SKAMMORDET PÅ JIAN På Newsmill rasar en debatt om skammordet på den 21-åriga Jian i Katrineholm den 15 november. I gammelmedia är det locket på som gäller. Inledningsvis var det intressant, men då det uppdagaes att det handlade om ett skammord tappade journalisterna plötsligt intresset.
Ett anmärkningsvärt inlägg gjordes några artiklar in i debatten av Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet, som anser att begreppet hedersmord är “rasistiskt belastat” och att “det skymmer det verkliga problemet med det ökande våldet mot kvinnan”:
En man med svensk bakgrund mördar en närstående kvinna. Det kallas då för mord. Men när mördaren är från en minoritetsgrupp med ursprung i andra länder, då ska det plötsligt betecknas som “hedersmord”. Jag anser att detta är fel.
När den “vanlige svensken” slår ihjäl sin kvinnliga partner, är då inte det också ett hedersmord? Motiv som nämns i efterhand handlar ibland om svartsjuka. Men är då inte svartsjuka en hedersfråga? Eller är svartsjuka bara en hedersfråga när det är en man med annan bakgrund som mördar?
Ett synnerligen förvirrat och politiskt korrekt dravel för att ta bort fokus från den importerade skamkulturen. Något den alltid läsvärda och kloka Alice Teodorescu reagerade på i sin svarsartikel:
Är det någon skillnad på att misshandla en kvinna i största allmänhet och att göra det av “hedersskäl”? Ansvarslösa människor, likt Svensson som är mer intresserade av att tänka rätt än att verka för rättvisa, kommer reflexmässigt att påstå att man genom att göra åtskillnad pekar ut vissa grupper som mer våldsbenägna och kvinnofortryckande än andra. Men de har fel.
För det första, misshandel handlar om kontroll. Och om förlusten av densamma. Därför finns likheter mellan “vanligt” våld och hedersvåld. Men det finns också skillnader. Den kanske viktigaste ligger i det kollektiva, om inte direkta utövandet, så i vart fall subventionerandet. Av rättsfall framgår hur kvinnor som män aktivt eller genom underlåtenhet deltar i fysiska och psykiska trakasserier. Ofta inkluderas även släkten i det forna hemlandet vilket gör den hedersrelaterade brottsligheten till en gränsöverskridande angelägenhet. Även i samband med rättsutredningar skyddar förövarna varandra varför brotten blir svårutredda.
För det andra, problemen uppstår först när kvinnans livsval och anpassning till det nya landet tillåts bli en kollektiv angelägenhet, ett kitt som förenar de som inte vill se sig som delar av ett nytt sammanhang. I deras ögon är det hon som gör fel när hon inte vill leva som dem och när hon hellre vill vara som de andra.
Slutligen sker de “traditionella” fallen av kvinnomisshandel i det fördolda, utan varken insyn eller medverkan från andra. Såväl offer som förövare döljer beteendet eftersom det uppfattas som skamligt. I fall av hedersrelaterat våld är inte våldet skambelagt. Skulden tillfaller istället den handling som “gett upphov” till våldet. Våldet betraktas i dessa fall som en återupprättelse av en rämnad maktbalans. Balansen uppfattas dock inte som komplett så länge “synderskan” lever. Därför kan hedersvåld sluta i överlagt hedersmord.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
