SVERIGE Den danske samhällsdebattören Mrutyuanjai Mishra, som PI skrivit om tidigare, gör en insiktsfull och skarp djupdykning ner i det svenska mediaklimatet anno 2010. Och det är inte en vidare trevlig bild som målas upp.
Det finns ett underligt land i Norden, som heter Sverige. Det är som om hela landet har blivit bedövat av en narkosläkare, som med ett politiskt korrekt läkemedel får dem till att uppföra sig lugnt och exakt som förväntat. Detta medför, att när terrorister äntligen grips, så kan myndigheterna varken uttala sig om de anhållnas kön, nationalitet, religion eller etniska ursprung.
Jag har nu bott en hel del år i Sverige. Till min förvåning upplever jag gång på gång, att när ouppfostrade unga slår sönder busshållplatser eller bränner ner stationer, så ersätts de snabbt med ännu mera solida byggnader. Men man pratar inte alls, om vem som stod bakom härverket. Förbrytarna har som terroristerna, varken kön, nationalitet, etniskt ursprung eller religiös hemvistelse. Det är den nya integrationsmodellen. Man väljer tystnad, framför en öppen debatt. Man anser inte att befolkningen har rätt att få reda på sanningen. Jag med tiden vant mig vid det svenska sättet att hantera sakerna på. Om kriminella ungdomar bränner ner en gammal stationsbyggnad av trä, så ersätts den med en ny byggnad av järn. Utöver det, så sägs det inte mer om saken. Man försöker alltså att välja en teknologisk lösning, istället för en politisk.
När man anhåller terrorister, som har planer på att begå en terrorattack i Göteborg, så tiger man i de närmaste ihjäl problemet. Hela saken är tämligen paradoxal. Man kunde ju argumentera för att ett land, som är i så stor grad öppen för invandring, inte skulle vara upplagt för att vara ett mål för terrorattacker och man därmed skulle klara sig undan detta. Men så förhåller det sig uppenbarligen inte.
Svenskarna blundar för att Sverigedemokraternas ledare, Jimmie Åkesson, som leder ett av de minsta partierna i Sveriges riksdag, och som i det närmaste är helt utan inflytande, faktiskt kostar mer pengar att beskydda än självaste Sveriges statsminister. Men det beror helt enkelt på att han (Jimmie Åkesson) vågar sätta namn, kön, nationalitet och religion på de människorna, som inte integrerar sig i det svenska samhället.
Översättning tagen från I mitt Sverige.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
