DO Situationen på den skattefinansierade myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO) verkar bara bli sämre och sämre, vilket också redovisats tidigare på PI. Allt fler röster höjs som kräver nedläggning av denna groteska myndighet.
I dagens upplaga av Svenska Dagbladet publicerar författarna till boken ”Folkhemmets balkanisering – diskrimineringskulturens baksida”, Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt, en debattartikel som sällar sig till de som anser DO vara för det första otroligt illa skött och för det andra helt onödigt.
Även om stor del av skulden för att vissa anställda upplever sig diskriminerade läggs på chefen Katri Linna menar författarna att problematiken ligger på ett dupare plan än så.
Att så många bland de anställda skulle vara utsatta för diskriminering på grund av till exempel kön eller etnisk tillhörighet är inte sannolikt. Den är snarare ett utslag av en förvriden syn på vad diskriminering är. Därmed försvinner inte heller problemet bara för att man byter myndighetschef. Ur ett samhällsperspektiv är ändå DO:s märkliga myndighetskonstruktion, där myndighetsutövning blandas med uppgiften att sprida propaganda, ett desto allvarligare problem.
Att DO ofta väljer att driva rena tramsfall, med en genomträngande doft av rättshaveri, är också något ledarskribenterna påpekar. Dessutom är det ett ett försvinnande litet antal ärenden som överhuvudtaget går till rättslig prövning. Meningen är ju att DO skall driva sådana ärenden för att få fram en praxis på vad som kan betraktas som diskriminerande. Istället väljer man att utpressa sig fram till ”förlikningar”.
Vad som är diskriminering framstår i DO:s värld som både mycket omfattande och diffust. Ärenden som DO har att hantera handlar om att från att människor känner sig diskriminerade för att de måste vara "hela och rena" på jobbet till rätten att få bada naken i kommunala simbassänger. Eller om att få bada fullt påklädd. Och allt däremellan.
DO hanterar förstås flera seriösa ärenden, men ett slående stort antal anmälningar har karaktären av rättshaveri. Vilket med största sannolikhet beror på DO:s egna, militanta hållning. Myndigheten skulle därför tjäna på en mer nyanserad linje.
I DO:s tolkning av världen verkar alla dessa anmälare ha rätt. Förekomsten av diskriminering ska utgå från den enskildes upplevelser och diskriminering råder tills dess att den "anklagade" har bevisat motsatsen. Tvärtom den ordning som gäller inom straffrätten, där man är oskyldig till dess att motsatsen är bevisad.
Detta är också en ingrediens i den opinionsbildning från DO som gör gällande att diskriminering är ett av de största samhällsproblemen i Sverige idag. Trots att antalet fällande domar för diskriminering kan räknas på ena handens fingrar. Med en överdrivet generös tolkning av vad som utgör diskriminering är det inte konstigt om de anställda på myndigheten faktiskt tror sig vara diskriminerade.
Man tvekar inte heller att direkt peka på en av anledningarna till den ymnigt förekommande floran av ”förlikningar” (läs utpressning) som gör att DO ytterst sällan behöver försvara sin sak i domstol, och när man gör det är det ett försvinnande litet antal mål man vinner. Man vill helt enkelt inte få sina ärenden prövade.
DO vinner ytterst sällan sina fall i domstol, samtidigt som man driver fram en stor mängd förlikningar. Förlikning kan låta som något positivt, men bygger i grunden på en farlig rättsosäkerhet. Arbetsgivare eller andra som står anklagade för diskriminering "köper sig fria" genom förlikning, många gånger för att slippa negativ publicitet. Och detta oavsett om det förekommit diskriminering eller inte. De höga skadestånden driver dessutom på för fler förlikningar, då det finns en ekonomisk vinst för den enskilde.
En förlikning innebär inte heller att det fastslås någon skuld. Den enskilde får därför ingen upprättelse och vägledande domar saknas. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det därför att föredra att diskrimineringsärendena överförs till åklagare och domstolar. Det skulle också stoppa den galopperade diskrimineringsinflationen eftersom obefogade anmälningar om diskriminering skulle avfärdas redan på utredningsstadiet.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
