MALMÖ ”Vi älskar Malmö” heter den senaste tramskampanjen från medias håll som ett svar på de ”kalla vindar” som sägs blåsa genom Sverige, landet som gav moralpaniken ett ansikte, i dessa dagar. Klickhumanismen, där människor med ett klick kan visa att de är godhjärtade och korrekta, lever och frodas som aldrig förr.
Då var det dags för ytterligare en ny kampanj signerad gammelmedia, denna gång från Sydsvenskan och Lotta Satz, chef för Malmöredaktionen, Rakel Chukri, kulturchef, Heidi Avellan, politisk chefredaktör samt Daniel Sandstöm, chefredaktör och ansvarig utgivare.
Och som brukligt är i dessa sammanhang, då media vill fostra sina läsare i att tänka och tycka rätt, finner vi att samtliga bor på fashionabla adresser, långt ifrån mångkulturens epicentrum. Aldrig har avståndet mellan etablissemanget, med politiker och journalister som i princip uteslutande aldrig själva bor i de områden de säger sig vurma så mycket för, och den vanliga människan varit så avgrundsdjup.
Det är högst beklämmande att se politikers och journalisters totala brist på självkritik, då det framför allt är dessa som låtit samhällsutvecklingen ta den väg vi nu är inne på, utan att egentligen ifrågasätta vad det är som håller på att hända med vårt land. Ingenstans reflekterar man ens över att det kanske är deras egen hets mot svenska folket och oliktänkande som skapat ännu mer segregering, misstroende mot etablissemanget och det vi nu ser i Malmö.
Medan resten av Europa debatterar mångkulturens framfart står vi här uppe och går i samma gamla fotspår. Ingenting ska ändras, de senaste decenniernas politik har inte varit skadlig och allt som är ont i samhället kan på något sätt härledas till Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Det existerar ingen öppen debatt i Sverige – allt går ut på att stigmatisera och demonisera alla som inte delar samma obsoleta 68-ideal.
Vi har en statsminister som i princip välsignar mordförsök på oliktänkande. En före detta statsminister som anser att allt svenskt är fånigt och löjligt. Vi har en journalistkår som fullständigt missförstått sin egen roll i samhället. Det bådar onekligen inte gott för Sverige. Många trodde att debatten äntligen skulle komma upp till ytan i och med SD:s intåg i riksdagen – det har snarare blivit tvärtom. Lögnerna och hetsen har intensifierats och visar starkare än på någonsin vilken verklighetsfrånvänd värld många av våra makthavare lever i.
Varför fanns det inga kampanjer när det konstaterades att Sverige har den värsta våldtäktsstatistiken i västvärlden? Eller när alla siffror pekar på att samhällsklimatet bara blir värre och värre. När våra äldre snart inte vågar lita på någon för risken för att bli rånad är överhängande.
Det är skamligt.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
