POLITIK I början av 1990-talet kollapsade federationen Jugoslavien. Landet hade bildats av de sydliga provinserna i det sammanstörtade multikulturella imperiet Österrike-Ungern och staten Serbien 1918. Jugoslavien är som namnet antyder en statsbildning av i huvudsak sydslaviska folk. Jugoslavien är snarast en motsats till det homogena Sverige som fortfarande existerade 1991. En fråga man kan ställa sig är om det finns några paralleller mellan Jugoslavien och Sverige?
Jugoslavien var under lång tid en kommunistisk statsbildning som leddes av krigshjälten Jozip Broz Tito, som var president 1953-1980. Denna världskrigens son gick ur tiden 1980 och titoismen upphörde som statsdoktrin. Jugoslavien var en federation av delrepubliker(Slovenien, Kroatien, Bosnien-Hercegovina,Serbien, Makedonien och Montenegro) med tre officiella språk(serbokroatiska, slovenska och makedonska) samt två officiella skriftspråk i form av latinska och kyrilliska. Dessutom delades landet upp i religiöst hänseende mellan katoliker, öst-ortodoxt kristna samt bekännare till Islam. Den religiösa livet undertrycktes av naturliga skäl under kommunisttiden. Under kommunismen förespråkades folkens förbrödring och de kommunistiska idealen som t.ex. ateismen. Valspråket i Jugoslavien var broderskap och enhet.
I samband med de omvälvande händelserna i Sovjetunionen där Gorbatjov 1989 beslöt att sluta hålla DDR under armarna startade en demokratiseringsvåg som sköljde genom östra och sydöstra delarna av Europa. 1990 fattar kommunistpartiet i Jugoslavien beslutet att införa ett flerpartisystem. Detta leder till att flera delrepubliker går sina egna vägar. Den tjugonde februari 1991 röstar Sloveniens parlament för utträde ur Jugoslavien och dagen efter ogiltigförklarar Kroatiens parlament jugoslavisk lag på Kroatiskt område.Den åttonde september 1991 röstar invånarna i Makedonien för självständighet. Jugoslavien genomlider olika stridigheter där Serbien har kontroll över stora delar av den jugoslaviska armén. Dock, allt slutar i att Jugoslavien går under bokstavligen i eld och lågor och idag är alla delrepubliker självständiga stater plus lite till då Kosovo öppnat eget.
Det kännetecknande för kriget på Balkan 1991-1995 var den omfattande stridigheterna mellan olika etniska grupper. Ordet etnisk rensning dök snabbt upp som ett begrepp där de stridande parterna gav sig på motståndarens civilbefolkning. Genom mord, avrättningar, våldtäkt, deportationer och andra trakasserier fick man minoritets-populationer att fly vissa områden. Serberna fördrev från sina områden kroater och bosniaker, bosniaker fördrev serber och kroater, kroaterna fördrev serber och bosniaker. Detta var inget nytt på Balkan då det dels förekom under VK2 samt i kriget mot Turkarna i början av 1900-talet samt ännu längre tillbaks. Den mest känd etniska rensningen inträffade 1995 när kroatisk styrkor genomförde operation Storm i syfte att erövra områden som etniska serber i Kroatien kontrollerade (Serbiska Republiken Krajina). Inom ett par dygn hade 150 000-200 000 serber flytt Kroatien. EU:s utsände i regionen Carl Bildt sa följande om händelsen:
”… den mest effektiva etniska rensningen som vi sett på Balkan”.
Den etniska rensningen i Kroatien, Bosnien m.fl. var våldsam och mycket dödlig. Turkarna som regerade över delar av Balkan hade en annan metod. I området Kosovo som kom under Osmanska riket omkring 1455 och som tillföll Serbien 1912 var man inte alltför våldsam. Under de hundratals åren av turkiskt styre introducerades Islam. Många albaner och serber konverterade till Islam. Denna process underlättades av att t.ex. kristna fick sämre karriär-möjligheter samt högre skattepålägg m.m. Dessutom invandrade muslimska albaner till området. Denna islamifiering ledde också till att serber utvandrade ”frivilligt” från området Kosovo. I flera omgångar mellan 1690 och 1740 utvandrade tusentals serbiska familjer från Osmanska Riket och norrut mot Österrike-Ungern. Man skulle kunna kalla denna form för tyst etnisk rensning, då inget krig utkämpas mellan stater eller ens storskalig aggression förekom. Med andra ord kan man säga att tyst etnisk rensning är smartare än våldsam etnisk rensning, speciellt i medias och internets tidevarv.
Aggressiv etnisk rensning förekom senast under inbördeskriget i Jugoslavien på 1990-talet. Hur är det med tyst etnisk rensning? Förekommer det i Europa idag eller kanske rent av i Sverige? Tyst etnisk rensning kan liknas vid en demografisk bomb som exploderar på 30-40 år tid eller ännu längre tidsrymd.
