JOURNALISTIK Att vi lever i ett land med en mediakår som gravt missförstått sitt uppdrag och låter sin politiska övertygelse och ideologi styra kan knappast ha undgått någon. PI:s blotta närvaro och höga besöksantal vittnar om ett kargt medielandskap med näst intill korrupta nyhetsförmedlare. Då och då dyker dock små strimmor av hopp upp i det kompakta mörkret.
Journalisten, läraren och föreläsaren Thomas Nygren skrev i torsdags på Journalisten.se om den självcensur som landets journalister ägnar sig åt och oviljan att rapportera om de negativa sidorna av Sveriges unikt extrema invandringspolitik samt om nödvändigheten att sakligt granska Sverigedemokraterna.
Nygren skriver att mediernas bevakning av SD under valrörelsen var skev och osaklig. Det var inte många journalister, politiker eller andra företrädare för det så kallade etablissemanget som kritiserade att sverigedemokrater hotades och misshandlades och att partiets hemsida hackades – i stort sett ingen från medialt håll ifrågasatte ens de vänsteraktivister som störde och många gånger omöjliggjorde flera av SD:s valmöten.
Nygren poängterar också att resultatet av denna skeva rapportering, med målet att få stopp på SD, knappast var speciellt lyckad då partiet låg på omkring sex procent i en opinionsundersökning nyligen, vilket till och med är en liten ökning jämfört med valresultatet.
Många journalister glömde i ilskan och moralpaniken att granska och ifrågasätta Sverigedemokraternas hela politik. Väljarna hade, om medierna gjort sitt jobb, kunnat ta ställning till SDs socialpolitik, utrikespolitik, tankar om jämställdhet och så vidare. Då hade allmänheten kunnat få en mer heltäckande bild av partiet.
Men det är inte bara i valrörelsen som medierna har svikit sitt granskande uppdrag. Allt för många journalister har i åratal undvikit att publicera nyheter om flyktingar som inte ansetts politiskt korrekta.
I början av 90-talet arbetade jag som reporter på en lokaltidning i Mellansverige. Utanför huvudorten fanns en flyktingförläggning där det kom rapporter om stölder från boende runt förläggningen. Jag föreslog att vi skulle undersöka tipsen. Men min chef sa nej. Att publicera skulle bara ”bekräfta människors fördomar”, menade han. Så i stället för att sakligt rapportera nyheten lämnades fältet öppet för byskvaller och rykten. En utmärkt grogrund för fördomar.
Jag har under åren pratat med flera kolleger som helst undviker att skriva om flyktingar, kravet från chefer att skriva ”flyktingvänligt” är mer eller mindre uttalat. Resultatet av denna politiska korrekthet är att allmänheten alltför ofta inte fått saklig information om den verklighet som de upplever. Detta har bäddat för Sverigedemokraterna som har kunnat hävda att rapporteringen styrs av en medieelit som ”inte vågar säga sanningen” om invandringens baksidor.
Avslutningsvis framhåller Nygren åter igen att invandringens positiva och negativa sidor måste kunnas debatteras på ett sakligt och öppet sätt i en levande demokrati, medierna måste granska SD precis som de bevakar andra partier och siar om ännu ett succéval för SD 2014 om landets journalister fortsätter på den inslagna vägen.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
