- Mamma, mamma, vad röstade du på? Undrar den ena enträget.
Hon tittar osäkert omkring sig, undviker frågan och mumlar något om valhemlighet och att man inte avslöjar sådant. Och det gör hon kanske rätt i. Åtminstone om hon röstade som 3,9% gjorde i vårt valdistrikt. I granndistriktet, småhusområdet nedanför Albyhöjden, blev Sverigedemokraternas andel 5,5% – långt över Stockholmssnittet. Och så ser det ut, 6, uppemot 7% i vissa valdistrikt – här i ett av Sveriges invandrartätaste områden. De som lever i det mångkulturella samhället verkar inte uppskatta det i samma utsträckning som de som inte lever i det.
Kanske beror det på att vi inte är lika utbildade som ni andra? Beror det möjligen på utanförskap, arbetslöshet, sociala problem eller misstro mot politiker? Jag vet inte, förklaringsmodellerna är många och jag undrar vad det är som gör att jag inte lärt mig uppskatta att oroligt spana efter invandrargäng på gångbroarna när bussen åker under. Kommer det stenar flygandes mot oss idag? Blir vi beskjutna idag? I genomsnitt varannan dag utsätts bussar för stenkastning enligt Nobina som kör busstrafiken åt Storstockholms Lokaltrafik (SL).
Jag tar ett steg åt sidan för att undvika oljan från ännu ett utbränt bilvrak – det vore synd att förstöra skorna som en kompis lyckades göra. Jag har inte lärt mig att uppskatta allt det här, trots att jag är både högskoleutbildad, arbetar heltid och har en lön som ligger över riksgenomsnittet. Ekvationen går inte ihop, jag får trösta mig med att jag är man. Det verkar vara ett annat fel med oss SD-sympatisörer, många av oss är visst män, det är det inte heller helt rumsrent att vara i dagens Sverige.
Det har gått nästan tre dagar sedan Sverigedemokraterna blev inröstade i riksdagen. Dagens Nyheter har gett 00-talets Informationsbyrå – Expo – möjlighet att utifrån sitt perspektiv försöka förklara för svenskarna varför de röstade som de gjorde (Artikel 1 Artikel 2). Journalister och självutnämnda experter försöker sig på att ge sin syn på Sverigedemokraternas politik. Än så länge skrivs det om och pratas om Sverigedemokraterna, men de får inte själva berätta om sina åsikter, sin politik eller sina idéer. Sällan får ens de som röstat på SD komma till tals, istället frågar man de som inte röstat på SD varför de tror att andra gör det.
Mediavärlden slickar sina sår. Vad gjorde de egentligen för fel? De hetsade, hotade, skrämde och tystade. De har uppviglat och manat till ”kamp”. Ändå blev det så fel, ändå röstade så många svenskar i strid med hur de blev beordrade att rösta.
Sverige befinner sig i en demokratisk baksmälla. De demokratiska principerna har kantrat. Yttrande och Informationsfrihet har reducerats till vackra fraser och paragrafer. Jag ser att Sverigedemokraternas ”medlemsregister”, där jag själv står listad efter att jag tog kontakt med dem för över ett år sedan, fortfarande ligger ute på Internet. Ironiskt eftersom jag då inte var särskilt mycket SD-sympatisör och varken då eller nu är medlem i något politiskt parti.
För mig är det ingen katastrof, jag är en offentlig person som kontaktar både fascister på Expo och nazister i Svenskarnas Parti under eget namn. Men hur blir det med den stackars ensamstående mamman som är livrädd för repressalier efter att ha kontaktat Sverigedemokraterna? Hon som i ett svagt ögonblick tröttnade på mångkulturen efter att ett dussintal invandrare satt fyr på hennes röda Ford som stod på radshusparkeringen. Hon som nu sitter med lån upp över öronen eftersom hon endast hade råd med trafikförsäkring på bilen. Varför ska hon känna sig hotad, igen och igen?
Trots de underliggande hoten har Säkerhetspolisen inte agerat, precis som polisen var passiv under valrörelsen och medvetet underlät att upprätthålla de demokratiska fri och rättigheterna. Frågan är då vad man förväntas göra som medborgare, ska man acceptera de allt mer frekvent förekommande övergreppen på demokratin? Ska man acceptera kränkningar och sanktionerade övergrepp mot brottsoffer som protesterar? Hur mycket valfuskande och fifflande kan en stat tåla och fortfarande kalla sig en demokrati?
Avslutningsvis en annan anekdot som utspelade sig utanför vallokalen;
- Det där kan du inte rösta på.
En ung väljare som precis tagit en valsedel för Vänsterpartiet stoppas på väg in i vallokalen.
- Ta en sån här istället, säger Moderaternas valarbetare och sträcker fram en valsedel för sitt eget parti.
Den kvinnliga allianskollegan för Kristdemokraterna skrattar nervöst åt scenen.
En väljare stoppas utanför en svensk vallokal, nu ska han rösta på Moderaterna istället tycker alliansens valarbetare som bildat ring runt väljaren utanför vallokalen i norra Botkyrka.
Stämningen var visserligen aldrig hotfull och jag vet inte om den unga väljaren lät sig övertygas. Men det är fortfarande inte tillåtet att vid en vallokal påverka en väljare på det här sättet. Man kan förfäras över det, vad hände egentligen med lag och ordning, demokrati, rätten att tycka som man vill? Här, i Botkyrka, gäller inte riktigt samma regler som i övriga landet. Och i övriga landet blir det snart som det är här i Botkyrka.
Ursprungsartikel
Källa: Fria Tider
