrar och socialnämndens handläggare att de blivit slagna vid ett flertal tillfällen. De fotografier som företetts i målet visar att de två äldsta barnen har haft ett flertal blåmärken på rygg och stjärt. Föräldrarna har inte kunnat lämna någon rimlig och trovärdig förklaring till skadorna.
Efter kammarrättens dom har de äldre barnen fortsatt att berätta hur de har blivit misshandlade i hemmet. Båda har också lämnat uppgifter som visar att fadern regelmässigt har utsatt dem för sexuella övergrepp. Vidare har de i jourhemmet uppvisat ett mycket oroande sexualiserat beteende som bl.a. medfört att man har tvingats placera barnen i skilda familjehem för att skydda barnen från övergrepp på varandra. Efter hand har flickorna berättat att båda föräldrarna har slagit dem – oftast fadern – och gett dem kränkande tillmälen samt att fadern också skakat babyn och kastat ner henne i sängen.
Modern har efter omhändertagandet i mars 2010 inledningsvis uppgett att både hon och fadern slår barnen på händerna när de inte lyder. Hon har senare återtagit den uppgiften och sagt att hon har blivit missförstådd. Hon hade ingen tolk vid detta tillfälle utan samtalet hölls på engelska. När det gäller tungkyssarna har fadern inledningsvis sagt dels att förskolepersonalen har överdrivit, dels att hans kompisar också gör så med sina barn. Han har uppgett att barnen vill att han ska göra så och blir arga och ledsna om han inte gör det. Modern har anfört dels att det kan finnas vissa kulturella skillnader i fråga om tungkyssar, dels att flickorna har pussat fadern på hakan.
Hon ser ingen fara med ett kyssande med tungan. Hennes man brukar säga till barnen att de ska öppna munnen och sedan pussar han dem under kinden. Ingen av föräldrarna har lagt märke till flickan född 06 avskärmningsepisoder och de har aldrig uppmärksammat att barnen har ett avvikande och sexualiserat beteende mot varandra och mot främmande vuxna. De har anfört att de anser att barnen mår bra och är glada och lyckliga samt att de inte behöver någon vård eller någon hjälp från samhällets sida.
Fadern har också ifrågasatt om de märken på barnens ryggar och ryggslut som syns på bilderna från omhändertagandedagen över huvud taget är blåmärken. Modern har hävdat att det är födelsemärken. De har anfört att barnen inte hade några blåmärken när de lämnades till förskolan den 5 mars 2010 och att märkena, om det är blåmärken, kan ha uppkommit i förskolan eller i jourhemmet. Högsta förvaltningsdomstolen finner att de skador på barnens ryggar som jourhemsmamman har observerat och fotograferat uppenbarligen är blåmärken. På grund av deras utseende och placering kan det antas att de har uppkommit genom att någon har slagit barnen med ett tillhygge.
Instanser
Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 4216-10
Kammarrätten, mål nr 3049-10
Tipstack till VGNT
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
