VALET 2010 ”Valdagen närmar sig och sverigedemokrater som vågmästare i riksdagen framstår alltmer som en realitet. Därför skruvas tonläget gentemot detta parti nu upp från journalister och politiker såväl till höger som till vänster. Det finns dock en tendens till överdrifter i retoriken som undergräver trovärdigheten. Varför är socialistiska och liberala opinionsbildares tilltro till genomslagskraften i den egna ideologin så svag att man hellre ägnar sig åt något så fåfängt som att försöka övertyga väljarna om att blåsippor är bruna?” Så skriver den alltid lika skarpsynta debattören Mats Dagerlind i debattartikel på Newsmill där han kritiserar medias negativa särbehandling av Sverigedemokraterna.
Han tar bland annat upp Lena Sundströms senaste dokumentär ”Dom kallas rasister”, som sändes i TV4 i veckan och påpekar att Sundström använder sig av metoder som hon själv menar att SD ägnar sig åt, nämligen att peka ut några få som beter sig illa och låta dem representera en hel grupp.
Greppet här var att låta några av de mest politiskt okunniga och kufiska personer Sundström lyckats hitta – varav några sade sig vara SD-sympatisörer medan andra bara på oklara grunder förutsattes vara det – få gestalta sverigedemokraternas hela väljarkår.
Sundström har fått anonym e-post fyllda av hot och invektiv. Samtliga dessa låter Sundström påskina har skrivits av sverigedemokratiska väljare. Omvänt skall detta också bevisa att samtliga sverigedemokratiska väljare kan hänföras till kategorin näthatare, Enligt den bekväma förklaringsmodell som Sundström och stora delar av den politiska journalistiken bekänner sig till kan nämligen ingen normal människa vara sverigedemokrat, ingen legitim invandringskritik existera, På sverigedemokraterna röstar bara rasister vars världsbild är grundad på okunnighet, rädsla och hat.
I verkligheten är det förstås så att politiska idioter och kufar finns i periferin hos alla partiers väljare och att en förklenande väljarskildring av det slag Sundström gjort också kan göras om vilket som helst av de etablerade riksdagspartierna. Sundström använder sig här dessutom av samma grepp som sverigedemokrater så ofta anklagats för – att rikta fokus mot ett fåtal klandervärda personer och tillskriva en hel grupp deras karaktärsbrister.
Mest anmärkningsvärt är kanske ändå att han avslöjar att Eko-redaktionen i Sveriges Radio använt, och förmodligen tillämpar än i dag, interna dokument där nyhetsuppläsarna beordrats att konsekvent benämna Sverigedemokraterna som främlingsfientliga.
På somliga nyhetsredaktioner har det ansetts behövligt att ta fram specifika riktlinjer för hur man ska skriva om sverigedemokraterna och formalisera vilka uttryck som ska användas. På Sveriges Radio fanns exempelvis åtminstone för några år sedan ett interndokument där Eko-redaktionens journalister instruerades att konsekvent omnämna sverigedemokraterna som främlingsfientliga, inga andra ”förskönande omskrivningar” fick användas. Det anbefölls också att bevakningen av sverigedemokraterna vid varje tillfälle skulle ske med ett markerat avståndstagande. Det är i sig anmärkningsvärt att en nyhetsredaktion antar en sådan policy och än mer så att det sker på ett public service-företag vars sändningsavtal är villkorat med Radio- och TV-lagens krav på saklighet och opartiskhet. Eftersom retoriken består kan man förmoda att liknande skrivregler fortfarande är i bruk både på Sveriges Radio och annorstädes.
Även Aftonbladets Jan Helin och SVT får sig en känga av Dagerlind.
Varför applåderar politiska journalister och de övriga partierna SVT:s missriktade munkavlebeslut mot Sverigedemokraterna? Varför kräver de inte i stället att få möjlighet att vederlägga Jimmie Åkesson inför hela svenska folket på bästa sändningstid? Varför har såväl socialistiska som liberala opinionsbildare och politiker så låg tilltro till attraktionskraften i sin egen politik att de hellre smiter från än tar debatten? Om man är så över blockgränsen förbrödrat övertygad om att stå för det goda gentemot Sverigedemokraterna, varför törs man då inte konfrontera deras invandringskritiska politik med sin egen invandringsvänliga och lita till väljarnas omdöme?
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