På SCB:s hemsida finns ett antal rapporter om befolkningsutvecklingen i Sverige. Där kan man läsa att i Sverige idag är andelen människor med en utrikes född förälder sju procent samt andelen med två utlandsfödda föräldrar fyra procent. Alltså över 1 miljon människor i Sverige har utrikes rötter. Det som här är av intresse är dels familjebildning och barnafödande. Enligt SCB bestod 60 procent av alla familjebildningar 2004-2006 av minst en person född utomlands eller med en förälder född utomlands. Speciellt när man tittar på kvinnor födda utanför Europa väljer 45 procent att bilda familj med en man med anknytning till föräldrarnas hemland. Dessutom har dessa kvinnor en klart högre barnafödande än kvinnor i Sverige eller kvinnor från annat land med högt utvecklingsindex. Tittar man på befolkningstillväxten i länder i Mellanöstern och Afrika söder/öster om Sahara hamnar man på mellan 2-3 procent, motsvarande siffror för västra Europa är 1 procent samt att i östra Europa sker en lättare befolkningsminskning. Dessutom visar nysvenska kvinnor födda i länder utanför Europa med lågt utvecklingsindex inga tendenser att närma sig inrikes födda kvinnors fruktsamhetsmönster.
I Sverige finns omkring 500 000 människor som kommer från Mellanöstern och kring Afrikas horn, med en 2 procentig (CIA World Factbook) befolkningstillväxt kommer dessa att vara dryga miljonen om 30 år, på 60 års sikt således 2 miljoner. Detta räknat mellan tummen och pekfingret utan att räkna med nya invandrare, utvandring eller förändring av fruktsamhets-mönstret. Tar man med att många nysvenskar väljer att bosätta sig i och kring svenska storstäder kommer nysvenskar och deras barn på sikt att dominera dessa städerna.
En som räknat lite närmare på detta är ”Affes statistik-blogg” där det hävdas att 7 av Sveriges 25 största kommuner 2050 kommer att ha en minoritet av etniska svenskar. Framräkningen är baserad på befolkningsutvecklingen 1997-2009. En till uträkning baserad på utveckling 2006-2009 visar på att i 13 av Sveriges 25 största kommuner kommer etniska svenskar att vara i minoritet 2050. Det är stora kommuner som Malmö, Göteborg, Lund, Kristianstad, Växjö, Linköping m.fl. och naturligtvis Stockholm. De tre kommunerna Örebro, Norrköping och Västerås kommer att ha en knapp majoritet av svenskar.
Dessutom är det oroande att när nysvenskar flyttar in så flyttar etniska svenskar ut. Ett exempel är Malmö där svenskar med judisk bakgrund lämnar stan. På ”Affes statistik-blogg” går det att se hur områden med många nysvenskar ligger högt vad gäller antalet våldsbrott. Till dessa områden räknas bl.a. Botkyrka, Södertälje, Malmö. Och det är just dessa tre kommuner som tidigast kommer att domineras av nysvenskar. En intressant frågeställning här är hur dessa våldsbrott drabbar etniska svenskar och påverkar deras vilja att flytta, men även fruktsamhets-mönster. Vilken etnisk svensk familj skaffar barn i ett område där de är i minoritet samt risken för våldsbrott är stor?
Att nysvenskar med rötter i Afrika och Mellanöstern bildar parallella samhällen är ett faktum i svenska förorter. Rosengårdsrapporten talar om egna lagar och regler i vissa områden av Rosengård. Faktorer som bidrar till utvecklingen av parallelliteten är en omfattande anhöriginvandring samt att en så stor andel gifter sig inom det egna kollektivet, samt den hög nativiteten. Tillräckligt stora etniska kollektiv med en befolkningstillväxt på 2-3 procent kommer inom 100 år att vara i majoritet i mer än hälften av Sveriges 25 största kommuner. Till detta kommer som nämnts ökningen av våldsbrott och annan diskriminering av etniska svenskar. Detta är ett mönster som känns igen från andra tysta etniska rensningar. En liknande form av tyst etnisk rensning har förekommit i t.ex. Estland och Lettland under tiden som sovjetrepubliker i Sovjetunionen. I Estland idag utgör andelen ryssar 30 procent av befolkningen och samma siffror gäller för Lettland.
Kort och gott Sverige genomgår de första stegen i en balkanisering, som är en process där man delar upp en stat eller region i mindre delar, som sen ofta är fientliga olika grader mot varandra. Paradexemplet är själva ursprunget till ordet Balkan och Jugoslavien. Begreppet har i europeiska sammanhang nämnts i samband med splittringen av Tjeckoslovakien (Tjeckien och Slovakien), samt även Skottlands vilja till självständighet från Storbritannien. Sverige är idag unikt som liten nationalstat med hög invandring, det finns ingen politisk elit i Europa som så aktivt jobbar på att splittra upp den egna nationalstaten enligt multikulturalismens teorier. Eller för att parafrasera Thilo Sarrazins ord ”Schweden schafft sich ab”.
Källor
Affes statistik-blogg: svenskar-i-minoritet-ar-2050
CIA World Factbook
Operation Storm 1995
SCB: Födda i Sverige – ändå olika? Betydelsen av föräldrarnas födelseland
SCB: Invandrarna koncentreras till storstäderna
SCB: Födda i Sverige – ändå olika
File:Population_growth_rate_world.PNG
Rosengårdsrapporten
Lettland
Estland
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
