INSÄNDARE Tisdagen den 12:e oktober visade Rapport två inslag som bekräftar de dubbla budskap som råder i Sverige.
Först visades ett inslag från MediaCopy i Göteborg där man har hand om de som anses stå längst från arbetsmarknaden, de långtidsarbetslösa. En av de få som ville intervjuas var Rzgar som kom till Sverige 1992 med en bakgrund som universitetsutbildad byggnadsingenjör och civilingenjör. Han har aldrig haft ett riktigt jobb i sitt nya hemland.
Enligt reportern är han inget undantag, utan detta är ett problem för många som anlänt till Sverige de senaste 30 åren. Samordnaren på arbetsförmedlingen, Lennart Kurlberg säger följande i reportaget. "Var finns jobben för de människor som hamnat utanför arbetsmarknaden och har begränsade kunskaper och en begränsad erfarenhet? Jag ser personligen inte var de jobben finns någonstans". Jag har själv under detta år sett ytterligare två inslag i Svt (Debatt och Rapport) där nysvenskar berättat att de inte jobbat sedan de kom till vårt land.
I ett avsnitt av Debatt som behandlade kravallerna i våra förorter, satt bl.a. två somaliska tjejer som bott i Sverige under åtta år och berättade på dålig svenska att de sammanlagt jobbat i åtta månader under sin tid här. Rapport visade tidigare i år ett reportage från Verdandi där man bjudit in arbetslösa invandrarkvinnor för att på ideell basis hjälpa till med olika sysslor. De bägge kvinnor som var på plats kunde ingen svenska trots 20 år i landet och något arbete hade de aldrig haft.
I inslaget efter behandlades regeringens nya budget och efterföljande riksdagsdebatt. Full sysselsättning, fortsatt hög invandring för välfärdens skull och en väntad sågning av Sd:s budget var det som belystes mest.
Dessa två inslag visar ganska tydligt en dubbel agenda som bedrivs och har bedrivits i flertalet år.
Vi har bevisligen inte mäktat med att hjälpa alla som kommit till Sverige under de senaste 30 åren. Att ha ett eget arbete och därmed en egen försörjning borde vara en rättighet för varje frisk människa i arbetsför ålder, men också en skyldighet. Det kan inte vara våra politikers idé att 10 000-tals människor kommer till Sverige varje år för att sedan hamna i en slags kompott av humanism, generositet, kravlöshet och bidragsförsörjning. Det är dock så det ser ut och ändå hävdas det i varje debatt att just vi i lilla Sverige måste bedriva Europas mest extrema invandringspolitik, följt av orden om full sysselsättning, öppenhet och allas lika värde.
Runt om i Europa ser vi nu hur regering efter regering börjar strama åt och vidta åtgärder för att komma till rätta med den höga arbetslösheten, ekonomin, utanförskapet, segregationen och de allt större flyktingströmmarna. T.o.m. Norge, som tidigare i år rankades som världens rikaste land, meddelade i början av månaden att de tänker strama åt och samtidigt använda mer av sina oljepengar för att få fart på ekonomin. Vad är det då som gör att Sverige som enda land väljer att gå i motsatt riktning mot sina europeiska kollegor? Har vi en lägre arbetslöshet, en mer åldrande befolkning, är vi rikare än andra länder och har vi mindre problem med segregation och utanförskap?
Svaret på dessa frågor är nej. Det måste ligga andra osynliga faktorer och spöka i bakgrunden, men vilka? Fredrik Reinfeldts (M) ord till Mattias Karlsson (Sd) under Publicistklubbens eftervalsdebatt från den 11:e oktober ger ett och annat att fundera över. Till Mattias Karlsson sa han "Ni kan inte fortsätta att bedriva er politik. Sverige har åtagit sig att bedriva förda politik". Det kanske inte är ordagrant återgivet, men innebörden var denna. Då ställer man sig frågan om vilka åtaganden vår statsminister syftar på? Vad är det Sverige bundit sig till och till vilka? Känner samtliga riksdagspartier till vad detta rör sig om eller pågår det ett hemlighetsmakeri bakom svenska folkets ryggar och är det i sådana fall därför som Sverigedemokraterna till varje pris ska hållas utanför?
Ni som har läst Julia Caesars bok "Världsmästarna – När Sverige blev mångkulturellt" vet att förda invandringspolitik byggts på lögner och mörkläggningar under många år. Till er som inte läst boken rekommenderar jag att ni försöker göra det så fort ni kan. Den skapar många funderingar och eftertankar, skapar en klump i magen av maktlöshet, men är samtidigt en stilstudie i hur makten kan manipulera landets invånare.
Någonstans måste folk inse att den förda politiken inte kan fortsätta i samma tempo. Vi har idag ca 400 000 arbetslösa personer i Sverige och på Arbetsförmedlingens platsbank finns idag ca 33 000 lediga jobb. Ändå hävdar våra politiker att vi till skillnad från övriga Europa måste bedriva en hög invandring för framtida välfärds skull. Samtidigt slår Sverige nya rekord i antalet asylsökande där de flesta som anländer är outbildade och i många fall dessutom analfabeter. Till skillnad från den fungerande arbetskraftsinvandringen på 50 och 60-talen, har vi idag en icke fungerande bidragsinvandring.
Detta är fakta som våra makthavare försöker dölja i floskler och lögner, men verkligheten kan man inte gömma lika lätt idag som när Luciabeslutet togs år 1989. Rzgar från Rapports reportage lär inte få ett jobb om vi ska fortsätta bedriva en politik där 12 personer konkurrerar om varje ledigt jobb, vilket förövrigt gäller de flesta som nu anländer och redan har anlänt. Det är inte utan att man undrar över hur Sverige hade fungerat idag om Luciabeslutet fått råda ända in i våra dagar?
Stefan K
FAKTA / Luciabeslutet 1989
Sverige som från början enbart hållit sig till Genèvekonventionen, hade gradvis kommit att acceptera s k de facto-flyktingar och även vapenvägrare, vilket naturligtvis öppnade för ytterligare inflöde. Men medan Genèvekonventionens förpliktelser är tvingande, kunde enligt den då gällande utlänningslagen de nya extra åtagandena upphävas, om landets mottagningskapacitet inte räckte till.
Vid slutet av 1989 ansåg regeringen att man hade nått taket. Landet hade inte mottagningskapacitet för flera. Den 13 december beslutade därför regeringen att tills vidare endast ta emot asylberättigade, inga de facto-flyktingar eller värnpliktsvägrare. Det skulle ha blivit ytterst kostsamt och fysiskt svåradministrerat med en fortsatt ökad tillströmning av asylsökande. Därför accepterade riksdagens majoritet hänvisningen till sviktande mottagnings-kapacitet. Folkpartiet ensamt protesterade. Samtidigt var begränsningen till konventionsflyktingar signaler, som omvärlden uppfattade. Antalet asylsökande minskade avsevärt.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
