MIGRATIONSCIRKUSEN Per Gudmundson, en av få någorlunda vettiga röster i den svenska massmediala sörjan, skrev på fredagen om det svenska asylmissbruket som på sikt hotar att urholka de verkligt skyddsbehövandes chanser till en fristad.
Gudmundson inleder med att han anser migrationsminister Tobias Billström gjorde en stor insats då han öppnade upp Sveriges gränser för arbetskraftsinvandring och införde en reform som ”på sikt kan omdana synen på invandrare, från kostnad till resurs”.
Tanken var också att avlasta asylsystemet. I princip råder ju fri invandring till Sverige, med det enda kravet att man ska ha en anställning. Således saknas skäl för de ogrundade asylansökningar som leder resurser bort från verkligt skyddsbehövande.
Men antalet ansökningar har inte sjunkit. Under årets första tio månader ansökte 26771 personer om asyl. Hittills under året har 24426 asylärenden avgjorts av Migrationsverket. Av dem har 7329, alltså 30 procent, fått bifall, efter en genomsnittlig handläggningstid på 133 dagar.
Av dem som fått bifall räknas 1612 personer som flyktingar enligt de internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa. Sverige har dock föresatt sig att ha en generösare attityd än så, varför uppehållstillstånd ges även för andra skyddsbehov eller ömmande omständigheter. Även med denna vidare tolkning av asylbegreppet kan konstateras att mer än två tredjedelar av alla asylansökningar är ogrundade.
I år har exempelvis 5578 personer med serbiskt medborgarskap ansökt om asyl – 1542 bara i oktober. Det har föranlett vissa besvär för Migrationsverket, som nu hyr campingar och stugbyar för att leva upp till kravet på att logera de sökande. Livet i Serbien är förvisso fattigt och svårt för många – särskilt romer – men situationen är för den skull inte asylgrundande. Risken är att människor ruinerar sig för att ta sig hit på falska premisser.
[...]
Det borde inte vara kontroversiellt. Att upprätthålla legitimiteten i och respekten för asylsystemet är att stå upp för civilisationens yttersta måttstock: beredvilligheten att hjälpa behövande. Genom att se till att de medel som avsatts för skyddsbehövande inte förfuskas försvarar man humanismen.
I Norge presenterade den rödgröna koalitionsregeringen nyligen sin budget. Där har man reducerat antalet ansökningar.
– Från att ha fått in över 18000 ogrundade asylansökningar, är vi i färd med att komma ned till 10000. På detta sparar staten 2,5 miljarder kronor, sade den socialdemokratiske statsministern Jens Stoltenberg (NTB 5/10).
Kostnaderna skiljer sig naturligtvis åt mellan Sverige och Norge. Beloppet ger ändå en fingervisning om vad som läggs på annat än skyddsbehövande. Men tanken är inte att skapa lönsamhet genom förändrad asylpolitik.
– Det riktiga är att vara konsekvent och rättfärdig, för att de som ska få stanna är de som behöver skydd, medan de som saknar behov inte ska få uppehållstillstånd, sade Stoltenberg.
Billström borde kämpa vidare. Vår förmåga att ge asyl måste skyddas. När kritiken kommer kan han alltid hänvisa till Jens Stoltenberg, som Mona Sahlin ju använde som draghjälp i valet.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
